När man nu har börjat på den fjärde tandborsten vet man att det inte så många dagar kvar här i Nepal. Fortfarande finns det så mycket att göra! Så när två av mina holländska kompisar frågade om jag skulle med till Bhaktapur, hoppade jag helt enkelt skolan. Kompisarna jobbar på ett barnhem tre timmar utanför Kathmandu och Bhaktapur, som är en medeltida stad, ligger halvvägs. Gick upp tidigt för att kunna hitta bussen. Alla locals jag pratat med plus the lonely planet sa att jag skulle vara tvungen att byta buss, men min roomie sa att det gick bussar från vår vanliga hållplats. Jag hade tur! Den andra bussen jag frågade gick till Bhaktapur. Längsta tur jag någonsin tagit med lokalbussen. Stolt! Känner att jag kan det här med nepalesiska bussar ganska bra nu. Kanske märktes, för den här gången betalade jag samma pris som alla andra. Bussen släppte av mig vid sidan av motorvägen en timme senare. Aha? Var har jag hamnat? Ingen gammal stad. Bara trafik som tutar förbi och lite getter tycker att jag står i vägen. Men hjälpsamma som nepaleserna ofta är hittade jag till slut en av ingångarna till staden och mina kompisar. Väl inne på huvudtorget, Durbar Square, mötte vi den mest ihärdiga guide jag någonsin sett. Efter att ha sagt åt honom minst tjugo gånger att vi inte ville ha någon guide följde han efter oss vart vi än gick. Till slut gick vi till ett cafe och då gav han äntligen upp. Enchilada till lunch!! Sedan var det shopping och dags att säga hejdå för sista gången till holländarna. På kvällen hade aussiearna ett knytisparty hemma hos vår programkoordinator. Momos! Superkväll! Några nya sånger och historier att lägga på minnet. Ett riktigt fint avslut på den här fantastiska resan! Som vanligt var det alldeles kolsvart när vi skulle hem. Nej, Kathmandu är verkligen ingen partystad.