Profile
Blog
Photos
Videos
Sa fick jag mig antligen en liten stund att satta mig ner o skriva lite. Dagarna har har en tendens att bara forsvinna, och det har varit svart for mig att ta mig tiden till att uppdatera er pa hemmaplan om livet har.
Jag narmar mig nu sjatte veckan pa plats i landet , med ett projekt avslutat och ett annat framfor mig. Det har varit 5 larorika veckor pa Centro Infantil, forskolan dar jag har forlagt min volontarpraktik var jag har kommit med manga nya insikter och tar med mig en hel del lardomar fran.
De tva forsta veckorna handlade mest om att observera, nagot som stundtals var frusterande da tanket i undervisningen pa manga satt skiljer sig fran det i Sverige. Aven om jag ser mkt jag skulle vilja paverka kanns det ibland svart att forverkliga da resurserna manga ganger ar mkt knappa. Ett exempel ar barngrupperna som ar mkt stora dar jag kanner att stotta barnen i undervisningen fullt ut, speciellt de barn med sarskilda behov som verkligen behover det , manga ganger ar svart. Oftast ar du som larare ensam med en grupp pa 25 individer, alla med olika behov. Jag tror aven synen pa barn med hjalpbehov, ett barn med "problem" som de sager har, har ser ut som den gor pga den hoga arbetsbelastningen. Man har helt enkelt inte tid. Jag tror med fler resurser kommer ocksa fler mojligheter. Detta har varit svarast for mig att acceptera, da aven da viljan finns att forandra sa racker resurserna helt enkelt inte till for detta.
3 veckor in i projektet hade jag ett mote med nutritionisten pa centret. Jag fick dar mojlighet att ta upp lite vad jag hade tankt pa o sett under min tid som volontar pa centret. Munhygien o handhygien var tva saker jag ville lyfta fram, da det ar tva saker av varde jag tror skulle vara genomforabara pa centret. Manga av barnen har riktigt daliga tander, sa pass att det aven paverkar deras matintag, flera ar underviktiga...Tandvard har ar ocksa en bortprioriterad fraga.
Det ar latt att kanna sig otillracklig.
I efterhand kanner jag att jag skulle vilja haft mer tid pa centret. For forandringar har tar tid. Laaang tid.
Sista dagen pa min praktik hade jag blivit tillfragad om jag inte kunde forelasa lite for foraldrarna om preventivmedel o STD. Darrig pa benen gick jag upp for en grupp pa ca 30 st foraldrar + barn. Sa jakla nervost. Men med min kollega Rosa sa gick det vagen. Var beredd pa en hel del motstand da det for manga ar ett kansligt amne att prata om och vacker en del reaktioner men trots detta var manga positiva o kom med fragor efterat. Battre an vantat alltsa. Och som min van o kollega Laura sager har nere, allting har ar en laroprocess. Och det ar det verkligen. Efter 6 veckor i landet lar jag mig fortfarande massor. Jag utsatts for nya situationer hela tiden, som far mig att tanka, kanna, fundera. En del saker har jag vant mig vid. Som vakten som ska kolla vaskan varje gang jag gar och handlar. Eller som att min spanska-larare alltid ar sen (om han inte ringer sig sjuk samma dag). Eller som att vi normalt ar minst 3+ personer som ska laga mat i koket samtidigt. Over en superliten spis. En gasspis. Eller som att du ska vara glad om du far till en dusch pa 2 min innan vattnet slar om och blir iskallt.
Vissa saker vanjer man sig konstigt nog ratt snabbt vid.
Andra inte.
Antalet hemlosa ar stort. Att se en mamma med en 5-arig son glansig i blicken med tovigt har och sondertrasade klader dar blicken hos mamman signalerar hopploshet ar nagot jag inte vanjer mig vid. Eller nagonsin kommer vanja mig vid. Det gor fortfarande sa ont att se varje gang .Aaven om det ar en ovanlig syn i det omradet vi bor da de flesta har i omradet har de bra stallt sa behover du inte ta dig langt med tunnelbanan for att uppleva lite av det som ar verkligheten for manga har.
Jag forsoker ta allting jag ser o upplever har som en lardom. En mojlighet att utvecklas. For aven om det manga ganger suger att se verkligheten som den ar, sa ger det ocksa manga nya perspektiv. Och kanske ar en forstaelse for realiteten en forutsattning till att kunna paverka.
Nej vanner, nu ska jag smita forbi frukt-standet har i narheten for att inhandla lite frukt till en fruktsallad. Efter en natt hulkandes over toaletten (efter en dalig Papa rellena, bakad potatis) ar det dags att fylla pa med lite vitaminer!
Imorgon blir min forsta dag pa huvudkontoret har, dar jag ska jobba med capacity building/fundraisning. Just nu samlar de pengar for ett nytt hus for barnen pa centret , dar behovet ar stort. Just nu trangs det 20-25 barn i ett rum pa mindre an en studentlya. Kanner ni nagon som skulle kunna hjalpa till att sponsra detta eller vill sjalva hjalpa till med en slant sa far ni jattegarna hora av er! Det skulle uppskattas otroligt mkt har , det kan jag lova :-)
Sa lange, ta hand om er dar hemma o varandra! Glom inte bort att skicka en halsning lite da o da sa jag far en liten update om livet pa hemmaplan ocksa :-)
Abrazos,
Sara
- comments