Profile
Blog
Photos
Videos
KILLING FIELDS OCH S21 FANGELSET
i formiddags var vi och besokte de platser jag verkligen fruktat for att ga till under flera manader. det har varit pafrestande for mig, jag har tankt mycket pa det och undrat hur jag skulle reagera. det har verkligen legat i bakhuvudet pa mig hela tiden, sen jag fick iden att aka hit. det var ju darfor jag akte hit, for att se hur ett land som gatt igenom sadana hemska saker mar idag. hur folket verkar ha det, hur man lever, hur staderna ser ut, allt. det ar intressant, lander och samhallen, hur de organiseras och lika ideer som ligger bakom. en tanke som slagit mig under resan ar att europeer sanneligen ar bra pa att organisera sina samhallen men att det ar sa mycket friare har. och jag har gillat det jag sett, gillade att aka hela vagen igar fran Siem reap och fa se hur folk lever och tar sig genom sin vardag. sjalvklart har jag ingen fullodig bild, vet nog ingenting om deras liv egentligen men jag gor upp bilder utifran det jag ser. men foredelsen och grymheterna som kan se da manniskor inte organiserar isg pa ett konstruktivt satt, da ett fatal tar makten och missbrukar den pa det mest fruktansvarda satt som finns, da blir manniskor som inte ar organiserade sa som vi ar i Europa (sa som vi ar NU) enkla offer. men jag menar inte att organiserandet bara haller borta maktmissbruk, det ar ju ocksa organiserandet som gor det moljigt att bega massmord. jag vet inte om ni ser den roda traden i detta, jag bara skriver som det kommer till mig... sorry...
under tre ar, 8 mander och 20 dagar dog 3 miljoner manniskor i KAmbodja. 1.7 miljoner genom att bli mordade och torterade pa de allra mest brutala satt. dodandet verkade ha en poang isig, som att dem verkligen anstrangde sig for att hitta pa de mest smartsamma och plagsamma satt. 1.3 miljoner dog av svalt och sjukdomar. tank er, ett helt land totalforstordes, ett helt samhalle, en hel varld forlorade sin sjal, sin kultur, sin historia och berovades pa all vardighet och frantogs den respekt det forkanar. som ett hal i varlden, i de overlevandes varldsbild, sjal och hjarta. innan jag kom hit tankte jag pa hur manniskor ser pa varlden nu da detta ar en del av deras historia. jag tankte mig det sa, att dom har ett hal i hjartat, nagot essentielt har gatt dem forlorat. de har blivit berovade pa hopp och tilltro gentemot andra manniskor. ett samhalle for dom ar ingen trygg plats, samhallet ar inte vad som skyddar dom och alltid plockar upp dom da allt skiter sig. samhalletkan vara vad som dodar, forstor och odelagger. lamnar hal. det var sa jag trodde varldsbilden ar for en vanlig kambodjan, sa att saga. nu ar jag inte sa saker. nu tror jag att kambodja bestar av ett folk med tro pa framtiden och har ett leende pa sina lappar. men, jag har ju inte pratat med nan om detta, vet inte vad dom tanker kring det som hande. vet bara det guiden berattade, att manga tycker det ar orattvist att de ansvariga for det som hande mellan 1975 och 1979 fortfarande gar fria. det ar val det minsta man kan saga, enligt mig. men dem som begick sjalva mordandet, dom som utforde tortyren (blott tonaringar och tjugoaringar) dodade varandra efter att Vietnam kom och befriade landet. det var inget jag tankte pa forut, da tankte jag bara att dem var hjarntvattade pa nat satt, det avar deras varld, och att dodandet var nagot som standigt var narvarande, ett naturligt evigt inslag i deras liv och den varld som existerade da. allt var bara dod, alla dodade alla . ingen litade pa nagon. det fanns liksom inga fiender eller allerade, det fanns inegen poang overhuvudtaget, regiemen var en mordarmaskin som inte alls hade som syfte att skapa det dar forbannade pissamhallet dar pengar inte finns, dar folket skulle vara bonder och inte leva varken for sig sjalv, nogon annan eller pa riktigt, poangen var ens inte att lyda ledarna, poangen vara bara att morda, doda. men att soldaterna som torterade och dodade sedan dodade varandra kanske anda gjorde att viss rattvisa skipades. dom dog ocksa. dom fick ocka leva i skrack. ar det inte det man takner, da rattvisa ska skipas, att de som begick hemskheterna ska fa samma sak tillbaka ? nagra fick det. men ledarna gick fria men jag tycker att dem som torterade begatt de varsta brotten. men dom hade det ockjsa svarast, det handalde om att bli dodad eller doda. men till slut dodade alla alla.
jag orkar ens inte tanka pa hur det kunde ske. hur det kunde handa. jag vet att det finns forklaringar. om vi manniskor agerar pa ett visst satt kan vi cksa forsta, stalla oss vid sidan av och reflektera. i alla fall efter ett tag, med distans till det hela. men varfor, det kan jag nite forsta. varfor var det tunget att vara sa brutalt, sa forbannat ackligt och granslost i smartan som skullr asamkas de som blev dodade? det fattar jag inte. dar ligger val det ofarstaeliga, dar ar vi som framlingar for oss sjlva, hur vi kan ga over alla granser och gora det hemskaste av det hemska gentemot vara medmanniskor.
battre da att se till framtiden, som kambodja gor med optimism och stolthet. laser ju barack obamas bok nu, Att vaga hoppas. och dar hittar jag det jag alltid sett som sa vackert med demokratin, det som ar sa vackert med demokratin. trots att organiserandet att ett helt folk besitter makalosa, granslosa krafter for vad som ska goras, sa ar det den enda raddningen jag kan se. i en demokrati far varje manniska tanka sjalv och ge sin rost i fragan kring hur hennes liv och hur hennes medmanniskor liv ska organiseras. ar hon fri att gora detta, ges utrymme och bilding i fragan, far reflektera i lugn och ro och utan inblandning fran andra valjer hon ett konstruktivt alternativ. ett alternativ dar alla far det sa bra som moljigt. ar ganska overtygad om det, bade utifran vad jag last i politisk filosofi , och internationella realtioner. men ocksa min inre rost sager detta. jag tror det ar manniskan i sig sjalv, alltsa, sa som har funtad, skapt, besitter allt det hemska som gor att detta hemska kan ske, men vi besitter ocksa krafterna att bygga konstruktiva samhallen och har sympati och empati och formagan att tanka efter pa det satt sa vi vet att vi alla tjanar pa att vara goda medmanniskor. vi som individer far aldrig glomma var egen rost, vi maste alltid kampa for att hall tanken fri, inte blanda in oss i misstanksamhet och allt vad det nu kan vara som gor att vi inte orkar vara goda medmanniskor. det ar just den insikten som gjorde att Europa efter andra varldskriget byggde upp starka statsapparater, for att manniskor inte skulle falla i handerna till despoter och maktmissbrukare. vi behover starka samhallen dar alternativet att skada var medmanniska inte finns,, dar vi inte behover stjala, braka, dela pa for lite resurser, skada eller till och med doda. det maste finnas resurser for alla. och inte bara materiella utan och i form av utbildning och information. vi maste satsa pa individen sa vi alla ar starka nog att tillsammans gora det omoligt for oss att falla ner i i ondska och maktmissbruk. tillsammans ar vi starka., det ar vekligen sa. matte vi bara vara kloka nog att alltid anvanda denn kraft pa ratt satt. Europa ar starkt nog, i all fall inom sina egna granser. men jag tror vi ar pa vag dit, vi gar mot en ljusare framtid, vi vet vad som bor goras. det som ar bra for andra, ar ocksa bra for mig. sa ar det och tur nog sa ar det den policy som diskuteas som EU:s nya utrikespolitiska hallning och FN:s forhallningsatt for framtiden ocksa. jag tror BArack Obama fattat det ocksa, sa vi ar pa ratt vag. vi maste anvanda kraften av att vara ett folk pa ratt satt, med andra ord. det far bli mitt slutord har.
.................
pa vagen till fangelset var jag valdigt rord, ratt skarrad men val dar var det som... vad sager man? inte som pa tv men det var inte sa farligt, konstigt nog. har sett bilderna forut. vad som oroat mig ar val min egen radla for att vi som manniskor kan vara sa forbannat dumma da vi anvander kraften av att vara ett folk pa fel satt och da vissa kommer till makten som bara missbrukar den. och hur forbannat grym manniskan kan vara da hon inte har nat val. det skrammer skiten ur mig. kanske inte bilderna i sig. men nu kanner jag mig ratt klar pa vad som borde goras. inte for at jag kommer gora nat men jag tror att jag ar lugnare med hela grejen nu da jag liksom tankt pa det. da jag har ett intellekteullt forsvar och nat jag ser som en losning, ett battre alternativ. da jag kommit fram till att vi har mojligheten att ocksa vara goda, vi behover inte falla in i maktmissbruk eller slaveri av tanken. det finns ett annat satt, det finns ett annat val. och det ar att se tillframtiden och kampa for att gora det battre, vet att makten att forandra ar din. men det ar en lyx. en lyx att ha den. det ar en lyx att vara europe, i alla fall nu. det ar en lyx att vara svensk. antar att det bara aterstar att alltid gora vart basta for att hjapla dem som inte far atnjuta den lyxen annu. det far val bli mitt slutord har.
....
strax: middag med de andra pa en restaurang som ocka hjalper gatubarn. brabrabra. det finns a manga gatubarn har som kommer och ber om att man ska kopa deras bocker da man sitter for att ata eller fika eller ar pa vag nanstans. maste hjalpa till pa det satt som ar konstruktivt. restaurangen Friends ar konstruktiv. konstruktiv och brabrabra.
hej hopp.
- comments