Profile
Blog
Photos
Videos
Hej alla fina människor som jag saknar och tänker på!
Som vanlig är jag en usel bloggare men kul har jag.
Vi besökte som planerat Isabela där vi såg sköldpadddor, pingviner, fåglar, sjölejon, massvis av hajar och snorklade bland ett tiotal havssköldpaddor, dessutom hann vi med att hänga på en paradisstrand.
Efter Galapagos begav jag mig mot Cusco med nyfunna irländska vänner medan Moritz åkte hem.
I Cusco såg jag staden och begav mig därefter till fantastiska Machu Picchu. En otrolig syn som framträdde tydligare och tydligare när dimman rullade ut och lämnade mig med tappad haka. Synen från Huayna Picchu är vad ni kan se på bilden.
Tillbaka i Cusco gjorde jag en utflykt i Sacred Valley innan det bar vidare mot Nazca.
Att flyga över de berömda Nazcalinjena var en mäktig känsla. De var så tydliga och bildade så stora figurer fortfarande efter så många år. De var skapade mer otrolig precision och noggrannhet, något som måste ha varit otroligt svårt när deras arkitekt aldrig fick se helheten.
Nazca bjöd också på en utflykt till sanddyner för att utforska sporten sandboarding, snowboarding fast på sand. Kul och lite svårt så jag skrapade upp ansiktet, men det var det värt.
Nästa stopp blev Arequipa där jag besökte en ismumie och ett otroligt stort och lyxigt kloster där nunnorna bodde i tre rum och kök.
Från Arequipa utgick också min tredagars tur världens näst djupaste canyon, Colca Canyon. Första dagen vandrade vi ner i denna vackra dal, andra dagen upp, via en oas i form av naturliga bassänger och sista dagen såg vi kondorer (extremt majestätiska fåglar), besökte några byar och badade i hot springs.
Jag ville egentligen åka direkt från Arequipa till La Paz men missade sista bussen i Puno så jag blev fast en natt i denna stad vid Titicacasjöns strand.
Härifrån passade jag på att ta en tur ut till de imponerande, byggda vassöarna. Det var väldigt intressant men under turen började jag må dåligt.
Detta illamående höll i sig och utvecklades till ett tillstånd där min mage inte tillät mig behålla ens vatten. Alltså andra gången jag besökte Titicacasjön och andra gången jag blev härligt magsjuk av det. Slutsatsen är att Helene inte tål Titicacasjön. Symtomen för min sjukdom kändes dock igen från när Fredrik var här så jag satte mig själv på en antibiotikakur som gjorde att jag kunde bita ihop tillräckligt för att bege mig till Bolivia följande dag.
På bussen mot La Paz träffade jag en danska och en holländska, Laura och Alyt, mycket trevliga, blivande resekompanjoner. Vi checkade tillsammans in på La Paz partyhostel nr 1 och vann ett pubquiz på kvällen efter att tävlingen avgjorts i kareokeduell.
Följande dag utforskade jag en kyrka men större delen av dagen gick till att försöka lokalisera ett rabiesvaccin till Alyt som behövde ta sin sista dos efter att ha blivit biten av en hund i Cusco. Detta innebar besök på flertalet kliniker, apotek, sjukhus och slutligen den holländska ambassaden utan vidare framsteg.
Således fortsatte letandet nästa dag då vi besökte en vaccinbank och återvände till ambassaden som ringde ett apotek som gav oss klartecken att de skulle få in det under morgondagen. Därefter styrde vi kosan mot häxmarkande där souvenirer och turbringande lamafoster trängdes sida vid sida. Här köptes julklappar och vi beställde alla skräddarsydda läderjackor.
På kvällen träffade vi en kompis till en av Alyts kompisar, en väldigt trevlig infödd La Paz-bo. Vi drack en gigantisk daiquiri och skattade massvis.
Nästa dag gav vi oss ut på mer sightseeing med en utsiktspunkt, en riktigt dålig park, en kvarter där det spökar (inte för att vi märke det) samt svarta marknaden där allt mellan himmel och jord säljs. Vi avslutade med att plocka upp de underbara skinnjackorna efter att vi fått beskedet att Alyts vaccin fanns redo för henne när hon behövde det.
Nästa dag började jag och Alyt den tvådagars Takesivandring i ett väldigt vackert berglandskap där åskan brakade högt både under dagen och natten när vi sov i tält. Tillbaka i La Paz skämde vi bort oss själv med tvårätters både till lunch och middag samt smariga drinkar.
Min sista dag i La Paz bjöd på återförening med mina irländare innan nattbussen mot Potosi avgick.
Väl i Potosi började magen strula igen men med dumdristig envishet lät jag inte detta stoppa mig från att besöka de ökända gruvorna där jag kröp, klättrade i rep och vistades i 35-gradig värme, allt detta i världens högst belägna stad. Att människor arbetar under dessa förhållande, många gånger med sitt liv som insats, var en ögonöppnare som sent ska glömmas.
Från Potosi begav jag mig tillsammans med Laura mot Uyuni. Här mötte vi Alyt och bokade en tredagars tur i Salar de Uyuni och öknen för nästa dag.
Turens första stopp var en tågkyrkogård där vi klättrade på vraken. Sedan besöktes saltöknen, en magisk och bländande vit syn. Vi gjorde flera stopp här och roliga bilder lovas.
På kvällen sov vi i ett salthotell där även min säng var gjord av salt för att nästa dag besöka flertalet sjöar i olika färger (den häftigaste var en röd), se tusentals flamingos, en aktiv vulkan samt ett stenträd. Sista dag såg vi rykande gejsrar, badade i en varm källa (välkommet då det var snorkallt) och besökte en öken där Salvador Dali målade mycket.
Jag och Alyt avslutade dagen i Chile, närmare bestämt i San Perdo de Atacama som vi båda lämnade på olika håll nästa dag.
Jag satt 24 timmar på en buss och kom till Santiago. Här har jag sightseeingat, varit i Castillero del Diablo-källaren och prövat vin på världens näst största vingård, ätit massa skaldjur ackompanjerade av vin samt besökte den underbart färglagda kustpärlan Valparaiso.
Nu väntar nya äventyr på att upplevas.
- comments
din Malin Vad är det dom gruvar efter i gruvorna?
din Helene Olika mineraler. Förr fanns där jättemycket silver, idag en hel del zink och koppar.