17-24 augusti, rockhampton - airlie och allt däremellan...

Ja, då var det dags, målet var att åka vid 10, men vi blev sena och åkte inte förrän runt 11.30. Det var snack om att en extra person skulle få plats i bilen, men såhär i efterhand e jag riktigt glad att vi bara packade in fyra pers i Aarons bil. Det var nämligen så att jag och Danny fick bråka om platserna då det var "lite" trångt i baksätet. Iaf, så lyckades vi komma till Mackay helskinnade, men det var inte med några större marginaler. Aaron behövde en liten paus så vi stannade vid en mack för ett litet "pitstop". Sagt och gjort, när vi var klara så skulle han starta bilen, men den var stendöd! Min teori var att startmotorn hade givit upp, så vi ringde assistans. Trots detta började vi pilla och fumla med bilen, och till slut (av en slump) lyckades vi starta bilen, vilken lättnad!

Inte helt långt efteråt stannade vi vid en annan mack för att tanka... Snacka om att vi blev nervösa, vi visste inte om bilen skulle starta igen... Tur nog så gick bilen igång utan några större bekymmer, och vi var på väg till Mackay.

Väl inne i Mackay åkte vi runt en bra bit innan vi hittade några lämpliga hotell. Tyvärr var de flesta fullbokade så vi fick nöja oss med ett hotell som visserligen låg väldigt nära busstationen dit vi skulle till morgonen därefter (Då Aaron skulle stanna i Mackay), men som var riktigt högljutt. Det var nämligen så att det på bottenvåningen var en nattklubb. Tur nog bodde vi på tredje våningen, stackars dem som bodde våningar under.

Iaf, måndag morgon var det dags att ta bussen till Airlie Beach. Vi hade lite dötid så vi ringde upp några polare som redan befann sig i Airlie. Vi hade inte bokat något, så de gav oss förslaget att slagga hos dem. Lät som ett bra förslag då det skulle bli riktigt billigt, synd bara att de åkte hem på onsdag...

Iaf, när vi nästan var framme började alla möjliga känslor rusa igenom kroppen. Det såg verkligen ut som ett toppenställe! Jobbigt nog släppte bussen av oss i slutet av Airlie, och stället där våra polare bodde låg i andra änden. Iaf så kom vi fram till slut... lagom slitna efter en busstur på ca 2 timmar....

På tisdag skulle vi åka på den ökända "ocean rafting" turen... Det blåste rätt rejält, så det var minst sagt vågigt... Vågor + en livräddarbåt på 450 hästkrafter lät kul såhär i förhand, och gissa om det var det! Iaf de 15-20 minuterna innan den ena motron la av... Så de fick vända tillbaka, och det tog riktigt lång tid (ca 2 h) tillbaka då de inte ville riskera haveri på andra motorn också. Fick senare höra att en i besättningen jobbat där i nio månader och att det aldrig hänt förut. Det var ju våran tur, först bilen, nu detta. När vi till slut var framme, lagom stelfrusna, bokade vi om till torsdag istället, nu hade vi något att se fram emot!

Resten av tisdan spenderade vi på stranden, jag lyckades till och med somna på rygg, så jag blev lagom välstekt på ena sidan ;).

Onsdagen var rätt chill, tur var väl det, för jag ville verkligen inte ut i solen efter mina eskapader under tisdan. Kände mig lagom bränd som det var. Danny och Ryan var ute en runda, dock stannade jag på hotellrummet och kollade på OS.

Och så kom torsdagen äntligen... Inte alls så blåsigt som under tisdan, men inte alls lika soligt heller. Det var något av det mest fantastiska jag någonsin sett. Vart jag än vände mig så jag en massa öar (74 st för att vara exakt, dock kunde man aldrig se alla då de rent geografiskt låg för långt ifrån varann), mäktigt!

De höll på att renovera ett ställe där vi skulle stanna, så vi fick mer tid över i Whitehaven beach. Vilket underbart ställe. Sanden var så vit att det är svårt att beskriva, den var så fin att fötterna krossade sanden gåendes och vattnet var så vackert som man bara sett på bild förut. Här skulle jag kunna leva!

Iaf så lämnade vi Whitehaven efter lunch, och det var dags att ta sig till snorkelplats nr 1. Gissa om jag blev överraskad, så fort jag klev ner ur båten såg jag en gigantisk fisk (Groper är fisknamnet) bara några meter ifrån mig. Först blev jag lite skraj, men jag insåg rätt fort att han, trots att han var större än mig, var ofarlig. Därför bestämde jag mig för att ta en liten simtur med honom, video kommer upp senare. Jag var så fokuserad på att simma med fisken att jag inte hörde valarnas sång, något som man kan höra i videon. Detta var något av det mäktigaste jag vart med om, simmat på mindre än meteravstånd med en riktigt cool firre som är betydligt större än vad jag var!

Det var dags att lämna för att åka till nästa dykplats bara några minuters avstånd från detta. Snacka om att jag hamnade i paradiset. Det var något av det mest fantastiska jag sett, vilket fantastiskt korallrev! Tyvärr blev bilderna inte så bra då ljushållandena inte var perfekta, men färgerna var helt sjukt fantastiska. Allt från blått till grönt, gult och illrött, jag kan inte säga mer än att det var helt fantastiskt! Som om jag inte redan upplevt nog, när vi klev upp i båten var det dags för dagens höjdpunkt, två valar var på väg rätt mot båten. En av dem simmade rätt under båten också, vilken känsla! Man kunde riktigt se vart de simmade, för de lämnade avtryck i vattnet, tro det eller ej! Tyvärr fick jag ingen bra bild på dem, det var det enda som saknades för en perfekt dag.

Iaf, så var det dags att åka hem, på vägen fick vi en bit kaka som var riktigt smarrig =). När vi kom hem var det hopp i dushcen och in till stan för o käka, vi var rätt slitna så det blev ingen vild kväll.

Fredan var dagen då vi åkte hem. Vi skulle egentligen ha åkt på lördag, men så blev de tomt i kassan hos mina amerikanska vänner, så jag fick offra mig. Som en tröst så lunchade vi i en restaurang som tydligen fått andrapris inom genren "bästa fiskerestaurang".

Vi kom iaf hem på fredag natt strax innan 1 på natten så det var raka vägen i sängs som gällde...

Lördan bjöd på uppackning och sortering av kläder, det ska snart tvättas. Jag hatar tvättmaskinerna här, tänk om de kunde vara något lika svenska tvättmaskiner så man kunde stoppa i tvättmedel och mjukmedel i ett eget fack. Men nej, här i Australien håller vi allt enkelt, till och med tvättmaskinerna! Innan kvällen tog slut kollade jag på film, det blev National Treasure - Book of Secrets. Den är väl värd att titta på, har haft den på datorn ett bra tag, men har bara inte hunnit titta på den.

Idag är det söndag, och Gud har sagt att sjunde dagen är vilodagen, så jag har tatt honom på orden, idag har vart väääääldigt lugn och rekreativ =).

Nu ska jag ringa Deanna och se vad som händer ikväll. Tack förresten för att jag får låna din kudde (glömde min kudde i Airlie =( )

Det var alles för denna gången, hörs snart igen....

Mvh, Daniel