Haalloj.

Nu ar jag tillbaks i Auckland igen... trakigt som bara den, som tur ar drar jag vidare imorgon till Coromandel...

Igar var nastan alla i baren for att fira av mig, lika kul som vanligt. Fodelsedag och sista kvallen har ungefar samma varde sa alla kopte minst en drink var till mig... :) I morse var det inte sa hemskt som jag trodde det skulle vara att packa och ge sig ivag.. det var varre. Kunde knappt halla mig fran tarar pa hela dan, bussen skulle ga vid tre. Alla hangde omkring runt vart rum och forsokte overtala mig att stanna for hundraelfte gangen, jag kan inte ens beskriva hur frestande det var att bara ringa och avboka bussen och stanna hos min underbara lilla familj, men vuxet nog gjorde jag inte det. Har tva papper dar alla i Paihia-familjen har skrivit ett par rader var till mig, de ska absolut ramas in nar jag kommer hem. Jag tillbringade nan timme av dagen med att skriva brev till de jag hangt med mest, eftersom jag visste att nar jag val skulle bli tvungen att saga hejda skulle jag inte kunna saga speciellt mycket. Och mycket riktigt, nar jag val var tvungen att konka ivag med alla vaskor till bussen(sjalvklart drog jag ut pa det sa lange det bara gick), brast jag i tarar pa en gang. Jag hatar hej dan, kanske for att jag ar sa dalig pa dem. Allihopa, forutom de som var pa jobbet, foljde med mig till bussen och tittade pa nar jag lastade in mina vaskor, och sjalvklart blev det en, tva kramar till innan jag val klev pa. Jag satt och tittade och vinkade genom fonstret nar bussen akte ivag, medan de underbara manniskorna stod och gjorde vagen. Usch, inte kul alls. Jag hoppas dock innerligt att jag kommer ha tid att aka tillbaks dit efter resan runt landet.

Nu bor jag pa Nomads Fusion i Auckland, och hittils ar jag ensam i mitt rum, det lar val formodligen andras dock. Nu tankte jag forsoka fa i mig lite mat, ta en dusch, sen blir det nog sangen ganska tidigt kanner jag, ar helt slut.

Jag hor av mig igen nar jag ar framme i Whitianga!

Hoppas ni mar bra, puss och kram, em