Profile
Blog
Photos
Videos
Rinjani. Det börjar med att vi checkar in på ett hotell nära "starting point" för trekkingen. Där fick vi info om vandringen och om vad vi ska ha med oss, varma kläder, ficklampa osv. Erik sov ihop med Bertrand och Leo som också är fransk. Jag delade rum med en belgiska som heter Saskea, och detta var våran grupp som skulle bestiga berget. Klockan sju gick vi upp och åt frukost, sen började vandringen klockan åtta. Vi hade en guide och fyra "porters", små indoneser med varsin 40-kilos packning bestående av våran mat, tält, sovsäckar och vatten, i två korgar sammanbundna med en bambupinne som dom bar över axlarna. Helt sjukt, vi kämpade med våra små ryggsäckar med bara nödvändiga kläder i, men dom bara hoppade upp där vi svettades och kämpade längst hela vandringen. En av dom var bara arton år och vi frågade honom om han tyckte om sitt jobb. "Better than no job" fick vi som svar. Dom gör detta två gånger i veckan för en skitlön. Deras kroppar måste ju gå sönder när dom är fyrtio, det är inte bara hälsosam lätt träning detta. Vi började trekkingen i djup jungel- uppåt, uppåt, uppåt. Vi frågade våran guide om någon dött där uppe. Då rynkade han sin lilla panna och sa "I don wanna tell you...i tell you after". Skön snubbe! Det är galet hur sinnet fungerar, efter dom första backarna tänker jag att detta är åt helvete och när jag kan krama ur svett ur min genomblöta T-shirt efter två timmar inser jag vad dumt detta är- varför ska jag betala för att lida? Framförallt när guiden säger "now is easy, last two hours- hard!" Men när man är i gruppen som bara kämpar på hela tiden så gör man det själv med, och efter sju eller åtta timmars vandring uppåt (de två sista timmarna var verkligen svåra, stenar med lös sand i väldigt branta backar) så skrattar man med gruppen och äter en god middag bestående av nasi goreng med teamet som lagat den, och mår ganska fint! Det ska sägas att vi stretchade i halvtimme när vi kom upp till camp för att benen inte skulle grina för mycket på morgondagens vandring. Jag bad Erik att skicka bilder till mig från första dagen, och detta var vad han tog kort på. Haha! Vi skulle sova i ett tält i sovsäckar. Gud vad mysigt! Eh, nä. Det som hände under natten var att det blåste så mycket så att om man kanske lyckades somna så vaknade man fem minuter senare av att tältet låg över en. Svinigt kallt var det med för den delen. Men när vi blir väckta klockan sex går vi upp trots väldigt mycket sömnbrist, packar ihop tältet och känner efter om benen och rumpan är okej efter gårdagen innan vi går vidare... To be continued....
- comments