Profile
Blog
Photos
Videos
De tre senaste dagarna har varit helt fantastiska dagar som jag aldrig kommer att glömma. Jag har fått chansen att komma Nya Zeelands ursprungsfolk in på livet vilket har varit smått livsomvälvande för mig. De lever så annorlunda och traditionellt och verkar ha en helt annan samhörighet i sin grupp jämfört med vad många i Sverige har. De har många fina värderingar. Jag ska berätta lite mer ingående om vad vi gjorde. Så fort jag får tillgång till fritt internet ska jag även lägga upp ett par filmer och några foton.
För två dagar sedan åkte vi med Straybussen till en Moreau vilket är en plats där Maorifolket har sina ceremonier. Där samlas hela stammen och äter, sjunger och samtalar. När vi kom dit forslades vi snabbt in i matsalen där de hade en välkomstceremoni för oss bestående av sång, dans och en haka. Det senare, en haka, är deras krigsdans som de gör för att skrämma djuren som de möter i skogen. Det är meningen att man i en haka ska visa sina mest skrämmande, fula och aggressiva sidor. När de var klara med att välkomna oss delade vi upp oss i killar och tjejer. Killarnas uppgift var att göra en egen haka och tjejerna skulle göra en "poj" vilket är en typ av höftdans som görs med ett par bollar ihopsatta med ett snöre. Det senare redskapet höll respektive tjej i handen och snurrade samtidigt som de dansade med kroppen.
Som jag beskrev innan så skulle vi leta fram de fulaste sidorna inom oss och släppa ut dem under vår haka och vi gjorde ett försök men resultatet blev väl halvdant haha... Så snart som möjligt ska jag lägga upp en film på killarnas Haka som vi framför för tjejerna- kan vara rätt kul för er att se.
Senare på kvällen käkade vi tillsammans med Maoris och fick chansen att ställa frågor. Vid vårt bord hamnade två tjejer och en kille. Det vi fick reda på, i korta drag, är att de sjunger mycket (då deras tidigare historia aldrig skrevs ner så sjunger dem om händelser istället) och de jagar utan vapen vilket jag tycker är väldigt fascinerande. De får träna flera timmar varje dag under sin uppväxt på att bli bra på något som i framtiden kan hjälpa stammen att överleva. De är väldigt måna om att alla i stammen har det bra och de vill även att alla ska ha chansen att få vara med och bidra.
De tre maoripersonerna som hängde med oss har smeknamnen Potsy, Chamilla och Darat. Jag och Calle hängde tillsammans med dem under resten av kvällen och gick även och badade vid en liten strand 250 meter från platsen där vi bodde. Sedan sov alla passagerare på bussen tillsammans i det hus där deras förfäder bor. Där är inga skor tillåtna och inte heller någon mat eller dricka. När jag morgonen efter lämnade denna otroligt livfulla plats kändes det tråkigt och jag hade definitivt kunna tänka mig att stanna där ett par dagar till med dem.
Dagen efter åkte vi in till Rotaroua och där åkte jag till ett ställe som heter "Hells gate". Det är ett område med mycket geotermisk aktivitet, det vill säga lavan under marken är extra nära jordytan och värmer upp så att t.ex. Små geisrar kan skapas. Från jordens inre kommer mycket sulfit upp på just denna plats och kokande "sulfitpooler" som kan vara upp till 140 grader varma finns här. Det var häftigt att se men lukten där var outhärdlig- gick på en guidad tur i en timme och kände konstant lukten av ett ruttet ägg. INTE KUL. På tal om något helt annat. Min guide på Hells gate som också var Maori berättade att som Maori studerar man tidigare släktingar väldigt noggrant. De vet vem deras farfars, farfars, mammas kusin var och till viss del även vilka de umgicks med. Sen när Maoris träffas inleder de ofta sina samtal med nya personer genom att prata om gamla släktingar för att på så sätt se hur de "känner varandra". Sådant är ju helt oviktigt för oss i den moderna världen och det är kul att få reda på grejer som helt enkelt funkar annorlunda i andra kulturer.
Nästa stopp för oss på bussen var lake artefinahu- det var ytterligare ett så kallat "kulturstopp" där vi skulle få ännu mer insikt i hur Maorifolket lever. Det låg långt, långt ute i buschen och förhoppningar om att få ett schysst boende för kvällen existerade inte. Väl framme inser vi dock att det är den totala motsatsen mot vad vi trott. Superfräscha rum, snygg restaurang och massa bra faciliteter utomhus. Vår värd som hette Najdi var otroligt bra och tog hand om oss hela kvällen på ett utmärkt sätt. De serverade oss "Hungy" vilket är mat kokad på ett speciellt sätt under jorden. Det bjöds på lamm, sallad, kyckling, potatis m.m. Detta stället var så fräscht att de till och med hade Sky tv vilket innebar att jag och Calle klockan 01:00 kunde bänka oss framför tv:n i allmänrummet och heja fram Sveriges herrar till dels ett OS-brons i curling och dels en finalplats i hockeyn. Det var den första livesändningen på OS som jag har sett och den var väldigt uppskattad.
Dagen efter lämnade bussen tidigt och vi rörde oss mot en stad som heter Taupo. Väl där släppte busschauffören "Chooks" oss vid en å som påverkades av geotermisk aktivitet vilket gjorde att vattnet i den var lika varmt- eller till och med varmare än det i en bubbelpool. Efter att ha suttit i den lilla "poolen" ungefär en halvtimme började vi röra oss mot "Blue duck station". Det är ett hostel som erbjuder en fantastisk 90 km lång kajak-tur nerför en flod. Väl klar med paddlandet får man sedan åka jetbåt uppför den om man valde att köpa denna aktivitet, vilket jag inte gjorde pga att den kostade mycket. Hostlet ligger uppe i bergen i ett område som helt glömts bort av Gud- det finns det vill säga ingen täckning här av något slag (förutom satellit...). Bussturen dit var dessutom lite läskig då vi många gånger körde lite obehagligt nära kanten till stup. Vår busschaufför är dock väldigt skicklig och jag har stort förtroende för honom. Han har kört denna sträckan säkert tio gånger innan- åtminstone.
Avslutningsvis vill jag bara berömma det bussbolag jag åker med- Stray- för att ha valt bra platser och arrangörerna av de tre senaste dagarnas aktiviteter- de har varit väldigt givande och tack vare dem har jag fått en insikt i hur det är att leva på Nya Zeeland. De har alla tre dessutom kämpat för något större än att bara tjäna pengar. Den första Maoristammen ville ta hand om området i sin närhet, den andra maorifamiljen ville hjälpa barn som ej har chans att få mat på bordet serverat varje dag samt rädda ålarna som bodde i deras närhet från de stora energibolagen. På Blue Duck station hade de tagit på sig som uppgift att hålla skogen runt omkring dem i skick, mestadels genom att jaga djur som antingen är övertaliga eller utgör ett hot mot naturen på andra sätt. Nya Zeeland framstår som ett väldigt naturvänligt land och det är det också om man jämför med många andra länder- men det finns saker som kan bli mycket bättre även här.
Ursäkta eventuellt tempusbyte- jag skriver vid lite olika tillfällen... Nu är vi i bussen igen på väg till ett berg för att göra en av Nya Zeelands bästa hikar- det ser jag framemot jättemycket.
Hoppas att allt är bra med er hemma i Sverige.
Vi hörs!!
- comments