Profile
Blog
Photos
Videos
I torsdags tog vi oss med buss och båt för att komma till Ilha Grande. Resebyråtjejen försökte lura oss att betala överpris men som tur var mötte vi några britter som hade koll på läget och vi delade en taxi för att ta oss till en annan hamn där vi köpte biljetter 6 gånger billigare. På båten blev vi tjenis med en kille som ville att vi skulle bo på hans hostel, vi tackade nej på Jossans och Malins mammas råd. Men vi är fortfarande tjenisar och varje gång vi ser honom sitter han på en restaurang själv och vinkar glatt.
På kvällen lagade vi lite pasta på hostelet. Jossan som alltid brukar äta upp allt och snabbast åt bara upp halva tallriken, sedan gick hon och diskade sin tallrik innan Malin och Karin hade ätit klart och sen gick hon och la sig, klockan var då halv 8 på kvällen. Malin och Karin skrattade åt Jossan för de trodde att hon var bakis eftersom vi hade varit ute kvällen innan. Karin och Malin gick en promenad och köpte resans största brigadero (chokladgeggaboll), MAKALÖST! 5 stars yellow! På morgonen vaknade vi upp och fick världens största frukost, man kunde välja mellan sju olika sortes chokladdryck, kakor, marsmellows, winergum, exotiska frukter och mer och detta är ändå det billigaste hostellet vi bott på i Brasilien. Det visade sig att Jossan inte alls var bakis utan hade feber, så hon fick ha en lugn dag på hostelet och i byn och Malin och Karin gav sig ut på trekking.
De hade fått beskrivningen att man skulle vandra 2,5 timmar i regnskog för att komma till den vackra stranden Lopes Mendes, man kunde inte gå fel. De började sin lökiga vandring, efter fem minuter stötte de på ett problem. De var tvugna att hoppa över ett vattendike, men de såg att det var omöjligt utan bli blöta. Som tur var fanns Brobyggarmannen, 10 år, till hands. Han gjorde allt för att hjälpa dem, började gräva med händerna för att bygga en bro. Sedan kunde vandringen fortsätta. De kom äntligen fram till en strand som såg jättehärlig ut, "vi måste vara framme!" tänkte de och slängde sig i plurret, tog en powernap på stranden och åt en riktigt ostig macka. När de skulle gå hem mötte de en man som började prata portugisiska med dem, han frågade om de ville åka med hans båt till Lopes Medes, då blev de lite förvirrade eftersom de trodde att de befann sig på Lopes Mendes, de tackade nej och gick hem och tog tid. Det visade sig att det bara tog en timme, man kunde tydligen gå fel trots allt.
På kvällen satt vi och chillade lite på hostelet med våra israeliska roomies. Dagen efter mådde Josephine bättre men Karin mådde dåligt, troligen efter ostmackan och hon har sedan dess haft lite svårt att äta vissa saker. Hon får rysningar efter taken på ostmackor, och hon är ändå en ostig människa. Därför har mathållningen ändrats drastiskt, Malin och Jossan har kokat nudlar och ätit scrabble eggs två dagar i rad, och Karin äter yoghurt. De fyra brittiska killarna på hostelet gör däremot köttgryta, storkok som står på spisen hur länge som helst och de går i omgångar och rör om i grytan. Man vill bara utbrista "Min son!".
Vi kände oss ändå okej för att åka på en båtutflykt runt ön, vi stannade på tre olika ställen och badade och njöt. När vi guppade omkring i vattnet i Lagoa Azul tänkte vi "Hur gödigt kan inte livet bli?!" På båten blev vi tjenisar med fruktmannen, sopöppnarmannen och kexmannen.
På kvällen satte vi oss på en bar på stranden och drack en capirinha, sedan mötte vi upp våra brittiska vänner och satt på stranden och pratade halva natten.
Idag tog vi båten till Lopes Mendes, så att vi inte skulle kunna komma fel. Det var helt underbart! Så där låg vi en hle dag och bara stekte och njöt av livet. Till middag tog vi ett litet break från backpackerlivet och åt middag på en mysig restaurang på stranden. Det var en typisk brasilansk måltid och självklart drack vi jordgubbscapirinha efter maten, vi måste ju passa på när vi är här. Tack för maten mamma och pappa Berge!
Just nu sitter vi och har filmmys med alla våra härliga hostelvänner.
- comments