Profile
Blog
Photos
Videos
SIHANOUKVILLE. AVENTYR!
japp, sa har vi da natt sista anhalten i Kambodja. befinenr oss pa kusten, i Sihanoukville, vilket inte ar en stad utan ett omrade, om jag forstar saker ratt. kom hit igar vid ett-tiden mitt pa dan efter att ha akt lokalbuss. nagoirklunda obekvamt om inte den tyske killen skulle bytt plats da var ledare for resan satte pa en film och hade inte sa stor koll pa att det nog storde precis alla runt omkring. men han sankte efter ett tag. och jag satt bekvamt och kunde bre ut mig. det vara bara plats for en, det var langst fram och Ben men langa ben fick heller inte plats. efter 4-5 timmar fran Phmon Penh klav vi sa ut ut i en hansynslos varmebolja, det maste varit 37-38 grader. men det var gott, det var haftigt att uppleva och kontrasten gentemot bussens air conditionerade luft gjorde det till en haftig upplevelse, hel;t plotsligt, uatn forvarning, slar en vagg av varme mot en som sen bara omsluter hela dig, slukar dig och tar din in. coolt. om jag skulle varit sjalv skulle jag svurit over varmen men eftersom vi ar lojligt omhandertagna sa behover jag aldrig bara vaskan sjalv. det ar liksom in i minivanen vid hotellet till bussstationen, buss till nasta stalle och sen minivan till hotellet. lojligt. jag hoppas ni forstar att detta inte ar jag!! jag ar inte sa har lat, jag gillar det inte, det tar bort sjalva essensen, jag far ingen kansla for stallet dar jag ar, det ar mer som att titta genom ett skyltfonster. eller bussfonster. jag gillar inte det, allt som ar sjalva poangen med att resa ar liksom reda fixat, det som annars kan ta timmar och kora en sjukt nervos ar redan klart har och hur mig innebar resandet just det, att fa kampa lite, utharda och inte ha det som hemma.
folk ar fafanga. och ganska gnalliga. ursakta, men jag fattar inte varfor man tar med sig hartork och plattang pa en jorden runt-resa eller tva tre parfymer. eller sa mycket klader sa man kan byta mittt under dagen. jag har liksom inte det tanket. men en sak ar skont med denna resan, att bo pa sa bra hotell ar att jag inte ar fixerad vid att kolla efter och undvika smakryp. dem ar liksom inte har, men pa stallet som kostar 170 (ca 35-40 kr) bath sa ar dem det. gasthuset jag sov pa innan jag checkade in pa Royal hotell i bangkok (vilket var forsta natten med gruppen sa det var redan bokat, kostade 1300 bath!) hade kackerlackor. det forklarade varfor de hade typ 10 katter. men jag sag bara en kackerlacka som en katt tog illa kvickt. men det var inte ofracht for det, riktigt rent faktiskt! kan ju saga att visa duschar och skrymslen och vrar ar smutsigare pa dessa dyrare hotellen. men jag ar sanneligen inte fafang. inte pa det sattet.
en annan sak jag lagt marke till ar hur lika vi manniskor anda ar. vi ar universella, haha! det spelar ingen roll vilket land man kommer fran verkar det som (i all fall inte inom vastvarlden), vi ar de samma. det finns alltid en viss uppsattning personligheter, en viss uppsattning som i en roman eller teaterpjas och har ar det vasts, eller den europeiska ungdomen som spelar upp sitt skadespel mitt framfor ogonen pa mig. vi har det coola sjalvsakra killganget som tror dom ager stallet, som tror dem ar kungar bland tjejerna. som fortfarade ar pojkar. vi har steve, ledaren som nog ar riktigt skarp men som inte vill gora nat annat an att fortsatta leka sig genom livet, som fortfarade vill vara en pojke. vi har den osakra overviktiga tjejen men som nog bara skriker efter att fa leva, fa bekraftelse och att fa lamna sin osakerhet, den osakra tjejen som inte alls vill lamna sitt skal och inte ens verkar reflektera over vad fan hon akte pa denna resan for da hon avstar fran vissa aktiviter. vi har kufen, en kille som vandrar for sig sjalv just da man inte borde det, som lamnar gruppen och later 14 pers vanta, vi har skotten som inte kan bestamma vad han ska gora med sit liv och inte verkar ha formagan att displinera sig eller doma varken sig sjalv eller nan annan. vi har paret som ar mer som foraldrar for varanda. som uppenbarligen varit ihop for lange da dom pratar om varandra, bade med varandra och infor andra, pa ett ratt faningt satt. den tyste killen som blir skitfull och spyr da det ar dans pa g. en anna tyst kille, lite i sin egen varld. och jag? vem ar jag? froken svar val men jag fixar middagarna battre nu och har bra kontakt med skotten och killganget. det ar kul att skamta med dem.
jag tror det svaraste ar over for min del nu. har varit pa killing fields. var sa fokuserad pa det forut sa jag inte brydde mig om de andra. men nu ar det en resa som handlar om att trffa nytt folk, ha kul och umgas.
ja, vi kom hit igar, gick till standen direkt, som inte var den frachaste men fin anda, den har sin charm just for att det ar som det ar dar. smabarn raner runt och forsoker salja armband. dem ar grymt bra pa engelska, dem ar val 4-5 ar som yngst och sa ser man nagra fa tjejer so precis gatt in i tonaren. jag kanner sa har, att det ar bland dessa barn, de barn landet inte kan ta hand om, som kambodja anda ghar sin framtid. dem ar sa sjukt bra pa engelska och behovs, om inte minst i turistnaringen sa kommer dom fixa universitett hur enkelt som helst. tycker det ar sa synd och nastan surrealistiskt att de manniskor som skulle klara sig bast i en internationelaiserad varld ar just de utslagna, de ingen tar hand om, de utslagna, dem det inte finns plats for. dessa barn ar kambodjas oupptakta skatt, dess framtida hopp. men det kommer inte handa. dessa barn, som lart sig livets harda skola, som springer fram och snor resterna efter var frukost innan personalen ser dem, efter att vi atit det vi vill ha, kommer inte ga pa universitetet. dom finns liksom inte. verkar inte finnas plats for dom. men dom ar sannerligen inte bortglomda, kambodja gor verkligen vad dom kan for att skydda sina barn. hotell har anslag pa rummen om att det int forekommer human trafficing har(och att man inte ska anvanda droger), idella organisationer har ett hogt narvarotal, finns child safe-projekt inom tuk tuk-karen. men det komme rinte handa, alla dessa barn kommer aldrig fa det battre. men manga kommer nog anda fa det, det kanns anda sa. man vill ha en bra framtid, man satsar pa framtiden. men stranden hade ocksa en del skrap, vuxna gick runt och forsokte salja grejer, barnen som sagt satannar kvar for att prata, de tar pa en och staller samma fragor till alla. jag ar inte otrevlig, det ar ju barn men det finns en grans. naja, det har varit asgott att vara har, gillar ljudet av vagor att bara titta pa vattnet.
idag akte vi ut ne en bat til en o for att vara pa nagra andra strander. pa vagen tillbaks borjade det regna som fan och blasa. det var ingen sikt och jag var inte radd, men tankte att det latt kan handa en olycka nu. vi var val inte sa langt ute men sanneligen inte nara land heller. tur att man var i ratt klader-badklader! men nagra andra sa att dem var radda och pa ettsat tfanns det fog for det men samtidigt sa vet killarna som kor dessa batar vad dem gor. det ar ju vanligt vader har. man jag tog pa mig flytvasten och holl tag i taket sa det inte skulle flyga bort. ha ha! blev brun, kan man ju saga, men nej mamma, jag har inte brant mig. dagn gick fort, och det gor dem nu. gillar inte det. vill ju fa uppleva mer, se mer, kanna mer! tror nog egentligen det ar sa att tiden gar lite langsammare da man ar narvarande och lar sitt nytt och att den gar snabbt da man inte ar sa narvarande. det ar ju lite trakigt att hela tiden vara med gruppen, att allt ar planerat... men nu blev det sa och nu ar det dags for vietnam i morgon och det ar ett land jag inte kan sa mycket om det blir nytt.
igar var det lite party pa stranden. vi var inte pa den svenskagda baren med svensk flagga (kul!) utan pa The dolphin shack. vi var inte ensamna. vi fick sallskap av det som det snare skulle visa sig vara prostituerade! fattar ni, det ar sa sjukt att det man bara tror pagar vi varldar sa langt brort fran en sjalv helt plotsligt ar dar, mitt framfor en. gatubarn. prostituerade. en ung tjej drog i nagra killar och dem berattade sen att dem fattat utifran vad hon sagt till dem. men hon dansade med tjejerna ocksa! det ar konstigt har i kambodja. konstigt hur detta kan vara verkligt, det som ar sa koansltigt. att det kan var sa narvarande det som ar sa langt borta fran min varld. och nar det ar mitt framfor mig ar det anda mils avstand. som parallella universum som inte kan rora varanda. jag ar turist, jag har rad att aka hit och aka hem. jag tittar pa. som genom ett skyltfonster.
......................
nu behover jag verkligen mat. kram! jag har det bara bra foresten.
- comments