Profile
Blog
Photos
Videos
Travels
Plastician - Japan
Kyoto ska jag inte skriva så mycket om, det mesta är lättast beskrivet med bilder då det är en stad mån om sitt utseende, precis som Nara. Så fort du kommer ut ur stadskärnan (om ens då) är arkitekturen väldigt traditionell och områdena fulla av grönska.
Vi tar det lugnt och fyller tiden med långa promenader samt att söka rätt på de saker vi inte hunnit med än så länge på resan. Jag testar t.ex. Kobe beef, vet inte riktigt om jag kände på smaken om kon den kom ifrån blivit borstad, masserad, matad med korn och öl och Gud vet vad legenderna säger om denna delikatess, men det var mört något fruktat. Spelar även lite Shogun och Pokemon, ser på Godzilla och läser Mangatidningar, det är inte lätt att vara Japan inte.
Vi går även ut på jakt efter Geishor. Att skåda Geishor och Maikor (lärjungar till Geishor) är lite som fågelskådning, man sätter sig på en lovande plats i Giondistriktet vid femtiden och sedan väntar man, beredd med kameran om någon skulle dyka upp. Vill du inte betala hutlösa summor så är det den här strategin som är den bästa och det enda som står dig dyrt då är psykets nedbrytande när tålamodet tryter. Det är svettigt och man slänger runt blicken mer än på en intensiv pingismatch i hopp om att skymta en av de diskreta damerna. De är inte många i rörelse och man ska ha tur om man hittar någonstans där de dyker upp mer än en gång. Vi ser några få Maikor och får halvbra fotografier av dessa men Geishorna visar inte upp sig så villigt. De är omslutna av mystik och exklusivitet och håller sig borta från allmänhetens ögon, i denna avskildhet är det endast de rika som kan förtälja om deras behagfulla och eleganta uppvisningar eller deras angenäma sällskap. Jag ser bara en Geisha, på kanske 50 meters håll, där hon på några sekunder blir inledd i en bil med dimmade rutor av två kostymklädda män. Vissa dyrgripar är inte ämnade för oss dödliga.
Som jag sade innan, låter detta bli en bilderbok hellre än ett bokstavsbröte.
Lämnar Japan nu kom jag just på. Helt galet vad vi hunnit med på dessa korta dagar. Vi splittras dessutom upp nu när vi kommer tillbaka till fastlandet och det är lika väl. Kommer såklart sakna deras sköna sällskap men det var oundvikligt att vi skulle separera förr eller senare då vi har väldigt olika syn på lämpliga aktiviteter, boende och resor i allmänhet. Vi träffas ju dessutom allihop om en stund nere i Vietnam, Ida racear igenom Kina ner mot värmen och Mattias drar en fräckis och pendlar tillbaka till Sverige en snabbis. Vi ses under palmer och blad sötisar!
Kyoto ska jag inte skriva så mycket om, det mesta är lättast beskrivet med bilder då det är en stad mån om sitt utseende, precis som Nara. Så fort du kommer ut ur stadskärnan (om ens då) är arkitekturen väldigt traditionell och områdena fulla av grönska.
Vi tar det lugnt och fyller tiden med långa promenader samt att söka rätt på de saker vi inte hunnit med än så länge på resan. Jag testar t.ex. Kobe beef, vet inte riktigt om jag kände på smaken om kon den kom ifrån blivit borstad, masserad, matad med korn och öl och Gud vet vad legenderna säger om denna delikatess, men det var mört något fruktat. Spelar även lite Shogun och Pokemon, ser på Godzilla och läser Mangatidningar, det är inte lätt att vara Japan inte.
Vi går även ut på jakt efter Geishor. Att skåda Geishor och Maikor (lärjungar till Geishor) är lite som fågelskådning, man sätter sig på en lovande plats i Giondistriktet vid femtiden och sedan väntar man, beredd med kameran om någon skulle dyka upp. Vill du inte betala hutlösa summor så är det den här strategin som är den bästa och det enda som står dig dyrt då är psykets nedbrytande när tålamodet tryter. Det är svettigt och man slänger runt blicken mer än på en intensiv pingismatch i hopp om att skymta en av de diskreta damerna. De är inte många i rörelse och man ska ha tur om man hittar någonstans där de dyker upp mer än en gång. Vi ser några få Maikor och får halvbra fotografier av dessa men Geishorna visar inte upp sig så villigt. De är omslutna av mystik och exklusivitet och håller sig borta från allmänhetens ögon, i denna avskildhet är det endast de rika som kan förtälja om deras behagfulla och eleganta uppvisningar eller deras angenäma sällskap. Jag ser bara en Geisha, på kanske 50 meters håll, där hon på några sekunder blir inledd i en bil med dimmade rutor av två kostymklädda män. Vissa dyrgripar är inte ämnade för oss dödliga.
Som jag sade innan, låter detta bli en bilderbok hellre än ett bokstavsbröte.
Lämnar Japan nu kom jag just på. Helt galet vad vi hunnit med på dessa korta dagar. Vi splittras dessutom upp nu när vi kommer tillbaka till fastlandet och det är lika väl. Kommer såklart sakna deras sköna sällskap men det var oundvikligt att vi skulle separera förr eller senare då vi har väldigt olika syn på lämpliga aktiviteter, boende och resor i allmänhet. Vi träffas ju dessutom allihop om en stund nere i Vietnam, Ida racear igenom Kina ner mot värmen och Mattias drar en fräckis och pendlar tillbaka till Sverige en snabbis. Vi ses under palmer och blad sötisar!
- comments
em vart ska du ta vägen nu då? följ med mattias hem vetja!
Erik Olofsson Är du inte klok männska? Jag har ju bara kittlat min wanderlust, att åka hem nu hade varit som att kyssa bruden innan hon tackat ja vid altaret. Nä än finns det länder jag inte trakasserat och smutsat ned med min närvaro. Nu blir det Kina ett tag igen, har lite ouppklarade affärer där med triaderna i söder.