Första dagen gick alltså inte helt på rullande band. Men desto härligare var det att vakna på söndagen till solen som sken in genom fönstret..? eller snarare Fabians morgonsång i sin säng innan solen ens hade börjat fundera på att komma upp. Det härliga med detta är att det är jobbigt i ca 10 minuter, men sedan kommer man sig upp och har hela dagen framför sig! Vi tog med oss frukosten upp på takterassen och njöt den i fantastisk morgonsol. Konstigt att tänka på att vi reste från ett totalt snökaos och nu är vi plötsligt i otroligt sommarväder.

På takterassen tog vi dagens dos av "spanska på 15 minuter". Detta är en bok som utlovar att man kan prata jättebra spanska om man bara övar 15 minuter om dagen i 12 veckor. Vi ska intensivera detta och räknar därför med att kunna flytande spanska på högst två veckor! Rune har ordnat en fantastisk lekplats för Fabian på takterassen. Han har hängt upp en filt till solskydd och lagt filtar under till att krypa på. Så Fabian trivs också på takterassen och det är ju avgörande för att vi ska kunna vara där.

Denna första riktiga dagen i Granada gick åt till att bara traska runt i staden och insupa atmosfären. Vi började med att gå igenom de arabiska kvarteren. Till skillnad från dagen före kunde vi nu uppskatta de branta trapporna och smala smugen. Det är helt fantastiskt mysigt här. En av gatorna har massa små arabiska affärer, med jättefint porslin och tyger och vattenpipor och ljuslyktor och tékannor och koppar... Jag får lust att köpa hela affärerna med mig hem. Men frågan är ju hur mycket av förälskelsen i dessa saker som har med denna platsen att göra?

En av dagens höjdepunkter var årets första öl i solen. Vi satt på ett litet torg och beställde varsin iskall öl och lite spanska oliver medan Fabian sov i vagnen. Då skulle jag nästan önska att jag kunde stoppa klockan.

Rune skulle nog vilja säga att dagens höjdpunkt var Arsenal matchen. Den såg vi på irländsk pub och Arsenal vann en överlägsen seger så det gjorde ju dagen bara ännu bättre. Eboue fick till och med göra mål så då var jag mycket nöjd (man tar ju parti för de svagaste). Om barnvärnet läser detta, så ska det sägas att puben var nästan helt tom och rökfri.

När kvällen var kommen lagade Rune en fantastisk biffmiddag som avnjöts tillsammans med ett glas rött.

Måndag morgon började på samma vis som dagen för, en lång härlig frukost och spanska kurs på terassen. Sedan var det dags för mig att leka lokalguide. Jag hade nämligen tjuvtränat i guideboken och arrangerade nu en stadspromenad med fokus på de arabiska kvarteren. Guide är ett mycket roligt jobb, man känner sig som en viktig person som besitter kunskap om saker som den entusiastiska turistskaran (läs; Rune) aldrig har sett och upplevt förrut. Efter promenaden tog vi en våffla och kaffe på Café Lisboa

Andra halvan av dagen blev fylld med shopping till stora och små. Denna kvällen gäspade vi i takt med varandra och slocknade redan kl 21, det är hårt att vara småbarnsförälder.

På tisdagen skulle vi ordna bilderna till bloggen. Eftersom vi hade glömt överförings kabeln hemma, skulle detta ordnas på internet café. Rune tog på sig jobbet, medan jag och Fabian gick runt på Zara. Bildfixningen skulle egentligen vara snabbt avklarat , men tiden gick och efter 1 och 1/2 timme gick jag tillbaka till internet caféet. Där mötte jag en frustrerad Rune. Elektronik blir man ju aldrig klok på och i kombination med språkförvirring var det stora svårigheter. Till slut var det en ung tjej som ordnade upp och brände en CD till oss. resten av dagen mös vi bara runt i Granada.

På onsdagen vaknade vi pigga pch redo för att turista. Vi började dagen med en lång promenad innan frukost. Det är otroligt fascinerande att gå runt och se på gamla hus och föreställa sig hur det var här på 1000 talet, då muslimerna kom från nordafrika och bosatte sig här. De trodde att de hade kommit till "paradis på jorden". De hade aldrig upplevt att ha obegränsat med vatten och därför gick de helt bananas med det. Det är därför det är så många fina fontäner här. Nu kom guiden in igen...

Frukosten njöts på Plaza Nueva (som är huvudtorget här). resten av dagen var bara mys och pys. Innan vi gick hem för kvällen gick vi inom en delikatessbutik. Där köpte vi härliga vitlöksmarinerade oliver och färsk serranoskinka. Vi avslutade kvällen på takterassen med tapas och samtaler om framtiden och livet...

Alhambra är ju den stora sevärdigheten här i Granada och torsdagen var dagen som skulle vigas till att se detta fantastiska verket. Vi har ju sett det varje dag från takterassen och fantiserat om hur det måste se ut där uppe. För att förklara lite bättre så är ju Alhambra ett fort som muslimerna byggde på 1200-talet. Fortet är nästan som en egen liten landsbyggd uppe på en ås med en mur runt. Lokalguiden (alltså yo) hade läst på förhand om vilka fantastiska saker vi skulle få se på Alhambra. Jag hade sett mest fram emot att se den delen av Alhambra där kaliferna bodde, palatset. Där hade de sitt Harem och där fanns porlande fontäner och otroliga dekorasioner i alla rum. Glada i hågen och med hemmalagade baguetter i väskan tog vi fatt den branta backen till Alhambra.

Vi började besöket lättare förvirrade, för vart skulle vi hämta ut våra förbokade biljetter? När vi hade fått biljetterna i handen och letade efter ingången, var det en vakt som tittade strängt på oss och sa något först och sedan "RAPIDO". Vi hade inte kommit så långt i spanskakursen, men rapido var ett ord vi förstod. Vi slog oss dock till ro med att rapido bara gällde fram till vi var innanför murarna och biljetterna var "stämplade". Så fel kunde vi ha, det vakten syftade till var att vi i vår förbokning hade fått tilldelt en tid som var vår besökstid i det stora palatset. Så när jag full av förväntan kom fram till palatsingången, blev vi stoppade eftersom vi enligt vakten (som jag nu "hatar") var där 45 minuter försent...

Jag fick alltså inte se "mitt" fantastiska palats. Förväntningarna hade ju verkligen byggts upp för min del och därför var jag tvungen att fälla ner solbrillorna, eftersom besvikelsen bokstavligt talat "gick att läsa i mina ögon".

Men förutom den besvikelsen var Alhambra helt fantastiskt. Höjdpunktet var att se Generallife. Det var kaliferna och hovfolkets avslappningsparker. Oj, de måste ha haft ett skönt liv. Här var det fontäner och helt fantastiska blomster trädgårdar så långt ögat kunde nå. Parkerna var nästan lika fina som Enköpings. Det säger inte lite, för Enköping har faktiskt vunnit europeiska priser för sina otroliga parker.

ok, det var en liten(?) uppdatering. Vi hörs snart igen! Stor kram.