Profile
Blog
Photos
Videos
Kota Kinabalu, fjärde dagen. I går stannade vi inne i stan i stället för att åka ut till öarna. Det var nämligen söndag, och Kota Kinabalu är känt för sin stora "Chinese Sunday Market" som vi ville besöka. Det går till så att de spärrar av ett stort område för trafik, ett stenkast från vårt hotell, och smäller upp fullt av marknadsstånd. Det var verkligen en jättestor marknad som sålde allt mellan himmel och jord. Här kunde man till exempel skaffa sig en hundvalp, kattunge, sköldpaddor eller akvariefiskar, kläder av olika slag, saronger, mat, läkande örter och rötter, leksaker, solglasögon, klockor, you name it. Det var massor av folk där, trånga gångar och hundra grader varmt. Det var intressant men ganska jobbigt. Vi knödde omkring där så länge vi orkade, sen var det rätt skönt att glida in i hotellets behagligt svala AC-miljö, lägga sig på sängen och bara pusta ut (jag somnade och sov nästan två timmar). Våra fynd bestod i två jättesnygga T-shirts till Emanuel med orangutanger och fiskar på, två saronger till tjejerna, två par solglasögon till mig varav Filippa ganska omgående tog över det ena paret och leksaksmat till Emanuel. Han har nu kompletterat sitt stora skafferi med några asiatiska rätter och på kvällen blev vi bjudna på fest! Priserna på marknaden var inte jättelåga, 20 ringgit (50 kr) för ett par solglasögon, samma för en sarong.
I går eftermiddag regnade det massor! Det skulle vara spännande att få ett mått på hur många millimeter det kom för att jämföra med regnen hemma. Det är lätt att förstå varför Borneo är så grönt. Efter regnen kan man se ångan stiga över skogarna, det är väldigt vackert. Vi har försökt fånga det på bild men inte lyckats särskilt bra. För första gången har jag under den här resan faktiskt ibland önskat att jag haft en lite mera avancerad kamera, i synnerhet i djungeln där det på 80% av bilderna inte går att se vad det var vi tog kort på! Förmodligen var det bara en näsapa, en krokodil eller en leopardkatt. Vi får köpa några snygga vykort i stället.
Hotellet vi bor på nu är bra på tre punkter; frukosten (gudomlig), kuddarna sköna, läget perfekt. Vi har en familjesvit vilket också funkar väldigt bra då det är skönt att ha två rum och kunna gå undan lite. På många andra sätt är det rätt irriterande här; möblerna står i vägen för alla eluttag, duschväggen är felplacerad vilket göra att hela badrummet blir genomblött vid en normal dusch, och det finns inget fall i golvet utan golvet blir en sjö som inte går att torka upp (eftersom vi är fem som duschar så blir det ganska jobbigt) och det värsta av allt är att internetuppkopplingen ständigt krånglar. Vi har haft uppkoppling en dag av fyra här hittills. Detta hade man naturligtvis tagit med ett skratt om det inte var så att detta är det dyraste hotellet vi har på hela resan, ca 1000 kr/natten, och det känns inte ett dugg prisvärt när vi jämför med våra andra hotell. Hotellet i Sandakan var jättebra (förutom att den utlovade havsutsikten lyste med sin frånvaro men det var väl inte hela världen).
I dag har vi provat en tredje ö utanför KK, en av de minsta som heter Mamutik. Den blev nog vår favorit av öarna här! Vattnet lika kristallklart som på de andra, fullt av fisk, och man kunde bada på två sidor av ön vilket var bra för det blev större yta för oss badande att sprida ut oss på. Sedan hade de väldigt god mat i restaurangen på den här ön. Vi gjorde något jätteturistigt, o-coolt, barnsligt men skitkul, se nedan!
I dag på båten träffade vi två trevliga svenskar. Det var första gången på flera veckor som vi träffar svenskar, så det var väldigt roligt faktiskt. Emanuel såg väldigt överraskad ut över att höra svenska helt plötsligt men på ett konstigt sätt (skånska). Han valde att inte delta i diskussionen utan behandla svenskarna mer eller mindre som luft. Men han är ju prins så han kan göra vad han vill, alla älskar honom ändå! Förresten var det en indiska som vi bytte några ord med häromdagen, som beklagade det faktum att vi bara fått en pojke. Så synd. Två flickor och bara en pojke. Filippa som förstår mycket engelska undrade förstås varför hon sa så. Detta föranledde en diskussion med tjejerna om hur det är i Sverige (tack och lov) och hur det kan vara i vissa andra länder där det anses bättre att få pojkbebisar än flickbebisar. När vi ändå är inne på samhällsfrågor av social karaktär kan jag berätta att Malaysias premiärminister kämpar för att Malaysia skall uppnå "developed nation status" år 2020, och har lovat Malaysias befolkning att ingen skall halka efter i utvecklingen. Men ännu så länge svälter många människor ute i skogarna, till exempel många medlemmar av folken Orang Asli och Semai. Dessa folk har tidigare levt på att sälja bambu och andra träsorter som det nu börjar bli ont om i takt med att skogarna försvinner till förmån för gummi- och palmoljeplantager. Det är också många av dessa barn som, förutom svält och sjukdomar, inte får någon skolgång över huvudtaget. Så Malaysia har mycket att jobba på fortfarande, den tjusiga ytan till trots.
Nu är det dags att börja packa igen, i morgon bär det av till Kuala Lumpur, där vi tar in på samma hotell som sist, och den här gången skall vi prioritera att åka upp i tornet!
- comments
FRIDA hej filippa och familjen ! nu sitter jag har i afrika tunisien hinner inte lasa erat inlagg idag for att jag har en minut pa mig att skriva denna kommentar vi har det braoch det har nog ni ocksa puss kram
Sara Ni får uppleva saker som andra får uppleva under en 10-årsperiod. Tänk vad många minnen ni kommer ha tillsammans som familj. Kram Sara