Hej igen, det har gått ett tag nu sedan vår förra uppdatering och jag hade nog tänkt att skicka detta tidigare men det har bara inte blivit av. Dock har mycket hänt sedan vi sa adjö till Karibiens underbara övärld och tog oss in till Amerikanska fastlandet och Fort Laudedale Florida. Jag ska försöka ta det i någorlunda kronologisk ordning.

Vår näst sista dag på St Maarten åkte vi ner till stranden som ligger precis där alla stora internationella airliners kommer in och när jag säger precis så är det bokstavligt menat. Stranden är känd för att man där kan få uppleva hur det känns att ha en jumbojet 10 meter över huvudet, sök gärna på "landning at juliana international airport" så får ni se vad jag menar. Ceasar och jag utmanade dessutom ödet genom att stå bakom American Airliners Boeing 737 när den startade. Herregud vi höll på att blåsa rakt ner i havet, addera därtill värmen som motorerna genererar tillsammans med den finkorniga sand som blästrade alla oss idioter som ställt sig bakom så förstår ni att det var outhärdligt. Men som alla andra tokstollar som också stod där kan vi i alla fall säga att vi har "varit där, gjort det".

Jag har också en rättelse som jag skulle vilja göra. Jag skrev att de bästa stränderna vi besökt var på St Maarten dock var det innan vi besökte Anguilla som ligger 20 minuters snabbfärja väster ut. Sanden var som potatismjöl och jag övervägde faktiskt att ta med en påse Anguilla sand hem till Lune Lantz som han tidigare önskat, men struntade i det då en sådan påse troligtvis skulle kunna misstas för något annat i amerikanska tullen.

Nåja vi har nu lyckats ta oss till USA och vi landade på kvällen i Fort Luderdale, senare framåt midnatt kom även Moster Nilla som efter 3 veckor i Sydafrika varit hemma i Sverige ca 22 timmar innan hon hoppa på ett nytt plan över Atlanten för att möta upp oss, och hänga med oss i ytterligare 10 dagar, inte dåligt minsann!

Är det någon av er som har hört talas om spring break? Spring Break är en helt galen tillställning då amerikanska ungdomar tar sig ner till södern för att dricka daquries, spänna musklerna och ja... troligtvis sådana saker också. Lite som att kliva rakt in i en colleage film kan man säga. Förr om åren hade man nog tyckt att man dragit jackpot för festen tar liksom inte slut på Miamis stränder, nu är det bara ytterligare en varningsklocka som låter en veta att man börjar bli medelålders. Basdunk och fylla så man inte kan sova ordentligt. Hur orkar de hålla igång ungdommarna? Hemskt när man tänker på det, jag känner mig ju fortfarande som 25, i alla fall på dagen.

Jag gick med Ceasar på miami beach bland ungdomarna och alla colleage tjejer blinkade och vinkade åt honom och sa att han var så söt, men precis som sin far så är han ju blyg min son och viker undan när komplimangerna rullar in. En tjej kom till och med fram till mig och ville "shake my hand" för att riktigt understryka hur söt hon tyckte han var. - you did a very good job with him. - Honey I always do a good job when I do that, var jag nära att svara i jakten på nya James Bond poäng men insåg ( som tur var) att den kommentaren skulle passat bättre 95. Miami var trevligt och jag skulle kunna tänka mig att åka tillbaka för south beach hade definitivt mer att upptäcka än vi mäktade med de två dygn vi spenderade där. När vi på morgonen satte oss i bilen för att ta oss de ca 25 milen ner till Key West passade vi på att köra ut till Star Island och kolla in lite dyra hus. Går man ut ur fordonet på denna exklusiva ö åker man i fängelse. Vi tog därför lite innifrån-bilen kort på Madonnas lilla annex, Will Smith sägs också bo några hus därifrån men han var tydligen inte vaken så tidigt.

Resan ner till Key West tar ca 4 timmar och är ganska trevlig med amerikanska mått mätt, man åker på broar som omges av härligt inbjudande vatten och vita sandbankar. Ceasar hävdar att han såg en krokodil i höjd med Key Largo men vi andra är tveksamma kan ha varit en pinne.

Väl framme har Vi har checkat in på Southern Most Hotell i södra änden av Duval Street , det stämmer att det är en mysig känsla att gå runt här nere, jag kom på mig själv att tänka att det känns lite som att vara på Liseberg fast större. Mycket vita hus med klassiska sydstats verandor där man kan sitta på kvällen och gunga hammock. En hel del live musik till Namies och min förtjusning. En massa trevliga matställen med både rimliga och orimliga priser. Det känns som om vi kommer trivas här nere.

Då vi hade lite strul med hotellrummen första natten tid fick vi lov att hålla tillgodo med ett ganska trist rum första natten men idag har vi flyttat och bor nu poolside med baren några meter hemifrån och vi har dessutom en liten uteplats där vi kan sitta och dricka vin och övervaka barnen när de glider runt på hotellets luftmadrasser. Pappaledigt är inte så dumt minsann!

Kram TLCNP