14:e juni lämnade jag Cairns och påbörjade en 6 veckor lång segling mot Darwin ombord på båten Vallina. Igår, 27 juli kom vi fram till Darwin och idag har vi parkerat inne i Tipperary Marina. Äntligen framme!

Det har varit en händelserik resa, började hyfsat smärtfritt. Vi lämnade Cairns, Steve, Iain, Lisa, Bob och jag, och seglade mot Green Island ute på barriärrevet där vi snorklade lite. Såg dock inte så mycket L (ingen Nemo) ankrade vid Michaelmas Reef, en mini ö full med fåglar, och det enda missödet under första delen av resan var väl att vi här körde på ett korallrev..två gånger. Förstöra lite korall när man ändå är i Australien!

Vidare till Port Douglas, en turiststad norr om Cairns. När vi hade vart i land med gummibåten och sedan kommit tillbaka till båten berättade Steve att en 4 meter lång krokodil hade simmat runt båten några timmar tidigare. Ganska glad att jag inte visste det när vi kom puttrande tillbaka i den lilla GUMMIbåten.

Vi fortsatte vår segling, först till Low Island och och sedan Cooktown, sista "staden" på ett bra tag. Det var här det blåste ordentligt för första gången och vi fick stanna i Cooktown några dagar p.g.a varning för starka vindar. Här hände något kul! Douwe, som jag lärde känna i Melbourne och som jag sedan träffade igen i Cairns var också på väg till Darwin med båt. Hans båt var ankrad precis bredvid oss i Cooktown! Haha J knasigt.

Efter Cooktown fortsatte vi daghoppa från ö till ö. Iain har erfarenhet av segling sen tidigare, men vi andra har lärt oss allt eftersom. Vi har turats om med att styra, hala upp segel, ankra och allt vad man gör. Vi stannade vid ett ställe som heter Portland Roads, vilket var en lögn för det fanns bara EN väg :P invånarantal: 10 (om ens det) Det fanns ett cafe/restaurang/postkontor och allt vad det var, så där åt vi lunch. Vid Margeret Bay skulle vi åkt i land och plockat ostron från stenarna om tidvattnet varit lågt, men vi såg en 5 meters krokodil simma runt så vi sket i det..

Efter att ha rundat Cape York, Australiens nordligaste punkt, kom vi fram till Seisa, en aboriginsk by. Därifrån påbörjade vi våran segling över golfen. Denna segling skulle ta ca 60 timmar, men! Vädret bestämde sig för att göra denna segling till ett riktigt helvete.. Normalt sett seglar vi inte om vindstyrkan är över 20 knop. Vi korsade golfen på 48 timmar med vindstyrka på mellan 25 och dryga 30 knop, vindbyar på upp till 38 knop. Det var som att vara i en gigantisk tvättmaskin. Båten stod i princip konstant på sidan och vågorna var ibland upp till fem meter höga. Bob och Lisa vågade inte styra, så Iain och jag fick turas om under 2 dygn. Under natten var det 2 timmars vila, 2 timmars styrning. Gick inte direkt att sova eftersom man var tvungen att hålla en hand i väggen och en hand på sidan av sängen för att inte flyga iväg. Inte dom två bästa dygnen jag haft i mitt liv, men! Vi klarade det. När vi kom fram till Gove såg båten ut som en krigszon, allt låg på golvet, var blött och det var bara till att stupa i sängs.

I Gove var vi sedan fast i en vecka, först pga starka vindar och sen för att vi inte fick tid att fylla på bränsle. Det enda som finns i Gove är en yatch club, men vi tog bussen in till staden Nuhlunbuy där vi handlade mat och skaffade ett liquer licence! I den här delen av Australien är det strikta regler när det gäller alkohol, man måste ha licence för att köpa. Till slut lämnade vi Gove! Mot "The hole in the wall". En smal passage där man måste åka igenom när tidvattnet är rätt annars är det väldigt grunt och starka strömmar. Här väntade ytterligare missöden..När vi startade motorn och skulle åka iväg mot hålet stod inte allt rätt till. Det gick inte att lägga i någon växel..motorn hade gått sönder! Gaaah! Det enda vi kunde göra var att börja segla tillbaka mot Gove för att laga motorn, men när vi började segla släppte plötsligt ett av seglen från sitt fäste och vi var tvugna att dra ner det, vända och ankra på nytt. Jag hissades upp i masten och vi fick upp seglet igen. Dagen därpå började vi segla tillbaka mot Gove, helt utan motor och mot vinden. Från Gove tog det 10 tim att komma till hålet och mot Gove tog det 24.. Vi hade tänkt ankra halvvägs när det började skymma, så vi styrde in i en bukt, det var mörkt och helt plötsligt kör vi över pärllinor. Dom fiskar efter pärlor genom att lägga ut långa rader med bojar. Vi var tvugna att vända och köra ut ur bukten igen för linorna var överallt. Vi hade tur som kom loss, och så hade vi ytterligare en nattsegling framför oss. Vi fick stanna i Gove i nästan ytterligare en vecka för att laga motorn. Bob bestämtde sig för att hoppa av där, han var inte så intresserad av att fortsätta segla utan ville mest knalla runt och titta på blommor. Så utan Bob gjorde vi ett nytt försök, mot hålet i väggen! Den här gången gick det vägen J

Den här delen av Australien tillhör aboriginerna så när vi kom fram till den aboriginska byn Maningrida var vi tvungna att ringa och be om tillåtlese för att åka iland. Dom här ställena är väldigt annorlunda från resten av landet. Aboriginer får allting från regeringen, pengar, bilar, boende, men detta gör att dom arbetar inte och dricker mycket. Det var som att komma till ett annat land. Skräp överallt, massa gamla bilar som dom vänt uppochner för det är så dom tar av däcken. Dom får en bil, använder den så länge den fungerar sen ställer man den åt sidan. Att dom får allt från regeringen är någon sorts gottgörelse för allt dom vita utsatte aboriginerna för förr. Australien har en hemsk historia.

Nu är vi i alla fall äntligen framme i Darwin! Jag får fortfarande bo på båten, vilket är gött, och planen är att sightsa lite under en vecka kanske och sen försöka hitta jobb. Haha! Känns som jag har sagt att jag ska hitta jobb många gånger förr, men nu måste jag ta tag i det här. Måste jobba ca fyra månader för att få mitt andra år här i Oz och jag har bara 5 och en halv månad kvar.....oooo :O