Hej från Tana Bru!

Det var länge sen jag skrev igen! Från Inari till Norge tog det två dagar. En vacker väg längs sjöar och skog. Ganska snart efter Inari på en rastplats hade dom slagit upp en affär och fikaställe (bilderna med massa trätomtar!). Där köpte vi av några äldre samekvinnor den godaste rökta lax jag någonsin ätit! Så mör att den nästan smälte i munnen!
Mot kvällen den första dagen från Inari var det väldigt hett i solen när vi tog rast och efter ett tag kunde vi se och höra hur åskan närmade sig! I Nitsijärvi såg vi att det hyrdes ut stugor men ägaren var inte hemma. Jag ringde på numret som stod på dörren och nu fick jag verkligen använda min finska jag studerat veckorna innan resan! Ägaren pratade i princip bara finska och jag kunde både förstå och kommunicera på min finska och så fick vi vår stuga! Det var en supermysig stuga, och väggarna skakade när åskan dundrade, så vi var tacksamma att slippa tältet!
Nästa dag cyklade vi mot Kirkenes. Det tog lång tid att komma fram. Strax innan Norska gränsen började landskapet att förändras. I stället för sandstränder blev det steniga stränder och mer och mer bergigt. En kilometer efter gränsen kände vi och såg vi direkt att vi är i ett nytt land. Bergen och fjordarnas land och det var direkt några grader kallare. Sent på natten kom vi till Kirkenes camping.

På morgonen fick vi följe till centrum av en Schweizare som nästan gjort samma resa som vi, men var på sina sista dagar. Vi tog en kaffe i Kirkenes och hoppade sen på båten (hurtigrutten) och åkte tre stationer (10 timmar) till Berlevåg. I Vardø kunde man gå av en stund och titta, men det kändes lite stressigt med bara 30 minuter. Eftersom vi var ganska trötta så kunde vi inte njuta väldigt mycket av båtturen. Dessutom var det rätt molnigt så man såg inte så mycket. Vi var dom enda som steg av båten i Berlevåg kl 22.15 på kvällen! Folk tittade från båten när vi packade om cyklarna efter båtresan. Vi landade på ett ställe som var så annorlunda av allt vi sett, slutet av världen! Bergen runt omkring och havet som låg öppet mot arktis, närmaste öarna tillhör Svalbard. Vi landade på ett ställe som tillhör den arktiska regionen. (Definitionen för att vara del av den arktiska regionen är oftast att medeltemperaturen för den varmaste månaden aldrig överstiger 10 grader.) Liten by väntade på oss med en camping som var öppen och väntade på båtens passagerare.
Dagen efter cyklade vi vägen som kallas ishavsvägen. Det blåste på friskt men det var fantastiskt att cykla längs fjordarna. Mäktiga berg och vågornas färg när dom slog mot klipporna. Känslan kan inte beskrivas med ord!
Vi kom till en liten ö med ett samhälle som hette Veines. Där tog vi en kaffe. Men när vi strax därpå kom till Kongsfjords lanthandel så kunde vi inte låta bli att ta kaffe med våfflor där också. Mysigt ställe och en riktig lantaffär med precis allt mellan himmel och jord. Två våningar med kläder, diverse användbara och oanvändbara prylar, konstföremål, och förstås mat. Det var trevligt och folk varnade oss för att det blir en rejäl stigning upp på fjället. Eftersom vi hade rejäl medvind inåt landet kände vi nästan inte alls den stigningen. Däremot när vägen svängde uppe på Kongsfjordsfjellet så hade vi en fruktansvärd sidvind och ett bra tag var det riktigt läskigt att cykla. Men vi kunde inte vända tillbaka, det fanns ingenting som skyddade mot vinden, så det var bara att kämpa tills vi kom ner. Händerna och armarna domnade av att hålla cykeln på vägen. På toppen var temperaturen 3.5 grader och med vinden i ansiktet på mellan 10-15 m/s så var det nog ännu kallare. Tack och lov hade jag i Berlevåg köpt riktiga fiskehandskar för vinterbruk som fungerade hur bra som helst. När vi äntligen kom ner från toppen så var vi rätt utmattade. Vi kom fram till en privat camping och köpte tältplats. Då visade det sig att en av tältets fundamentala delar, en av metallstängerna som håller upp tältet hade gått sönder. Först lagade vi den dåligt vilket gjorde att lite av tältduken också gick sönder. Sen fick vi in med hela tältet där vi hade toalett och dusch och lagade tältet. Bartek tog tejp och tråd och lagade metallstången ordentligt. Sen satt han en lång tid och tänkte. Tillslut löste vi problemet med att sätta in en extraslang till cykeln som vi klippte till och förde in i samma öppning som stången skulle vara i. Det tog massa tid och för att få in slangen smörjde vi den med kedjeolja. Efter tre timmars arbete med tältet så stod det hela natten fastän det var den blåsigaste natten vi haft! Och det ska nog hålla ett bra tag!
Igår cyklade vi bara 45 km till Tana Bru. Vädret är riktigt dåligt så vi väntar tills i morgon med att cykla. Vi sover i en stuga, laddar batterierna och i morgon börjar vi sista deletappen. 400km kvar!