Tiden går så sjukt fort! Imorgon är det februari. Alltså, jag orkar inte hantera att det snart bara är en vecka kvar. Det känns fortfarande så himla overkligt och jag är stressad varje minut för att det känns som att jag har så mycket kvar att fixa. Men när jag går igenom allt i huvudet så har jag ingenting kvar, allt är köpt, utskrivet, tvättat och framplockat. Rent materiellt skulle jag kunna åka imorgon, men känslomässigt? Ja när sa då? Tror det bästa är att bara ta tjuren vid hornen och inse att vi ska vara hemifrån i 9 veckor. Det är så jäkla sjukt att jag inte ens vet hur jag ska formulera det i ord. Men livet är kort. Varje sekund räknas.

"The woman who follows the crowd will usually go no further than the crowd. The woman who walks alone will find herself in places no one has ever been before" -Albert Einstein

/A