Äntligen har jag fått mig sällskap! Äntligen har Amanda och Fatima kommit till staterna och låtit mig prata av mig, det är därför jag inte har bloggat på länge... Vi har ju haft fullt upp med att upptäcka nattlivet, maten och området vi bort i. Mer om det senare!

I fredags började jag i skolan, det var spännande och jag var både nervös och exalterad. Exalterad för att få träffa nya människor och för att få full förståelse för vad det är man egentligen ska syssla med. Nervös för att... tja, man är väl alltid det när man ska göra något helt nytt. Det hela började med registrering, först en orientation för oss utländska studenter och sen en för alla. Inte nog med att vi var cirka 150 personer på orientation så var man tvungen att ställa sig upp, med en mikrofon och presentera sig. Att tala inför folk har aldrig varit en höjdare för mig men jag hade ju inget val. Man skulle berätta vad man hette, var man kom ifrån och vilket program man tillhörde. De flesta av mina nya klasskamrater var väldigt roliga och det finns till och med tre andra svenskar i skolan! Alla tre purblonda med blå ögon, två av dem var killar och det syntes från långt håll. De var fixade i håret, vita v-ringade t-shirtar, lagom tajta jeans - den gemene svenska killen. Gissa om jag inte kände mig så svensk i det ögonblicket. Självklart var jag ju såklart sist så jag hann ju verkligen bli nervös men jag klarade det ganska bra. "If you're wondering why I'm not blonde, it's because I'm half japanese" blev min punchline. Jag är faktiskt stolt över mig själv! Igår började vi på riktigt och det är ingen tvekan om att det kommer bli en hel del hårt arbete, vilket jag förvisso var förberedd på. Kommer bli en hel del eftermiddagar på Starbucks med datorn...

I helgen har vi varit ute och upptäckt stan. Vi började på en bar i Times Square där vi rätt snabbt insåg att vi inte passade in. Sådan tur var träffade vi en trevlig finne (av alla länder, Finland!) han spenderade sin sista dag i New York och erbjöd sig vänligt att visa oss stan. Vi hamnade i Meatpacking District, en riktigt bra partyställe. Det är tydligen där det händer, vilket jag nog han gå med att tro på. Dock var vi ute i söndags och hamnade på ett annat schysst ställe, kan ligga i närheten av Meatpacking District men jag är inte säker. Hur som helst, stället hette 1oak och det var fullt med folk, en söndag! Jag älskar den här staden, den är fantastisk! Man kommer aldrig att vara uttråkad här!

Vi sliter i jakten på letandet efter en lägenhet men det är inte helt enkelt om man skulle vilja ha något som inte kostar skjortan. Hostellet vi bor på ligger typ i Chinatown, vilket är så härligt. Färsk frukt och grönsaker bara några kvarter bort. Dock höll jag på och dö häromdagen när vi promenerade omkring och jag såg ett par skal som var stora och oroväckande lika snigelskal, jag hade inte helt fel. Mitt i paniken som då tog över hann jag precis kontrollera mig själv från att inte hoppa framför en bil, istället hamnar jag framför en tunna. Undrar ni vad det var i den? Grodor, livs levande grodor! Och de stirrade på mig med sina pillemariska små ögon. Jag och Amanda höll på att dö, kineserna trodde väl att vi var galna. Läget här är för övrigt grymt, det tar knappt en kvart att gå till skolan. Däremot kostar det alldeles för mycket här, det gör det överalt på Manhattan. En kille i skolan betalar 1800 USD för en etta. Priserna är otroliga! Något hittar vi väl nog, så kräsna är vi inte. För vi vet ju alla att kräsen blir utan!

Intressant kuriosa: Folk som dricker kaffe löper 66% mindre risk att begå självmord.