I Sverige är allt bra ordnat i alla fall, när dagen övergår i eftermiddag så blir klockan 13 inte 1 pm. Denna lilla detalj kan ju förefalla trivial men då man bokat flyg 06:20 så är det stor skillnad på am och pm. Att flyga 06:20 innebär att man drar upp barnen vid 04:00, sover dåligt för att man är rädd att inte vakna i tid och har inte heller full tillit till att taxin faktiskt ska dyka upp. När allt kommer omkring så var den enda bekräftelsen jag fått på upphämtningen ett "ya man no problems" av en 63 årig man som enligt egen utsago ofta spenderade sina nätter med nattliga övningar tillsammans med sin betydligt yngre fru. Förutfattade meningar visade det sig för Mr Jacob parkerade sin van på vår hyrda uppfart p****på minuten, frugan hade han såklart med sig trots den tidiga timman.

Så var det då det här med am och pm. Vårt flyg skulle alltså avgå 06:20 pm således 18:20 på svenska, eller om man vill lite drygt 12 timmar efter det att vi anlänt till flygplatsen. Snacka om att vara i god tid.

För den nätta summan av 200 usd gick det emellertid bra att omboka till morgonflighten med avgång 06:30 am, rena rånet såklart men inte så mycket att göra felet var ju mitt eget.

Guadelope är en sydlig del av Frankrike, så vi reste alltså tillbaka in i EU. Lotta och jag talade om hur läckert det skulle vara om vi i Sverige hade behållit St Barts vilket på liknande sätt då skulle varit en svensk utpost i Karibien, men nu är ju vi inte som fransmännen utan lämnade på äkta svenskt maner tillbaka hela paradiset, som tack för det döpte de huvudstaden till Gustavia, så eaven steaven där då alltså!?

Det lilla vi har sett av ön hittills är vackert, vi landade som sagt tidigt en helt vanlig fransk söndag morgon. Jag ska inte ägna den franska inställningen till service för mycket utrymme men det är i alla fall värt att notera följande.

Det fanns inga taxibilar att tillgå på flygplatsen. Inte heller gick det att ringa in några, utan rådet från informationsdisken var att vänta några timmar! - I cant wait jag har förihelvete kids med mig.

Biluthyrnigsföretaget bredvid, känn på denna, hade inga bilar man kunde hyra förrän på måndag ha ha ha viv la France.

När vi några timmar senare i alla fall anlände till stället där vi skulle bo så fanns det ingen reception eller utrymme där vi kunde lämna väskorna i väntan på att få tillträde. Lägenheten skulle vi få vid fyra, eller jag menar 16. Vi fick snällt vänta, jag hade sett att det fanns en pool så jag tänkte att vi kunde gå dit så barnen kunde få bada, kanske fanns det också något att äta för vi började alla att bli lite hungriga. Men nejdå, bada gick inte trots att hela poolen var tom så när som på två personer. Grindarna var låsta och innanför satt en icke engelsktalande vakt med en stungun! Nu talar vi verkligen om humor i den högre skolan, jag menar hur och under vilka omständigheter tänkte han använda den?

För att toppa upp det hela så hittade vi lite senare på eftermiddagen en restaurang nere vid stranden som drevs av en tant som inte kunde, och inte ville förstå engelska. Att man inte kan engelska får man ha förståelse för men att man saknar viljan att försöka hjälpa till så gott det går ändå är för mig svårt att relatera till. Till råga på allt så medan vi väntade på att få hjälp så slutade lunchmenyerna att gälla och vi kunde inte längre få det vi ville ha, har ni sett Michael Douglas i filmen Falling Down?

Både Ceasar och Namie har under detta "vuxenkaos" varit fantastiska och skulle ni fråga dem så tror jag att de hade sagt att gårdagen var kul och denna ön verkar spännande. Namie simmade själv i barnpoolen, Ceasar och jag gick på upptäcktsfärd längs den karga öde stranden lite längre bort, Ceasar hävdar att han såg ett monster med enorma klor, jag gissar att han såg en krabba eller någon form av hummer och det vet ju alla att det kan vara en läskig syn!

Nåja detta till trots så är det fint dit vi har kommit, när vi väl fått lägenheten, fått en bit mat och blivit väl omhändertagna av en fransk tjej som på alla sätt försökte förklara och hjälpa oss så känns allt bra igen. Vi har hopp om att dessa dagar ska bli lika bra som på Antigua och Julie den hjälpsamma orakade fransyskan är ett levande bevis på att man inte ska dömma hunden efter håren.

Cliffhangers till nästa uppdatering

-Hotellet på vår nästa destination verkar ha stängt!

-Kommer jag våga snagga ner håret helt...

-Lottas nya affärsidé kan bli guld värd...