Profile
Blog
Photos
Videos
Efter att ha sovit ungefär 5,2 sekunder sammanlagt vaknar vi utav ”wake up!” och inser att det översta skyddet av tältet har blåst av. Klockan var 2 mitt i natten och vi blev serverade lite te och en toast. Vi tog på oss alla kläder vi kunde få på oss och tog oss motvilligt ut ur tältet. Det var numera storm och vår guide frågade samtliga i gruppen ”Are you sure you go mountain? The wind is to strong, very dangerous”. Vi bestämde oss att ändå försöka. Efter några minuters klättrande blev man redan varm och svettig vilket var väldigt dumt då vi visste att det kommer bli väldigt kallt på toppen. Vi höll ett bra tempo i början i gruppen men när det svårare och kallare biten kom var det dags för paus. Vi bestämde oss ganska fort att vi inte ville stanna och pausa utan hellre gå långsamt men säkert så vi vandrade vidare med varning om att det finns stup överallt. Very dangerous. Många kalla höjdmeter senare så inser vi att vi inte ser vår grupp alls längre och att det blivit riktigt kallt med hjälp av blåsten. Som det team vi är stöttade vi varandra till att inte stanna utan fortsätta meter efter meter. Snoret och svettet rann och blev till is. När vi hade 320 höjdmeter kvar började den sista och absolut svåraste biten, väldigt brant, stup på båda sidor, blåst som fick en att ramla omkull och även sand som gjorde att vartannat steg gled ner. ”Two steps up, one step down” sa vår guide och det stämde. Precis innan soluppgången var vi bara 20 höjdmeter ifrån och vår favorit Bertrand kommer krälandes på alla fyra(ett sätt som även Amanda använde sig av för att inte blåsa iväg som en liten vante). Tillsammans tog vi oss upp till toppen av Rinjani i perfekt tid för soluppgången. Väl där uppe väntade vi på resten av gruppen. Vår guide kom hoppandes i en sovsäck och de två resterande kom efter en stund. Vi tog lite bilder och åt jordnötter innan vi tog oss ner. Neråt var betydligt lättare. Väl nere vid tälten fick vi kaffe, bananpannkaka, crepes och toast. Jösses vad gott. Efter det väntade den värsta delen, (iaf för Erik) ta sig ner från berget. Knän och tår tog så mycket stryk att Erik nästan fällde en tår trots att han är känd för att aldrig gråta. När vi hade kommit 2000m ner så vände vi blicken mot berget vi nyss besteg och fann otroliga mängder av rök. Vi fick senare reda på att det hade startat en skogsbrand där vi tillbringade senaste natten. Samtliga grupper som var på väg uppåt fick avbryta sin klättring, snacka om att vi hade flyt. Senare tog vi oss vidare till Sengigi som ligger vid havet och hade en mysig kväll tillsammans med deltagare från Rinjani. Billig mat blev det den kvällen, fried chicken noodles för 6 kr var.
(Bild på oss två och Bertrand på toppen)
- comments
Leena Fy farao vad jobbigt det låter. Bra kämpat!!! Vilken himla tur att vi får reda på allt i efterhand.
M. Jag känner med edra ben….. Akta er för trottoarkanterna de närmsta dagarna….
bärro Grymt!! Ni är fräna
S Grymma ni är då! *äplååååd, äpplåååd* hehe (Amanda fattar. Förhoppningsvis)