Pga avsaknad av internet (och tidsbrist av den) har jag inte haft tid att uppdatera bloggen.. Så därför kommer ett mastodontinlägg, men det är väl värt att läsa det!

Blue mountains

Dagen började tidigt, 07.20 närmare bestämt, och jag och Tony vaknade för att åka iväg till Pennrith där vi skulle möta upp tjejerna idag igen. Kat bor nämligen där. När jag var klar var det självklara valet Subway för en rejäl macka. När jag var klar gick vi direkt till tågstationen där vi köpte biljetter och åkte iväg.

När vi kom fram mötte Kat och Val upp oss i Kats mammas jeep, som f ö var enorm. Därifrån åkte vi för att hämta Whitney som fortfarande gjorde sig i ordning, för att sedan åka iväg. Innan vi begav oss till Blue Mountains tog Kat oss till en annan nationalpark, där vi tog en liten promenix och chillade. Det visade sig vara ett ställe med riktigt mysig miljö.

Väl klara åkte vi vidare, nästa anhalt: Blue Mountains. Där hade de en "äventyrspark" eller vad man ska säga, där man fick betala för att åka upp o ner för olika grejer. Själv valde jag hela paketet där jag fick åka allt från "tåget" till "skidliften" och "skyliften". De andra tog allt utan skyliften, men eftersom jag redan var där tyckte jag att jag inte kunde tacka nej till det. Jag fick visserligen betala extra, men det visade sig vara värt det. Jag såg många otroliga saker, men något som utmärkte sig var ett helt fantastiskt vattenfall.

Måste dock säga att favoriten ändå var "tåget", då vi fick åka ner för ett stup, har allt på video, hehe. Efter alla äventyr var det dags att ta sig inåt mot Pennrith igen. Strax efter att vi kom in såg Tony Krispy Kreme doughnuts. Han blev helt utom lycka då han e förälskad i dessa, så givetvis stannade vi till för att köpa ett gäng munkar. Själv kom jag därifrån med halvdussinet, alla olika smaker, jag vill ju prova så mkt som möjligt när jag är här =).

Efter det körde Kat oss till shoppingcentrat som låg någon minut ifrån tågstationen där vi käkade innan vi gick på tåget igen. Det kändes som en evighet på vägen tillbaka, men nu är jag här och gissa om jag är trött!

Så nu är jag här på mitt rum, förbereder mig för att få i mig ett par munkar, hehe.

Nästa dag började rätt sent då Tony hade vissa bekymmer med att vakna, och i ärlighetens namn var inte heller min motivation till att vakna upp speciellt hög heller. Iaf så började dan på Subway, jag kommer sakna det stället när jag åker hem till Sverige… Efter "subban" gick vi mot operahuset där färjeterminalen ligger. Vårt mål och destination var Tarronga Zoo. Utsikten var fantastisk och jag såg massor med häftiga djur. Synd bara att vi inte planerat denna tripp, för jag laddade aldrig kameran, vilket jag märkte under dagen. Därför sparade jag så mycket som möjligt för att kunna ta några bilder vid nästa anhalt, Manly beach.

Väl där träffade jag en kompis från Sverige som också pluggar här… Däremot är hon mitt uppe i sin tentaperiod just nu. Iaf, så träffade vi henne och hon visade sig runt till huvudstranden. Gissa om jag blev överraskad… Det var perfekta vågor för att surfa… Om jag bara hade vetat detta innan… Hur som helst så hade vi trevligt tills det var dags att ta färjan hem igen.

När vi kom hem började jag packa så jag inte behövde tänka alldeles för mycket på det morgonen efter, jag är ju trots allt ingen morgonmänniska. Hur som haver så kände jag för att ta något att dricka så jag gick ner och gjorde så. Det blev ganska så kortvarigt då jag visste att jag behövde vakna tidigt morgonen därefter för att checka ut.

Dagen efter började rätt lugnt, jag vaknade tidigt, men det blev ändå stressigt till slut, det blir det alltid när jag ska packa! Jag lyckades iaf bli klar på håret, så det var i med väskorna i ett lås och njuta av dagen (eftersom mitt plan inte åker förrän 21.45). Vi mötte upp Val och Whitney och käkade lunch med dem på Darling Harbour. Efter detta följde vi dem till tågstationen eftersom de skulle vidare till Bondi Beach där de skulle bli upphämtade av Vals moster.

Vi valde att gå vidare till hamnen eftersom det var så bra väder, strax under 30 grader. Väl där fick jag ett litet flipp och hamnade helt plötsligt i en "speedboat". 45 minuter senare var jag dyngsur, men vad spelade det för roll, jag hade upplevt något av det häftigaste i mitt liv! Att få snurra runt så i ca. 100 km/h är något av det sjukaste jag upplevt adrenalinmässigt. Att sen utsikten var Sydney med alla dess vyer var ju inte direkt någon nackdel. Enligt chauffören skulle vi ALLTID hålla båda händer på stången framför oss, men då hade jag ju inte kunnat spela in allt på video ;). Det är visserligen långt ifrån verkligheten, men det visar lite på vilken adrenalinrusch det var.

När sedan värsta ruset gått bort kom jag till sans och insåg att jag var tvungen att sätta mig i solen för att torka, jag var ju trots allt dyngsur. Så där satt jag med min vattenflaska på första parkettplats och njöt av dagen, iaf fram tills att jag tröttnade och gick vidare till shoppinggallerian ett stenkast iväg. Jag var inte riktigt på shoppinghumör, så jag hittade som tur var ett massageställe och jag var inte sen att stanna till med tanke på hur ont i ryggen jag haft på senare tid. Allt detta väskbärande tär lite på en, tur att jag lyssnade till gamle far och skickade hem massvis med grejer, 15 kg närmare bestämt. Av någon konstig anledning har jag ändå grov övervikt med mig och tvingas betala… Dumma flygbolag!

Nu sitter jag här på flygplatsen i Sydney och väntar på att borda mitt plan till Gold Coast och Surfers Paradise… Surfs Up!

Dags för ännu en update…

När vi kom fram till Gold Coast bestämde vi oss för att hyra en bil, speciellt med tanke på att kollektivtrafiken där är näst intill obefintlig. Därför var det relativt lätt för oss att ta oss till vårt hotell där det blev lite uppackning innan det var läggdags.

Morgonen därefter var det dags att åka till Wet n' Wild World, ett ställe som visade sig vara riktigt häftigt. Det var som en gigantisk vattenrutschbana. Iaf så hade vi riktigt skoj, åtminstone tills jag fick ett migränanfall. Så det var fort till hotellet (tyvärr blev det inte så fort eftersom att det just denna dag rådde en tävling, "indy car" vilket gjorde att de stängde av massa vägar och trafiken minst sagt var tjock) för vila. Som tur var gick det över rätt snabbt, så vi åkte iväg till centrala Surfers Paradise och Hard Rock Cafe. Väl där blev vi hjälpta av Nick, en riktigt cool snubbe som jag skämtade en del med. Måste säga att min "Mad Anthony" var riktigt god, klart rekommenderbar!

Efter käket blev jag lite sugen på nåt gott att dricka så det blev en mojito, vilket gav mig vibbar av när jag var på Kuba i vintras… Vilket fick mig att tänka på cigarrer. Jag hittade en tobaksaffär som hade Cohibas, så lotten föll på en sådan. Den var visserligen äckligt dyr, men väl värt det. Efter cigarrshoppandet så var vi ute en liten stund innan vi begav oss hem för lite snark, iaf efter cigarren som gjorde min kväll =).

Morgonen därefter tog vi sovmorgon för att vila upp oss lite efter gårdagen (med tanke på min migrän så var jag rätt trött). Efter det åkte vi till Pacific Fair, en riktigt cool shoppinggalleria, där jag hittade lite smått o gott. Efter det var det dags att bege sig in till centrum och chilla lite med en glass i ena handen och en kall dricka i den andra. Kvällen började nu närma sig och vi bestämde oss för att käka på Hogs Breath Café. Jag beställde in precis samma käk som jag hade till min födelsedag, då jag tyckte att det var magiskt gott. Givetvis var jag tvungen att beställa även min favoritefterrätt, Banoffi Pie. Mmm, förtrollande gott!

Färdiga med käket tog vi en liten promenad innan det var dags att bege sig hemåt, där jag med en cigarr i handen bokade mitt hotellrum i Brisbane. Visserligen hade jag betalt för en natt jag inte utnyttjade i Surfers, men med tanke på att jag hade ett flyg kl. 9.30 (-2 h då jag var tvungen att checka in då) så tyckte jag inte det var värt att vakna mitt i natten för att köra dit. Därför bestämde jag mig för att stanna i Brisbane över natten.

Men innan dess var det dags för sista dan i Surfers. Den började tidigt, då jag hade en surfinglektion kl. 10. Jag visste att det skulle vara riktigt kul, men jag hade verkligen inte förväntat mig att det skulle vara så häftigt, så får ni chansen, så surfa! Jag lyckades till och med att stå upp på brädan ett par ggr, trots ganska så ondska vågor.

När jag var klar med surfandet var det dags för lunch. Jag hittade ett rätt mysigt ställe med klart godkänd utsikt över stranden. Där spenderade vi en stund innan jag gick till Hard Rock Café igen, denna gång för att köpa mig en t-shirt, var ju tvungen att ha med mig ett minne hem.

Efter det var det dags att packa alla mina attiraljer, vilket tog en bra stund längre än väntat. Tanken var att jag skulle åka till Brisbane direkt efter packandet, men det blev för sent och solen var för låg, så jag bestämde mig för att käka middag i Surfers. Min A nämnde ett italienskt ställe som hon sett i sin reseguide som skulle vara känd och bra, vilket definitivt stämde in, iaf enligt mig. Min carbonara var utan tvekan den godaste jag haft i Australien, utan konkurrens. Klara med middagen var det dags att ta farväl av Min A och Tony, vilket inte var det roligaste med tanke på att jag spenderat en hel del tid med dem de senaste veckorna.

In i bilen, tuta och kör. Vägen till Brisbane var över förväntningarna, men jag blev riktigt förvånad över hur låga hastighetsbegränsningarna var. Trots 3 och ibland 4 filer var det max 110, och det var bara under korta sträckor. Oftast var det 100 och lägre, vilket verkligen förvånade mig. Något mer som var förvånansvärt var hur slaviskt alla följde hastighetsbegränsningen. Iaf så lyckades jag med konststycket att ta fel väg, så det blev lite krångligare än planerat att hitta till mitt hotell. Jag hittade snabbt tillbaka till rätt väg, så det blev ändå rätt smärtfritt, trots att jag stundtals blev förvirrad då vägarna delades upp minst sagt konstigt. Har aldrig tidigare sett en bro delas upp i tre delar och utan vägskyltar, men jag hittade ändå rätt, på första försöket!

Framme i hotellet blev jag positivt överraskad, jag hade fått ett riktigt grymt rum. Rummet i sig var kanske inget speciellt, men utsikten var riktigt häftig, jag såg hela Brisbane från min balkong. Tyvärr hade jag inte mycket tid att njuta av det då jag var tvungen att förbereda mig för morgondagen som innebar en väldigt tidig flygning.

Klockan var 6 på morgonen, väckarklockan ringde, vilket var ett tecken på att det var dags att stiga upp. Som tur var hade jag lite tid att snooza, vilket jag självfallet gjorde. Efter snoozen var det dags att åka iväg. Som tur var fick jag en beskrivning på hur jag skulle ta mig till flygplatsen av receptionisten i hotellet kvällen innan, så det var rätt smärtfritt att ta sig dit. Smärtan kom inte förrän vid incheckningen. Där fick jag packa om, då Virgin Blue (hata) endast tillåter 7 kg handbagage. Efter ompackningen fick jag ställa mig längst bak i ledet igen, allt enligt Virgins direktiv. Trots ompackningen så var jag tvungen att betala straffavgift pga övervikt, taskigt läge, men måste man så måste man.

Nu sitter jag iaf på planet på väg till Vanuatu (efter mkt om och men, hälften av folket bordade planet innan de gick ut igen, detta pga avsaknad av kapten, there is always a first time), det ska bli riktigt häftigt, jag ser verkligen fram emot det!

Vanuatu - dag 1

Resan var relativt smärtfri. När vi åkte förbi Nya Kaledonien trodde jag att vi åkte förbi paradiset. Men med facit i hand kan jag inte direkt påstå att jag är besviken, mitt första intryck av Vanuatu är riktigt bra. Jag har aldrig förr skådat ett så vackert folk. Med vackert menar jag att de är helt underbara och uppriktigt glada samt något riktigt hjälpsamma. Sen att jag blev uppvaktad som en kung gör ju inte direkt saken värre. Från att jag kom till flygplatsen till att jag var på hotellrummet behövde jag inte ens tänka på mina väskor. Det, mina vänner, det är vad jag kallar gammal hederlig service!

De visade mig till rummet, där jag snabbt bytte om. Hade på mig ett par jeans, allt för att spara vikt på planet. Sedan var det raka vägen till restaurangen vid vattnet där jag fick beskåda solnedgången. Det lustiga är att det mitt i allt började regna, så jag fick flytta ett par steg inåt land för att få tak över huvudet. Trots regnet var temperaturen riktigt behaglig. Enda nackdelen med regnet är väl myggen, här är riktigt mycket mygg och de är riktigt aggressiva.

Nu har jag förberett mig för morgondagen, då jag ska åka i en "semi submarine", ska bli spännande. Uppstigning blir 07.45 (med en kvarts snooze så klart =) ) och det ska bli riktigt kul att få se undervattenlivet i Vanuatu.

Vanuatu - dag 2

Dagen började inte alls bra med tanke på att jag inte blev upphämtad. Bestämmer mig för att be receptionen ringa upp dem och som svar får jag att jag skulle ha varit där vid 9. Det roliga är att i mitt bekräftelsebrev så stod det att jag skulle bli upphämtad kl. 9. Fick däremot bekräftat att jag kunde ta mig dit och att de skulle ta mig på en tur. Därför bestämde jag mig för att ta det lugnt istället för att stressa livet ur mig, så därför ringde jag en dykshop, och tydligen så skulle de ut på ett dyk under eftermiddagen, vid 2 tiden. Inget mer med det, utan jag bokade upp min plats på båten. Efter det tog jag bussen in till centrum där den här agenturen höll hus med "semi submarinen". Där fick jag höra att det inte gick då jag kommit för sent, så jag berättade för dem snällt men bestämt hur det låg till. Till slut fick jag bekräftat att jag skulle åka ut, som enda passagerare, så jag tackade och tog emot. Det var riktigt häftigt och vattnet var perfekt med tanke på hur god sikten var. Jobbigt bara att det där glasgolvet inte riktigt var bra, det såg lite "mjölkigt" ut att titta genom det, så därför bestämde jag mig för att gå ut på däck och stoppa ner handen under vattnet för att ta några coola foton.

Jag pratade en del med Jeoffrey som var min guide för dagen, och jag fick höra att de hade Jet skis och att jag kunde få en tur till rabatterat pris. Jag var inte sen att tacka och ta emot, jag har ju alltid drömt om att åka i en jet ski, och som jag gjorde det… Den gjorde nästan 60 knop (vilket är över 80 km/h) men det roligaste var ändå att snurra varv. Till slut blev jag riktigt skicklig på att göra 360s. Jag trodde att en kvart skulle vara lång tid, men det gick riktigt fort.

När det roliga var över var det dags att vänta på nästa roliga stund, nämligen dyket. Jag blev upphämtad och vi körde till dykshoppen där jag blev utrustad med en våtdräkt och tank med tillbehör (BCD), för snorkelutrustning äger jag numera själv. Till det roliga hör att jag fick bestämma själv var vi skulle dyka, de hade ett antal platser att välja mellan. Till slut tog jag instruktörens rekommendation om ett skeppsvrak. Det speciella med detta vrak var att det låg på en sisådär 35 meters djup, och jag har aldrig vart djupare än 18 m till dags dato. Jag ifrågasatte instruktören i och med att jag endast får dyka 20 meter med min erfarenhet, men med tanke på att hon var instruktör så var det ok att dyka med henne. Ljuset var inte alls lika bra, men känslan kompenserade upp det, känslan av att vara på 35 meters djup är obeskrivlig.

I vattnet fick jag en riktigt märklig blick av instruktören efter jag besvarat hennes fråga på hur mycket luft jag har kvar. Senare förklarade hon att det var pga att jag hade så mycket luft kvar, någon på min nivå brukar ha en så gott som tom tank efter dyket, själv hade jag 90 bar kvar (en full tank är på 200). Detta fick jag senare bekräftat av ett par andra instruktörer, vilket inte direkt gjorde mig mindre stolt. Hoppas verkligen jag kan hålla denna nivå även imorgon, för jag trivdes verkligen där ute. Instruktören fick mig att känna mig säker, vilket hjälpte mig och min andning en hel del.

Samtidigt som jag fyllde i min dyklogg kom en fiskebåt in. De hade fått in inte en, utan två Mahi Mahis (såg likadan ut som Doradon som Kim hade på g på Kuba).

Nu till det tråkiga med dyket… Min kamera hade immat igen (detta pga att jag tidigare bestämde mig för att doppa kameran utan undervattenshus i vattnet under semi submarine turen), så bilderna blev inte alls bra, ser riktigt taskigt ut. Men man kan iaf se vad jag gjort och jag har även en liten video där jag jagar lite fisk, som vanligt =).

Efter allt var klart begav jag mig vidare in till centrum, där jag hittade ett chysst hak där jag käkade pizza och drack en kokosnötssmoothie. Där träffade jag ett brittiskt par och vi snackade en hel del. De hade bott i NZL i 14 månader och hade en hel del tips om vad jag skulle göra när jag kommer till NZL. Tydligen så finns ett av de 10 bästa dyken i världen just i NZL och inte alls långt ifrån Auckland, stället där jag landar och möter upp Johan.

När jag var klar tog jag bussen (och båten givetvis, bor ju på en ö) hemåt där ett bröllop var på g. Detta fick mig att känna mig lagom underklädd med tanke på att jag hade ett linne och shorts på mig. Jag stannade iaf kvar på restaurangen där jag tog mig lite dricka. Jag mötte sedan upp Paul och hans fru där jag pratade lite om dagens händelser. Paul har ca 50 dyk under bältet så han var idel öra. Efter några drinkar var det dags att bege sig hemåt för att göra sig i ordning för morgondagen. Har en full dag även imorgon, där dagen börjar på det mest harmoniska sättet och fortsätter med ett förhoppningsvis fantastiskt dyk, "the wall".

Vanuatu - dag 3

Dagen började på Lotus health & beauty spa, där jag blev ordentligt ompysslad i tre timmar. Efter att ha blivit rejält bortskämd med behandlingar var det nu dags att skämma bort mig själv på en helt annan nivå, nämligen med ett dyk. Detta dyk var obeskrivligt då sikten var helt sjuk, kunde se minst 25-30 meter utan problem. Sen att jag även fick se min första lejonfisk går ju inte heller av för hackor =). Kul även att jag slapp "the newbies" (ett gäng som gjorde ett introduktionsdyk, vilket jag tycker är helt absurt med tanke på hur lite de lär sig innan de får hoppa i sådär).

När detta var klart var det dags att möta upp Leips och John, jag skulle nämligen ha min första "Kafa". Kafa kommer från roten som heter Kafa, och vad man gör är att man krossar roten så att juicen kommer ut. Sedan tillsätter man en viss mängd vatten och så får man produkten "kafa". Så vi möttes upp på stan och gick iväg till en Kafabar. Smaken var allt annat än utsökt, men det var inte det man var ute efter, utan sensationen. Så vad händer med en när man dricker kafa? Jo, först och främst "domnar" tungan, sedan slappnar man av, detta används även som medicin för folk med stressrelaterade bekymmer.

Klara med Kafan var det dags för middag, jag gick ner till Kokonut resort, där förra årets "årets kock" fanns. Käket var helt ok, även ifall jag trodde man kunde vänta sig lite mer av en man som blivit utsedd till årets kock. Klar med käket var det dags att bege sig hem, klockan hade blivit mycket och jag hade ännu en tidig morgon framför mig.

Vanuatu - Dag 4

Dagen började lite halvstressigt då chauffören som skulle köra mig till färjan som skulle gå till Hideaway island var stressad då han hade fler upphämtningar under en kort tid. På vägen dit frågade jag när jag blir upphämtad. Han var inte säker så han ringde upp centralen för att kolla. Plötsligt märker jag att han vänder, så jag frågar om allt är ok. Som svar får jag att jag var tvungen att ha en voucher som vi skulle hämta i centralen. Det roliga är att vi körde förbi stället på vägen dit. Det är intressant hur dåligt informerade vissa är, tur att vi inte fick reda på detta när jag var framme vid färjan, hade inte blivit en kul dag.

Vouchern var hämtad och inte långt därefter var jag på färjan. Hideaway island såg ut som ett litet paradis, jag såg verkligen fram emot att få se vad de hade att erbjuda. Fick lite information av en dam och inte många sekunder därefter frågade jag vart man skulle vända sig om man ville dyka. Innan dess hade jag fått info om att jag hade en glasbåtstur och en snorklingsguidningstid, men det visade sig att jag skulle missa båda dessa. Jag började dock inte gråta flod, för anledningen till att jag missade detta var att jag vid dessa tider skulle gå ut och dyka.

Och gissa om jag ångrade mig? Nope, antog nästan att ingen skulle tro det heller. Det roligaste med dyken var ändå grabbarna som ledde det hela. De var riktigt lättsamma och de hade inte svårt till skratt. Under vattnet hittade de på alla möjliga hyss, bland annat så stängde den ena killen av luftflödet till en annan person, strax efter att han hade suttit på hennes tank i ett par minuter utan att hon märkt något. Båda dyken var riktigt häftiga, det första var dock mest spännande när vi simmade in i ett vrak. Det var riktigt tight, men i hög grad spännande. Det roligaste dyket var dock det andra, då den här tankhistorian inträffade.

Mellan dyken var det hög tid för lunch, men innan dess passade jag på att posta lite brev. Det speciella med dessa brev var att de kom från världens enda undervattenspost. Det roliga var att jag blev felinformerad om vart posten låg så jag fick simma rundor innan jag hittade dit. Sen så besvärade jag mig inte med att ta på mig fenorna igen, vilket jag med facit i hand hade gjort. Det är tillräckligt svårt när man bara har en hand (hade kameran i den andra) att tillgå.

Dagen tog slut alldeles för fort, och det var nu dags att bege sig hem igen. Väl hemma tog jag mig en tidig middag. Nu sitter jag här och berättar min historia, snart är det dags att gå i säng då jag blir upphämtad kl. 8 imorgon för en utflykt.

Vanuatu - dag 5

Dagen började tidigt med att jag blev upphämtad en kvart för sent… Men det är ju island time. Vägen dit var allt annat än vacker då det var fullt med hål och olika hinder, men runtomkring var det verkligen en vacker sikt att skåda. Man kunde se saker som är som tagna från scener som Sagan om Ringen och även senaste Rambo. Väl framme var det cruisetime. Vi åkte på en trimaran till en liten ö, där jag och Jason gick iväg för att dyka, resten av folket gick för att titta på sköldpaddor. Dyket gick smärtfritt, men det mest förvånande var den fantastiska sikten. Jag har tidigare nämnt fantastisk sikt, men jämfört med detta är det bara ett piss i Nissan. Såg bland annat två humrar, kändes lagom frestande att ta ut dem från deras gömställen och laga en god middag, men jag lät bli =).

Klara med dyket blev jag och Jason skjutsade till resten av gänget, som tog det lugnt på stranden. Stranden var något obeskrivligt vacker, som tagen ur en resekatalog med turkost kristallklart vatten och sand rent som 24k guld. På stranden serverades även lunch, vilket jag blev besviken på. Det är nämligen så att jag pratade med ett par som hade gjort Congoola cruise tidigare och de sa att lunchen var kanon. Tyvärr var det inget jag fick erfara. Iaf så var det efter lunch dags för ett litet snorkelsafari, och jag var inte den som tackade nej. Där såg jag en hel del coola saker, det är ändå rätt häftigt att ha revet inte ens en meter under en, med massor med liv. Det roligaste var ändå när jag dök ner för att ta lite bilder på en riktigt vacker sjöstjärna.

Efter snorklingen var det dags för hemfärd i trimaranen, vilket var rätt glassigt. Efter det var det tillbaka på bussen för hemfärd. Var jag tidigare glömt nämna är att den där bussen var lite speciell. Det var nämligen så att den var så svag att chauffören var tvungen att slänga i ettan i vissa lägen, och då var det ändå inte ens branta backar.

Vi kom iaf fram till slut, och jag klev av i centrum där jag träffade Leips, det var ju Kafa time. Vi åkte till en annan kompis ####, där vi gick till hans kusins Kafabar. Det visade sig inte vara riktigt lika effektivt denna gången, då jag var tvungen att slurpa i mig tre omgångar innan jag kände något. Jag hade iaf riktigt trevligt sällskap, sista Kafan för denna gång var nu ett faktum. Det var rätt sent, så jag tog bussen hem för att få i mig lite kvällsmat. Nu har jag packat det mesta och ska strax lägga mig, åker vidare till Brisbane imorgon. Nästa anhalt efter Brisbane: Auckland, NZL.

Dagen började tidigt, då jag helt självmant vaknade upp kl. 6. Kunde inte somna om, så vid 7 gick jag ut på verandan och la mig på hängmattan. Där tog jag det lugnt i någon timme (givetvis med musik) innan jag började göra mig i ordning inför flygningen. Hade packat det mesta, men hade lite saker kvar. När jag sedan var klar var det sedan dags för frukost. Där träffade jag Laips och John. Timo sa igår att han skulle försöka komma och ta farväl av mig, men tyvärr hann han inte i tid.

Efter utcheckningen tog jag mig en dricka i baren innan det var dags att bli upphämtad. Väl på flygplatsen blev jag hyfsat förbannad, med tanke på att vakterna rotade igenom precis allt jag hade i mitt handbagage, till vilken nytta? Erbjöd till och med vakten som rotade igenom min väska en godisbit, något sarkastiskt. När de rotat igenom allt gick jag vidare där jag mötte Paul och hans fru. Där nämnde jag vad som inträffat, tydligen hände precis samma sak dem. Jag fattar inte nyttan med en röntgenmaskin om man ska rota igenom alla väskor i efterhand? Iaf, så lugnade jag ner mig och gick till tax free shoppen. Hittade inget speciellt (var på jakt efter cigarrer, tyvärr såldes de bara i 25 pack som minst) så jag tog det lugnt i väntan på planet, som jag verkligen inte såg fram emot att få borda. Flygresan kändes betydligt längre på tillbakavägen, kanske är det för att jag saknar Vanuatu och alla roliga stunder jag hade där? Iaf, så är jag på mitt hotellrum i Brisbane just nu, där jag ska vara fram till imorgon bitti, då det är dags att borda nästa plan, nämligen det till Nya Zeeland. Så nu ska jag käka middag, och sen blir det chill för hela slanten som gäller, ska ju upp innan tuppen imorgon.

Mvh, Daniel