I bilen på väg norrut från Key West snackade vi lite om våra intryck från denna omtalade plats och vi var nog alla rörande överens om att det var väl värt att se. Mallory square som ligger i norra änden av stans pulsåder Duval street lever upp framåt solnedgång. Här samlas folk för att bevittna humoristiska gatuteatrar, galen akrobatik och våghalsiga eldslukare. Längs Duval Steet finns också ett otaligt antal barer och restauranger samt en massa shopping. Key West är också känt för att locka till sig många kreativa människor detta märks framförallt på de många gallerier som visar fantastisk konst av konstnärer från hela världen. Jag tog med hela familjen in för att visa Peter Liks naturfotografier, och kommer ni i närheten av hans verk så ta en stund och gå in och titta, jag lovar att det är värt besväret. Lotta och jag hittade också en gemensam favoritkonstnär från Ryssland som vi gärna hänger på väggen därhemma när vi sparat ihop 60.000 dollar. Hans oljemålningar gav mig rysningar av det positiva slaget, och då ska ni veta att jag inte kände något då jag träffade Mona-Lisa!

Barnen älskade Southern Most Hotel som hade en härlig innegårdspool, Namie träffade en 9 årig snubbe från Michigan som hon inte ville släppa, tur att Pappa var med och kunde dra loss henne, hur ska detta sluta? Bäst tycket hon nog i och för sig om att somna i vår famn på något av stans många livemusik barer. Ceasar lärde sig att dyka från kanten, kanske lite karadyk över det hela men jag antar att han har sett Farfar dyka på Klitterbadet tidigare. Lotta och Nilla shoppade en del men inte så mycket som jag inbillat mig. Avslutade gjorde vi på Sloppy Joes mest känt för att Hemingway brukade hänga där. På inrådan tog jag en Mojito mitt på blanka förmiddagen och vinglade sedan ut på Duval Steet med barnvagn och allt på samma sätt som Lasse och hans polare gjort i sina ungdomsår ( minus barnvagnen då såklart).

Man åker inte till Key west för stränderna för de är inget att hurra för, utan du tar dig ner hit för atmosfären och för det är mysigt att gå runt och bara vara. Dock måste jag nog säga att upplevelsen för min del har lite smolk i bägaren då jag tvingades bevittna hur en man på moppe visade snazen för en två meter lång transa i hopp om att få gå före i kön. Eller som Namie sa - vad många färgglada flaggor de har här.

Kör man av Floridas turnpike i höjd med Homestead kör man bokstavligt talat rakt ut i everglades. Everglades är en gigantisk träskmark som är den enda platsen där alligatorer och krokodiler lever sida vid sida och där du för 10 dollar och ditt egna liv som insats har möjlighet att promenera i reptilernas egna bakgård. Vi fick se en hel drös av krokodiler som låg och solade vid strandkanten och Ceasar sprang omkring så fort att vi alla var nervösa att han skulle snubbla och trilla i, men allt gick bra. Värmen gjorde dock att vi inte blev så långrandiga så vi bockade av det och satte av norrut på Floridas Turnpike mot Fort Lauderale igen för att lämna av vår egen Nanny Nilla som har varit en frisk fläkt och ett trevligt inslag på vår resa trots att hon mest har snott min laddare för att kunna fejsbooka.

Efter det att barnen kommit över att Moster åkt hem igen var det dags för Disney World. Vi åkte direkt till hotellet som vi bokat för att lämna av väskorna och sedan ut till det enorma Disney för att reka. Tur kan jag säga för området är stort som två Manhattan och GPSen funkade inte riktigt i Musses värld. 8500 spänn senare hade vi i alla fall lyckats få inträde till Walts fantasivärld och dagen därpå var det dags. Vi kom dit på sista lördagen av Floridas Springbreak som har förföljt oss, bra väder tillika gjorde att det kändes som om hela Florida faktiskt också var där. En hel del köande blev det men det ska jag ge amerikanarna de är ruggigt effektiva och kan det där med att slussa folk. Efter att spenderat över 12 timmar på Magic Kingdom sett två parader samt en fantastisk lasershow där hela Askungens slott verkade komma till liv så tog vi monorailen tillbaka och trots att säkert 50000 andra också skulle ut så gick det ofattbart snabbt.

Disney är ett coolt ställe och vi har fått vara med om många minnesvärda ögonblick och åkt massa häftiga attraktioner, Namie har varit några centimeter för kort för att riktigt få valuta för pengarna, vi har träffat en massa Disney figurer, tyvärr så blev det lite överväldigande då vi efter en timmes köande äntligen fick träffa hennes största idol, Disneys senaste Prinsessa Rapunzel från trassel, modet svek lite och hon är därför inte med på bilden. Rapunzel viskade däremot i hennes öra att hon var precis likadan när hon var liten, log ett sagoleende och blinkade åt Namie. Ceasar och jag har i alla fall åkt till Mars i en 3D simulator, Ceasar fick vara pilot och lyckades till slut få ner vårt rymdskepp på den snäva landningsbanan, vi har även flugit en x-ving från Starwars genom dödsstjärnan och klarat oss helskinnade. Disney är en härlig drömvärld och efter att vi insett hur deras "fastpass" fungerar har vi verkligen fått ut mycket av våra dagar här. Magic Kingdom har nog passat bäst för våra barn men även besöket på Hollywood studios där vi fick träffa Blixten McQueen och Bärgaren kommer nog att talas om framöver.

Som om detta inte vore nog så tog vi ett break och besökte SeaWorld efter två dagar och där fick vi äntligen se delfiner på nära håll, fantastisk varelser. Intelligenta är det ingen tvekan om, jag antar att ni har hört historien om killen som stod och blåste rök vid ett delfin akvarium. En liten bebis delfin eller kalv som det kallas simmade fram och såg röken sprida sig mot glaset, kort därefter simmade han bort till sin mamma, diade några klunkar och simmade sedan tillbaka till den rökande mannen och sprutade ut mjölken mot rutan på insidan i riktning mot den rökande mannen som troligtvis svimmade av tilltaget. Sea Worlds shower inehåller både delfiner och späckhuggare och även om de inte når Disneys kvalitetsnivå så är det sevärt.

Nu laddar vi om för sista kapitlet på denna resa, imorgon lyfter vi mot New York City och Ceasars födelsedag!