En vecka senare kommer här nu äntligen ett inlägg om förra helgens upplevelser. Jag ber om ursäkt, jag har haft två mitterminsprov som slukat all min lediga tid. Men nu är det helg och jag kan ägna mig åt bloggen igen! I alla fall en liten stund…jag har nämligen ytterligare två mitterminsprov nästa vecka!

Sedan några veckor tillbaka har jag var medbjuden hem till Maggie och hennes familj i New York State. Maggie deltar också i ett av WII:s praktikprogram och bor tillsammans med Adrienne och Lovisa i min klass. Kate från Minnesota bor också i deras lägenhet. Denna helg var det jag, Adrienne och Kate som skulle följa med Maggie hem till Horse Heads, som henne lilla hemstad heter. In i det sista var det lite osäkert om vi skulle komma iväg, men till slut bestämde sig hennes mamma för att helt sonika köra hit och hämta oss! Och det är ingen liten bit kan jag tala om, vi snackar en bilresa på cirka sex timmar.

Maggies mamma hyrde en van så vi hade gott om utrymme under hela resan. Vi stannade och åt middag tillsammans på Cracker Barrel, en tematiserad restaurang med typiska amerikanska rätter och en anslutande butik med allt möjligt krimskrams. Bland annat var hela verandan fullpackad med gungstolar som de sålde! Det var ganska fascinerande att gå runt där inne och spana in alla prylar. De hade till exempel laddat rejäl med julpynt och prylar (det är ju trots allt bara två och en halv månad kvar). Jag hittade bland annat små "elvisar" som man kunde hänga i julgranen! Det du, farsan…

Klockan hann bli två på natten innan vi äntligen anlände till familjen Savages villa. Jag och Kate delade rum på övervåningen, där det var rejält kallt, så jag kurade ihop mig under flera filtar. Maggie föräldrar är väldigt trevliga och pratsamma, och känns typiskt "amerikansk" enligt vad man hört. Hennes mamma är sjuksköterska och hennes pappa är helikopterpilot, så han har rest över nästan hela jorden. Han hade många spännande historier att berätta, kan jag lova! Maggie har dessutom två bröder; Dave, som är äldre, och John som är yngre.

När vi klev upp på lördagsmorgonen hade Maggie och hennes mamma lagat en mastodontfrukost med bacon, ägg, toast, jordgubbar, korv och donuts. Jag blev så mätt att jag inte behövde äta igen förrän på kvällen. Efter frukosten hoppade vi alla in i Maggies bil Leyla (döpt efter låten med Eric Clapton) för att titta närmare på omgivningen. Hela helgen präglades av ett enormt flyt med väder och tajming. Hösten har verkligen nått New York State och det var så otroligt vackert med alla färger överallt. Jag blev helt romantisk och tog hur mycket bilder som helst på höstlöv och färgglada träd. Det var härligt att komma ut ur storstaden och att kunna röra sig mer "fritt" med bilen. Först åkte vi till en liten nationalpark som ligger alldeles utanför Horse Heads. Där fanns en stor ravin där det rann vatten så vi promenerade en stund längs med vattnet och bland alla höstfärgerna. Efter ett tag stannade vi och gick tillbaka dock, för det fanns inte tid till att stanna där hur länge som helst.

Nästa stopp på vår åktur var vingården Glenora, som är en av flera vingårdar som ligger runt en stor sjö alldeles i närheten. Vi gick in och provade flera olika sorter vin och tilltugg. Det var mycket mysigt och intressant! Jag och Kate köpte ett varsitt vin, nu är bara frågan när vi får ett bra tillfälle att dricka det, eftersom det här vinet var lite finare än det som vi köper i matbutiken i vanliga fall. Efter vinprovningen for vi till Ithaca och Cornell University, ett mycket känt och prestigefullt universitet som är del i Ivy League. Vissa byggnader såg ut som de var flera hundra år gamla, medan andra var mycket moderna och nybyggda.

Lördagen avslutades med pizza, vin och en äkta amerikansk bonfire. Maggies föräldrar håller på att flytta till Oregon, det vill säga till andra sidan landet. Det var bland annat därför som hon åkte hem den helgen, så hon skulle hinna vara i sitt hus innan det inte var deras hus längre. De hade mycket saker som skulle slängas och passade på att tända en brasa i trädgården. Detta är en väldigt typisk amerikansk händelse, att tända en brasa i trädgården och samlas kring den, allra helst utrustad med marshmallows på en pinne. Jag grillade marshmallows och gjorde "somemores" av dem. Det innebär att man tar två kex och lägger en bit choklad emellan och sedan även den nygrillade marshmallowsen. Chokladen smälter och det blir en mycket söt och sliskig "smörgås". Namnet kommer av att när man börjat äta dem så vill man bara ha fler - some more. Det blev en mycket trevlig och mysig kväll i familjen Savages trädgård med brasa, "somemores", vin och trevligt sällskap. Jag dukade under för min trötthet vid ettiden, men de andra satt uppe ännu längre.

Oavsett hur trötta de andra var på söndagsmorgonen så var det bara att masa sig upp. Det var nämligen dags för den stora höjdpunkten på vår resa. New York är den nordligaste staten på USA:s östkust och Horse Heads ligger ungefär i mitten. På söndagen tog vi bilen och styrde kosan norrut mot kanadensiska gränsen och Niagarafallen! Bilresan tog ungefär fyra timmar och det fantastiska vädret följde med oss hela vägen. Väl framme i staden Niagara Falls dukade vi först upp en picknick i en park och njöt av solskenet. Parken ligger precis vid floden som rinner genom fallen och från branten kunde vi se hur folk klev av och på Maid of the Mist, den kända båten som kör turister vid fallen.

Efter picknicken gick vi direkt och köpte biljetter till Maid of the Mist. Vi hade återigen flyt och hann med en av de sista båtarna för dagen. Inte nog med det, vi stod dessutom först i kön och kom först på båten och fick de bästa platserna på taket längst fram vid relingen. Alla fick varsin karaktäristisk blå regnkappa som det stod Maid of the Mist på. Jag har fortfarande kvar min, det är ju en klockren souvenir! En inspelad röst berättade både på engelska och på franska om fallen medan båten började närma sig. Eftersom Niagarafallen ligger precis på gränsen mellan USA och Kanada så finns det både amerikanska fall och kanadensiska. Jag ska lägga upp en karta bland mina bilder så ni får en tydligare överblick. De amerikanska fallen är nog så häftiga och vackra, men det var de kanadensiska som verkligen tog andan ur halsen på mig. Vilket enormt tryck, vilken mängd med vatten, vilken kraft!

Innan vi kom fram till fallen hade jag funderat på om jag skulle kunna bli imponerad av dessa vattenfall i och med att jag faktiskt har se de magnifika Victoriafallen i Zimbabwe/Zambia. Men detta var en helt annan upplevelse eftersom Niagarafallen är så kraftiga. Victoriafallen är världens högsta vattenfallen och Niagarafallen är världens största när det gäller den sammanlagda mängden vatten som störtar fram. Jag har laddat upp flera filmer som jag tagit med min lilla digitala stillbildskamera, det är därför ljudkvalitete är så dålig. Frågan är om det egentligen går att avbilda känslan av att vara så nära denna naturkraft. Maid of the Mist tog oss riktigt, riktigt nära och man fick hålla hårt i relingen för att inte tappa fotfästet. Det stänkte vatten och blåste hårda vindar inne i "hästskon" där de största fallen är. Vi kunde inte mycket annat än att titta på varandra och skratta. Mitt i allt uppenbarar sig en perfekt regnbåge som båten faktisk kör rakt under. Det är helt galet vilka underverk som finns runt om i världen och jag är så lycklig lottad som får se och uppleva flera av dem.

När båten återvände till land igen promenerade vi en bit vid sidan av de amerikanska (lugnare) fallen och tog lite bilder innan vi försökte organisera oss igen. När vi samlades insåg vi att alla fyra var helt utpumpade. Våra knän skakade, vi kände oss lätt vimsiga i skallen och ville allra helst bara sitta ner en stund och hämta andan. Allt detta var väldigt oväntat eftersom vi egentlige inte hade gjort något ansträngande, vi hade ju bara stått på en båt i några minuter. Vi kom fram till att det nog är något speciellt med naturkraften i Niagarafallen som helt enkelt suger musten ur en. Det fanns liksom ingen annan förklaring, hela upplevelsen tog nästan knäcken på oss!

När vi till slut samlat oss och tagit oss tillbaka till bilen igen styrde vi genast mot kanadensiska gränsen som låg på andra sidan bron. Innan vi åkte diskuterade jag och Adrienne om vi skulle behöva ha med oss våra I-20-blanketter eller om det räckte att visa passet. Lyckligtvis tog vi med oss blanketterna för kvinnan i passkontrollen frågade efter den nästan genast. Väl över på kanadensisk mark åkte vi till Skylon Tower, ett högt torn som skjuter ut ur ett stort köpcentrum. Längst upp i toppen finns en restaurang som alltså har utsikt över floden och båda fallen. Eftersom detta var helgen då vi hade som mest flyt så fick vi naturligtvis det bästa bordet på restaurangen med den bästa utsikten. Andra turister kom och ställde sig vid vårt bord och tog kort på utsikten. Ett annat tecken på hur väl allting funkade för oss var att när vi tittade bort mot bron så var där, kort efter att vi hade anlänt, en enorm bilkö in i Kanada.

När mörkret faller på kvällen tänds lampor i olika färger som lyser på fallen. Det var mäktigt vackert att titta på från ovan. Tyvärr lyckas ingen av de bilder som jag tog avbilda hur vackert det var där på kvällen, det är svårt i mörkret. Vi avnjöt en fantastisk middag med god mat och enastående utsikt. Eftermiddagen tog vi hissen ytterligare en våning upp och gick ut på taket där man hade ännu bättre utsikt. Jag överdriver inte när jag skriver att det var fyra saliga tjejer som rullade hemåt den kvällen.

Måndagen var Columbus Day som är en nationell helgdag i USA och då var det dags att resa hemåt igen. Maggies mamma hyrde ytterligare en van och den här gången tog hon med sig Maggies yngre bror John i bilen så hon skulle ha lite sällskap på hemfärden. Eftersom en stor del av bilresan till Horse Heads skedde under natten så hann jag inte se så mycket av omgivningen och resvägen, men nu fick jag chansen att ta igen det. Vägen vi åkte låg inte långt ifrån ett Amishområde och det syntes lite här och var på husen och olika saker. Till exempel stod det en hästkärra i en trädgård. Väl hemma i Washington tog vi en snabb tur i stan så Maggies mamma fick se monumenten, Vita Huset och Maggies praktikplats. Ja just det ja, hon är praktikant på kanadensiska ambassaden!

Kort sagt, en riktig toppenhelg då allt bara klaffade och flöt på, och så ytterligare en underbar "vattenfallupplevelse". Helt klart en utflykt under min tid här i USA som jag sent, om någonsin, ska glömma. Veckan som gått nu har mest bestått av plugg, plugg, plugg eftersom jag har haft mitterminsprov i både journalistiskt skrivande och Modern American Society. Nästa vecka har vi två mitterminsprov i Business och Global Marketing. Så riktigt än får jag inte lyfta näsan ur läxböckerna. För övrigt fick jag högsta betyg på provet som jag slängde åt sidan när jag skulle träffa Denver förra veckan.

Den här lördagen har jag i alla fall fått rejält med frisk luft, för jag, Kate och Adrienne tog en åttakilometers promenad i ett vackert grönområde i närheten av Georgetown här i Washington. Jag lägger upp lite bilder ifrån det också, så får ni se att Washington faktiskt kan vara riktigt grönt.

Linda: Ja, jag vet inte vad som hände med dina slut/slampor, av någon anledning blev de inte censurerade? Märkligt, eftersom Marcus slut lite längre upp fick stjärnor istället för bokstäver. Även den bäste censurerare ska väl också göra missar ibland. Jag pratar gärna på Skype snart igen. Vårt Internet lade av i fredags av någon anledning, men nu funkar det igen! Och haha, ja, jag vet inte vad det är med mig och brännskador. Först i Bulgarien med dig, sedan i Långviken med Lotta och så nu här. Jag kanske omedvetet dras det?

Vi hörs på skypen!

Syster: Hur går det med införskaffandet av Skype? Vårt Internet har varit paj, men nu funkar det igen. Jag gör gärna ett avbrott i pluggeriet för att telefonera lite med dig! Hur är det med din och Alvas förkylningar? Har hon skrivit några fler mail? Hur var det hemma i Söderhamn?

Rebecca: Vad roligt att du också läser! Du får skicka mig en reseskildring från Peru så jag också kan fördjupa mig i din resa. Hur går det på TV4? Vad får du göra? Har du ingen länk du kan skicka mig så jag kan gå in och kolla?

Helena: Så roligt att jag skriver som "mig själv", hehe. Jag har inte lagt till dig på Skype, men ska göra det bums! Ingen vore gladare än jag om du kom hit i maj så jag får visa dig min "hemstad" och sedan kanske spana in resten av landet. Håll mig uppdaterad på dina planer! Ett tips är att kolla flygbiljetter i god tid, de kan nämligen hinna bli ruskigt dyra annars.

Mamma: Du får nog upprepa dig igen, det är verkligen härliga äventyr som jag får uppleva här. Jag måste besöka zoot minst en gång till, för jag har ju fortfarande inte sett lejonen och tigrarna. Härligt att du utbildat syrran på Skype så kanske hon och jag kan "ses" på nätet så småningom vi också. Nu funkar vårt heminternet igen i alla fall, så det är bara att skypa igen någon dag snart.

Thérèse: Jättekul att höra från dig! Jag visste inte om det var något i Gävledalacrewet som fortfarande orkade läsa min blogg. Jag har varit inne på er hemsida och spanat in några morgonsändningar och ni ser ut att sköta er bra, som vanligt. Jag är dock inte avundsjuk på de tidigare morgnarna, huuuu.

Lotta: Tack, tack och åter tack för dina konserttips. Jag antecknar noga! I morgon ska jag faktiskt se svenska Lykke Li, hon spelar på Black Cat, how about that?! Hur går det på jobbet? Hur var London? Jag förväntar mig ett långt och detaljerat mail snarast!

Marcus: Det är förståeligt om man kommer efter i mina blogginlägg, jag är medveten om att de är astronomiskt långa. Men jag besitter helt enkelt inte förmågan att skriva kort, tror jag. Så SYND att jag inte får visa dig mitt kära Washington, men KUL att du bestämt dig för sjuksköterskeutbildningen. Det kommer passa dig perfekt, tror jag! USA finns kvar, kanske reser vi hit och spanar in landet tillsammans någon dag i framtiden?