Datorn har inte velat leka med mig på några dagar, så det har inte funkat att t.ex skriva om mina medresenärer, men det kommer. Det börjar närma sig nu och jag tror att jag just har insett vad som kommer att hända, jag har nog inte riktigt förstått innan att jag ska ut och resa. Men nu är det så att jag äntligen har insett detta. Vad har jag gjort annars då? Jo, det är några (pappa) som har retat mig, men jag har redan börjat packa, dvs. jag är redan färdigpackad. Handbagaget och Resväskan står klara att rullas mot Terminal 5 och nu är det bara några småsaker kvar. Varför? Undrar man kanske, varför packar jag så långt innan? I vanliga fall så brukar detta ske kvällen innan avresa, jag försöker intala mig själv att det är för att jag gillar ordning, och för att jag har sådan koll, men i sanningens namn så är det snarare för att jag är otroligt rädd att jag ska glömma någonting, fast det har mer med packlistan (på 4 sidor) att göra än med att jag packar så tidigt, så den största anledningen är nog idiotiskt enkel. Nästa vecka (och imorgon) så jobbar jag, imorgon så beger jag mig till Uppsala klockan 5 på morgonen för att jobba ihop lite pengar och stannar tills på söndag hos Linnea och Manne. Nästa vecka så pendlar jag till mitt eftermiddagsjobb i Uppsala vilket betyder ganska många timmar borta från resväskan, närmare 11 timmar per dag. Jag jobbar från klockan 15.20-21.00 men på grund av tidtabellerna på tåget så blir arbetsdagen snarare 12.00-23.00, och innan och efter jobbet så har man då inte sådan stor lust att packa eller huvudtaget tänka. Så därför står jag här, 9 dagar innan avresan, färdigpackad och nästan hoppar upp och ner i förväntan och glädje, för snart är det den 15 Januari, och snart så är vi i värmen!