Profile
Blog
Photos
Videos
Jag har länge velat uppdatera och berätta för er hur jag haft det under mina 15 dagar i Kassala och Makali, men hur ska jag kunna återge allt som hänt??
Så här är sanningen: RCRU där jag jobbar är väldigt oorganiserat och en del (men inte alla) av människorna brinner verkligen inte för projektet utan såg vår resa som två veckors semester med vänner. RCRU är en lite som en familjeklubb. Inget planeras, faktiska planer ändras från dag till dag och ingen har respekt för att passa tider. Detta är allt typiskt sudanesiskt :D Att vi faktiskt lyckades åka den 3e december (redan framflyttat datum och ett måste om Meghan skulle hinna göra projektet innan hon åker hem till USA) är ibland svårt att förstå. Budgeten skulle godkännas dagarna innan avfärd och jag, Meghan och Amal gick till den högst uppsatta personen på universitetet. De pratade arabiska, jag kände på mig att det inte var goda nyheter och sedan bara gick Amal. Jag hejdade henne i korridoren och bad henne förklara vad som hänt. Hon hann bara säga: inte på fredag, förrän jag vänt klackarna och rusat in på kontoret. Ordagrant sa jag: Du ser till att detta händer. Vi åker på fredag...5 minuter senare var budgeten godkänd.
Jag konfronterade också Habab som borde varit ansvarig för enkäten, men som ignorerat mig under flera veckor (inte svarat på mail eller telefon) och sagt att hon inte hade internetuppkoppling (eller tydligen pengar på mobilen). Hon svarade bara: du löste juh det. Ena halvan av enkäten blev översatt till arabiska av google translate av en kille som inte erkände det förran han som gjorde layouten uppmärksammande det - hjälpte oss i sista stund med att rätta översättningarna (över natten - hjälte). Habab tyckte också det skulle ta 6 månader för all datainsamling (i efterhand lyckades studenterna som genomförde enkäten gå igenom hushållen på 4 dagar och är nu avslutad - dataanalys väntar). Sammantaget: Success!
Jag och Meghan har under dessa två veckor jobbar i princip dygnet runt för att få allt gå runt och planera för allt som skall göras. Kanske det är därför det inte funnits någon tid att uppdatera bloggen? Den tid jag inte jobbat, har jag helt enkelt somnat av utmattning. Det finns några underbara, engagerade människor som förtjänar ett extra stort tack tex Sani från Nigeria som hjälpt mig med kartläggning och enkätundersökningen. Ashraf och Fawzi som var ansvariga för project management, och som hjälpte mig med enkäten eftersom jag desperat behövde folk som pratade och läste arabiska. Människorna i Makali som med gästvänlighet och genuin uppskattning, fått oss att ta oss igenom detta. Studenterna som hjälpt oss med datainsamlingen. Ayat som hjälpt oss organisera och "prata arabiska". Barnen i Makali som älskade att leka med mig, och som också trodde jag hette "High Five" eftersom jag lärde dem det.
ag och Meghan var varit mentorer, vänner, problemlösare, projektansvariga - och fråga mig nu i efterhand hur hon och jag lyckades få allt gjort, blir svaret: jag vet inte.... Det har varit en upplevelse för livet och jag är enormt tacksam över att jag fått se Makali, Kassala och fått vara del i detta projektet. Jag har nu lyckats genomföra en enkätundersökning (även om dataanalysen saknas) och kartlagt en by genom att måla dörrarna på varje hem med ett nummer. Jag har varit med i en workshop ang projekt management där deltagarna identifierat problem i byn och utformat egna projekt med lokala, enkla lösningar. Se bild med alla deltagare :D
Vi har också haft massa roligt förutom de roliga arbetstimmarna: att gå på marknaden i Kassala och alla tittar på en och ropar "khawadja" eller som Fawzi sa: Det är kaos vart du än går. Vi klättade/hikade i Taka mountains. Jag och Meghan fick sudanesisk frisyr med flätor och guldring i håret, klädda i tobe och lära oss göra kaffe från scratch i Makali. Vi har dansat sudanesisk dans med våra kollegor. Jag har lärt mig använda huvudsjal. Jag gick på sudanesiskt bröllop i Kassala och blev tillställningens höjdpunkt (tyvärr).
Ni kan kolla på facebookalbumet och se Makali, Kassala, mig klädd i abaya in action och allt annat! Nu har vi två bröllop ikväll och imorgon åker Meghan hem.... Inte känns det som jul, finns inget här som påminner om julförberedelser och tur är väl det, annars hade jag nog saknat hemma! Nu är det snart bara en månad kvar innan jag kommer hem ... Längtar efter er alla, och längtar efter att börja jobba ... det är juh läkare jag är, inte folkhälsovetare, projektansvarig eller konfliktlösare.... :)
- comments
Kristina Fantastiskt! Ser fram emot att höra mer detaljer om projektet när vi hörs/ses i Göteborg:) Imponerande att du lyckades axla alla dessa yrkesroller. Du verkar även ha fått uppleva hur vitheten kan öppna dörrar samtidigt som den kan upplevas som en nackdel i andra sammanhang..har själv reflekterat en del över det. Julkram till dig Therese!
ing-marie Ja du Tess. Det är bra att få se verkligheten. Ni har varit superduktiga! Kram mamma
robin Hallå, ska skaffa det där facebook igen så jag kan se bilderna från din resa! Låter helt galet det där, tur att du har övat på att hantera grupper av oorganiserade pojkar/män för ett par år sedan :). Härligt att höra att det ändå funnits ett par eldsjälar som fått projektet att fungera. Vi hörs snart! kram robin