Idag är det en månad och en dag kvar, och Elin har deklarerat att hon kommer att gråta större delen av första flygresan. Känns bra det här... Nej men skämt åsido, det börjar verkligen dra ihop sig nu. Ser fram emot det jättemycket, men det känns också väldigt overkligt. Det som vi sett fram emot så himla länge ska snart hända. Vi ska lämna familjer, pojkvänner, vänner och Sverige bakom oss för 9 veckor i Asien. Tur att vi har varandra (och pandorna).

Vi har även avklarat första dosen av vaccin (rabies och Japansk Encefalit) med en spruta i varje arm så rörelseförmågan var aningen minskad hela dagen efter. Tur att jag inte börjar jobba förrän nästa vecka. Reseapoteket börjar ta form också, brukar ju vara så när man är läkarbarn. Måste tydligen ha med mig mediciner för alla möjliga och omöjliga sjukdomar.

Längtar efter att gå i shorts i 30graders värme. Kommer bli så fett!

/Asta