Profile
Blog
Photos
Videos
Det känns som detta är en fras som inleder alla mina blogginlägg, men det var evigheter sedan jag senast skrev. Troligtvis så länge sedan att de flesta av er slutat att regelbundet kontrollera om det finns några nyheter. Jag kan inte skylla på någonting utom min lathet och det faktum att det, rent ut sagt, händer en en jäkla massa hela tiden.
Dock finns det nyheter! Jag har gjort vad som känns som miljoner saker och haft det himla roligt.
Montanita var Montanita. Det var superduper med spansk- och surfskolan där. Jag lärde framför allt känna underbara människor och så lärde jag mig lite spanska mellan de många besöken på Cocktail Alley. Surfandet var också riktigt kul och jag kan faktiskt ta en våg och köra hela vägen in till stranden numera.
All denna rolighet innebar att jag stannade i den lilla strandbyn på Ecuadors kust i hela tre veckor innan jag fick nog och begav mig vidare.
Mitt första stopp blev Guayaquil som snabbt efterföljdes av Vilcabamba, en underbart vacker plats i den södra delen av Ecuador. Bilden är för övrigt tagen där och många dagsvandringar gjordes i denna sagolika miljö.
Efter nästan en vecka i detta lilla paradis begav sig färden mot Cuenca tillsammans med Anne Marie, en tjej från spanskskolan som jag mött igen i Vilcabamba, för att där träffa James, Mike och Simon. Två av dessa tre herrar är också goda vänner från Montanita och Mike är James vän som slöt upp med honom i Guayaquil.
Att återförenad med mina vänner var fantastiskt och tillsammans upptäckte i Cuenca. Detta är en söt kolonial stad med en nationalpark utanför som bjöd på en underhållande, lerig och vacker vandring.
Efter Cuenca blev det Banos där vi levde äventyrsliv. Vi cyklade mountainbike, badade i vattenfall, körde buggies, vissa (inte jag) hoppade från en bro, raftade och badade i heta källor. Denna stad bjöd alltså på mycket och vi hade det väldigt trevligt. Det blev dessutom ännu bättre då ännu en ur gänget från Montanita anslöt i form av Zandra. Som grädde på moset lagade vi massor med förträfflig mat, framförallt under ledning av mästerkocken James.
Banos efterföljdes av Quito där vi tittade på gamla staden och gjorde utflykter till de närbelägna städerna Otavalo för shopping på den kända marknaden samt Mindo för zip-lineing genom molnskog.
Efter Quito mountainbikade jag och Anne Marie ner för Ecuadors högsta, aktiva vulkan; Cotopaxi. Det var ett äventyr, dock inte lika stort som för de andra som försökte bestiga den. Jag hade gärna också gjort ett försök men då isklättring inte täcktes av försäkrigen och jag är lite feg så blev det en vacker cykeltur med hagelblåst i ansiktet istället.
Efter att ha varit åtsikilja av våra olika äventyr återförenades gruppen igen i djungelstaden Tena på gränsen till Amazonas. Från Tena begav vi oss in i den mytomspunna regnskogen i tre dagar. Vi lärde oss om traditionella seder och bruk bland befolkningen, vaskade guld samt tillverkare choklad och armband. Dessutom gjorde vi en väldigt svettig men häftig vandring till ett vattenfall, besökte en räddningsanläggning för djur, simmade i floden och fick ansiktsmålningar. På vår sista kväll var vi med i en ayahuasca-cermoni där en dryck dricks som ska framkalla hallucinationer, detta var dock inget som någon av oss upplevde.
Efter den sista dagen i Amazonas spenderade vi som grupp en sista kväll tillsammans i Tena innan våra vägar av olika anledningar skiljdes åt.
Trots det sorgliga i att behöva bryta upp från ett sådant fanastiskt gäng av underbara människor kändes nästa destination ändå mycket spännande. Det bar nämligen av mot Colombia. Första stoppet i detta nya land blev för mig den trevliga staden Popayan, dit jag anlände efter två dygns resande. Popayan är en stad i kolonialstil med närhet till den arkiologiska platsen Tierradentro med massvis av förhistoriska gravar som jag begav mig av för att undersöka.
Tierradentro hade många charmiga fördelar, så som att det ligger i supervacker natur och är relativt oturistigt. Under min vistelse där träffade jag bara en annan gringo.
Efter besöket på denna förhistoriska plats begav jag mig till Cali för att lära känna detta salsans huvudfäste. I Cali blev det mycket sightseeing samt en vända till ett zoo. Jag mötte också upp med två av mina vänner från spanskaskolan, Phil och Moritz. Vi bestämde oss för att resa vidare tillsammans och efter några dagar av lite salsafestande så begav vi oss mot Salento.
Salento ligger i Colombias kaffezon och är en förträffligt trevlig liten by med vackra omgivningar och färgglada hus. I Salento besökte vi en kaffefram med ekologiskt framställt kaffe och hade en söt, gammal liten man till guide. Turen som visade processen från frukt till kopp slutade med att vi bjöds på smaktrikt ch fullständigt hemmagjord kaffe. Vi gjorde också en vandring i den närbelägna Valle de Cocora där vi såg kolebris och jättelika palmer.
Efter Salento spenderades en dag i Santa Rosas varmvattenkällor med slappande och bad i vattenfall. På kvällen anlände vi till Manizales.
Följande dag besöktes ännu en kaffefarm. Denna var dock mycket större och turen mer detaljerad och kaffet på slutet var fullkomligt fantastiskt.
Vår andra dag vandrade vi i nationalparken Los Nevados. En väldigt vacker plats men efter ungefär åtta timmars promenad i nedförsbacke var våra kroppar minst sagt slitna när vi återvände till hostelt.
Från Manizales tog vi en minibuss, som gav upp halvvägs så vi fick byta, mot Medellin. Här spenderades gårdagen med sightseeing och på kvällen upptäcktes nöjeslivet. Idag gjorde vi en väldigt intressant tur som visade Pablo Escobars Medellin och berättade historien om knarkkartellen.
Vilka äventyr som väntar får vi se men nu vet ni iallafall lite kort vad som har hänt de senaste två månaderna!
Massvis av pussar och kramar!
- comments
Mamma Fint att få läsa sammafattningen av alla dina äventyr, även om jag tycker jag är välunderrättad efter hand. Har du något emot ifall jag skickar länken till Tatiana så hon kan följa dina äventyr i Colombia?
Pappa Nu har jag också läst och njutit av din beskrivning! Det låter helt fantastiskt. Efter dagens viber-messande så har jag däremot inte så mycket ytterligare att bidra med hemifrån.
Estrid Jag är lagom avundsjuk på dig. Och synd att isklättring inte täcktes av försäkringen (får kolla upp om det täcks av min olycksfallsförsäkring...). Hoppas du har det fint där, och såg att du hade blivit solbränd, men det har du nog varit hela tiden. Kram :)
Malin R '"en vacker cykeltur med hagelblåst i ansiktet" :D Later awesome alltsammas, Helene, vilket liv!