Hohooo!

Har sitter jag i Auckland pa Auckland City Backpackers hostel och skriver.

Jag borjar val fran borjan med vad som har hant hittills :)

Nar alla byebyes var gjorda och jag hade gratit ungefar femtioelva ganger lamnade jag mamma och pappa vid ingangen till gaterna pa arlanda. Da kandes allting helt fruktansvart. Jag ville verkligen inte aka. Nar jag satt pa planet till arlanda grinade jag annu mer och funderade pa allvar att vanda tillbaks till sverige nar jag kommit fram till London. Men sa tankte jag att jag skulle forsoka anda, och tur var val det :) Pa planet mellan london och hong kong traffade jag en tjej som ocksa var pa vag till Auckland, vars foraldrar bor dar. Efter att ha pratat lite med henne om allt mojligt fick jag lite distans till allting darhemma och kunde fokusera lite mer pa att det har ju faktiskt ar nagonting jag vill gora :) Efter en 11 timmar lang flygresa var vi framme i hong kong. (by the way sa ar cathay pacific riktigt lyxigt och har nastan GOD flygplansmat :P) I hong kong ringde jag hem en snabbis och fick prata med mamma, pappa och syster. Det kandes riktigt bra vid det laget. Da var jag nastan taggad pa att komma ivag.

Vad som kandes mindre bra var att satta sig pa en lika lang flight till till Auckland. Jag motte upp Katie igen, som tjejen hette som jag traffat pa planet och vi hade lyckats hamna bakom varann pa denna flighten. Bredvid mig, satt tva kineser/thailandare/koreaner, jag kunde verkligen inte avgora vad de var, och jag kan svara pa att det maste varit forsta gangen de satt i ett flygplan, och dessutom kunde de inte engelska. Nar jag skulle be om att fa komma ut och ga pa toaletten (jag satt langst in), forstod de inte alls vad jag menade, de bara nickade och sag radda ut. Sen var det problem med sakerhetsbalten och allt mojligt. Pa den har flighten var det uppriktigt sagt SUPERgod mat, och ni vet att det ar mycket att hora fran mig. Jag somnade dessutom som en stock sa de 10 timmarna kandes inte lika langa som de forra.

Lite for bra for att vara sant hittills sa darfor blev det inte riktigt lika kul nar jag kom till Auckland. Dock att min vaska lyckats komma med hela vagen tyckte jag var helt fantastiskt. Jag kom ut ur flygplatsen och pa flygbussen, det enda lite trakiga var att det var daligt vader, precis nar jag kom ut genom dorrarna borjade det osa ner regn. Busschaufforen sa att han skulle ropa ut nar vi kom till Queen Street dar jag skulle av. Efter ungefar 45 minuter hor jag honom ropa nagonting, men jag hor inte vad. Sa jag fragar tva tjejer om vi nu var pa queen street. Tjejerna svarar ja, sa jag kastar pa mig ryggsackar och allt och ut i regnet. Val urte fragar jag tva man som star dar om jag kommit till queen street. De tittar lite roat pa mig och sager "nej, det ar nasta".

En liten bild till er har nu da: Emelie i jeans, luvtroja och converse, tva knokfulla ryggsackar, en kameravaska, en skinnjacka. Regnet oser ner. Killen berattar att queen street ligger parallellt med gatan jag ar pa just nu. Namen vad bra! tanker jag och borjar ga. Jag kommer fram till queen street bara for att upptacka att jag ar pa nummer 400 nanting nar jag ska till 229. Pa vagen ar jag nara pa att halka tva ganger vilket folk omkring mig roade sig glatt at. Nar jag val kommer fram och upp till mitt rum, hyfsat blot, kanner jag mig saklart helt vidrig och ganska modstulen. Darfor tanker jag att jag ska ga och ta en dusch sa kanns det sakert battre. Da kommer jag pa att jag packade ju inte med mig nat shampoo bara for att "det kan jag ju kopa dar". Sa det var bara att vackert ga ut i regnet igen och leta shampoo.

Men nu sitter jag i alla fall har nyduschad och mar val i alla fall lite battre :) Nu tankte jag unna mig en middag pa burger king som ligger precis tvars over gatan.

Hoppas ni mar bra allihop, hor av er vetja :)

pusspuss

em