Profile
Blog
Photos
Videos
"We loose ourselves in the things we do. We find ourselves there, too"
Colombia ar ett land som det ar latt att forlora sig sjalv i. Dess grona landskap, lummiga dalar som varvas med dramatiska bergstoppar, en regnskog rik pa vilda plantor och djur, i kontrast med kusten och dess kilometerlanga kritvita strander med azulblatt vatten och svajande palmer , en avslappnade miljo dar ingen tycks oroa sig over nagonting. En kort sammanfattning av vad jag har fatt ta del av de senaste veckorna.
Efter ett lyckat utbyte var det dags att ta sig utanfor Antioquia, namnet pa den region jag spenderat 9 veckor for mitt volontarprojekt for organisationen Positivos.
Forsta stoppet var Manizales, en universitetsstad ca 5 timmar med buss fran Medellin, vart stopp innan vi skulle ge oss in i kafferegionens gronskande landskap. Har forlorade vi oss i italiensk mat , som efter x antal maltider med ris och bonor smakade himmelskt, badade termalbad och besokte en av colombias storsta katedraler.
Nasta stopp var Salento, en somnig liten by, strax intill kaffeplantagen. Har tog vi oss till Valle Cocora, en 30 min resa i en skumpig Jeep , for att skada ett av de vackraste landskap jag sett. Gronskande berg bekladda med svajande palmer, 60 meter over jord ( raknas till varldens hogsta) var en syn som jag kommer bara med mig langt efter denna resa. Den kolonianska lilla byn Salento med dess pittoreska gator och dess fargglada marknad upplevdes aven fran hastryggen, nagot som ocksa var en upplevelse da det skedde i full galopp storre delen av farden. Men a, for en inbiten f.d. hasttjej sa var lyckan att vara tillbaka pa hastryggen total. Att tillagga ar att det godaste amerikanska pannkakorna ar att finna i Salento. Ifall nagon har vagarna forbi ;-)
Ett kort aterbesok till Medellin igen for att ta del av Blomsterfestivalen dar, dar hundratals barn och ungdomar klar sig i blomster, och tagar fram genom stan till en melodi av olika toner , (orkestrarna representerar var och en varsin region med varsin unika melodi). Jag hann aven med att heja fram det lokala fotbollslaget, Nacional, vilket var en riktig upplevelse( fotboll ar mer an en kultur har, det ar en passion som delas av saval gamla som unga som barn) .
Efter en intensiv helg i staden "av den eviga varen" bar det av mot Karibien for att uppleva lite varme och sol. Och varme skulle det bjudas pa. 40 grader varmt och en hog luftfuktighet forvandlade latt varenda soldyrkande turist till en blot trasa. Men vilka strander sen. Kilometer efter kilometer av sand vit som sno, svajande palmtrad langs strandkanten. Jag spenderade 3 natter i Cartagena, idag en riktig turiststad, vilken har behallt sin charm da Gelaterior trangs med lokala gatukok pa kullerstensgatorna, vilket gor det latt att svepas ivag av dess romantiska atmosfar. Det blev forutom besoken till glassbarerna aven en tur till Islas Rosarios, en liten o-grupp ca 1 timme med bat fran Cartagena med fantastiska strander. Jag spenderade har en hel dag med nagra tjejer jag mott fran Nederlanderna , pa min bussresa tillbaka till medellin. Cartagena ar forutom dess ena unika matupplevelse efter den andra en stad som man latt kan forlora sig i. Man far latt kanslan att man befinner sig manga ar tillbaka i tiden da man befinner sig bland dess historiska monument och ruiner, pittoreska sma hus i coloniansk stil och sma frukstand har i varje gathorn.
En hojdpunkt pa resan som jag inte far glomma bort att beratta for er om ar min utflykt till norra colombias regnskog. Den fyra dagar langa vandringen till Ciudad Perdida, den forlorande stigen, ar unik pa manga satt och vis. Det ar en anstrangande vandringsled dar du tar dig bade genom stundtals hard terrang, over sjoar och genom regnskog. Den absoluta beloningen ar pa dag 3 av vandringen da du nar den historiska plats dar Tayrona -folket pa 700-talet levde. Aven om stora delar av denna historiska plats blev forstord av guldgravare pa 60-70 talet sa har arkeologerna gjort sitt yttersta for att bevara denna stad som den en gang var. Antalet cirkelformade ruiner i omradet beraknas till ca 200. Kanslan pa platsen ar svar att beskriva, den ar nastan magisk. Nagon sa att det nastan kandes som att vara del av en Indiana Jones -film , och jag kan bara halla med. Vi bara vantade pa att en man med vit hatt skulle komma svingandes genom lianerna med svard i hand.
Fran action film till storstadsliv. Nu vantar en natt i Medellin, innan jag ger mig av mot ost igen, mot Santander-omradet dar jag ska spendera mina sista dagar i tillhallet for adrenalinjunkies, San Gil. Har kan du prova bade paragliding och Bungy Jump. Men for att lugna nerverna dar hemma, de narmsta i adrenalinrush jag kommer vaga pa mig ar nog en mountainbike-tur genom landskapet (nagot jag har fatt tips om ska vara fantastisk o bjuda pa en hel del vackra vyer).
Nasta gang vi hors igen vanner sitter jag formodligen hemma i soffan min i lagenheten i Stockholm (forhoppningsvingsvis med en kopp gott kaffe i handen, nagot jag koper med mig harifran)
Tills vi hors och ses, ta hand om er!
Snart snart ses vi!
Manga kramar
Sara
- comments
Marta Tjohoo! Snart ses vi! :D