Profile
Blog
Photos
Videos
Travels
Teddybears Sthlm - Yours To Keep Feat. Paola
Det känns som att flyga hade varit fusk så det blir buss igenom resterande Vietnam, är redan sen till det mysiga beachpartyt jag inbjudits till i Mui ne så det blir rena racet igenom det onaturligt avlånga landet. Jag köper en öppen biljett för att kunna stanna i städerna på vägen, inte för att de tilltalar mig alltför mycket men några timmar i varje stad är tillräckligt för att se två-tre sevärdheter eller gå på toa eller nått, vem vet.
Första stoppet blir DMZn, den demilitariserade zonen där nord och syd i år glodde in i varandras gevärspipor. Här verkar det dock ha gått hett till under oräkneliga invasionsoperationer från norr. Vid en hållplats i en by sitter en gammal man och säljer vapenskrot från kriget han grävt upp på fälten i området, 90% är större pjäser, förvittrade av rost och fragmenterade bort om all igenkännedom men jag hittar några kulor bland sakerna. Mannen vet att det inte är vanliga souvenirer och priserna för detta förvridna metallskrot är astronomiska, jag lyckas dock skaka lös en gevärskula från snubben utan att kasta bort plånkan i affären och därmed har jag köpt ytterligare ett sandkorn historia till min amatörsamling där hemma.
Stannar i Hue, den gamla huvudstaden, och filar på lite inhemsk mat vid parfymflodens strand. Går runt en god stund i det kejserliga stadens trädgårdar och fortinhängnaderna. De massiva försvarsverken ser ut som något hämtat ur de Napoleanska krigen, med lätt vinklade yttermurar som för artillerield och vallgravar nedanför murens skottlinje men trots dess ringa ålder så känns det långt äldre. Designen är en hybrid mellan antik och romantik, eller hur man nu ska beskriva det. Jag når flaggfästningen och hojtar: Flag captured! när jag stått vid den i 20 sekunder. För er som spelat Battlefield Vietnam så har ni mest troligt spelat banan Reclaiming Hue som utspelar sig exakt där, och tagit över exakt den flaggan. Nördigt värre mina damer och herrar, nördigt värre.
Tar även en sväng runt Hội An och Nha trang men där hinner jag tyvärr inte se mycket mer än gatorna och strosar mest runt de närliggande kvarteren i rädsla att missa nästa passande buss. Roligare blir det när jag på sista biljetten hamnar fel och slutar på gatan i Phan Thiet, ett stenkast från slutmålet. Lyckas få tag på en motoriserad tvåhjuling och kör med packning och allt sista biten ut. Fick allt som allt byta buss fyra gånger och köra motorcykel för att tillryggalägga de 115 milen. Allt detta på nästan exakt två dygn, därav titeln.
48 timmar är även titeln på en halvtaskig film med Eddie Murphy, lägg det på minnet.
Det var förresten en råtta på bussen till Nha trang, trodde inte ens det var fysiskt möjligt.
Det känns som att flyga hade varit fusk så det blir buss igenom resterande Vietnam, är redan sen till det mysiga beachpartyt jag inbjudits till i Mui ne så det blir rena racet igenom det onaturligt avlånga landet. Jag köper en öppen biljett för att kunna stanna i städerna på vägen, inte för att de tilltalar mig alltför mycket men några timmar i varje stad är tillräckligt för att se två-tre sevärdheter eller gå på toa eller nått, vem vet.
Första stoppet blir DMZn, den demilitariserade zonen där nord och syd i år glodde in i varandras gevärspipor. Här verkar det dock ha gått hett till under oräkneliga invasionsoperationer från norr. Vid en hållplats i en by sitter en gammal man och säljer vapenskrot från kriget han grävt upp på fälten i området, 90% är större pjäser, förvittrade av rost och fragmenterade bort om all igenkännedom men jag hittar några kulor bland sakerna. Mannen vet att det inte är vanliga souvenirer och priserna för detta förvridna metallskrot är astronomiska, jag lyckas dock skaka lös en gevärskula från snubben utan att kasta bort plånkan i affären och därmed har jag köpt ytterligare ett sandkorn historia till min amatörsamling där hemma.
Stannar i Hue, den gamla huvudstaden, och filar på lite inhemsk mat vid parfymflodens strand. Går runt en god stund i det kejserliga stadens trädgårdar och fortinhängnaderna. De massiva försvarsverken ser ut som något hämtat ur de Napoleanska krigen, med lätt vinklade yttermurar som för artillerield och vallgravar nedanför murens skottlinje men trots dess ringa ålder så känns det långt äldre. Designen är en hybrid mellan antik och romantik, eller hur man nu ska beskriva det. Jag når flaggfästningen och hojtar: Flag captured! när jag stått vid den i 20 sekunder. För er som spelat Battlefield Vietnam så har ni mest troligt spelat banan Reclaiming Hue som utspelar sig exakt där, och tagit över exakt den flaggan. Nördigt värre mina damer och herrar, nördigt värre.
Tar även en sväng runt Hội An och Nha trang men där hinner jag tyvärr inte se mycket mer än gatorna och strosar mest runt de närliggande kvarteren i rädsla att missa nästa passande buss. Roligare blir det när jag på sista biljetten hamnar fel och slutar på gatan i Phan Thiet, ett stenkast från slutmålet. Lyckas få tag på en motoriserad tvåhjuling och kör med packning och allt sista biten ut. Fick allt som allt byta buss fyra gånger och köra motorcykel för att tillryggalägga de 115 milen. Allt detta på nästan exakt två dygn, därav titeln.
48 timmar är även titeln på en halvtaskig film med Eddie Murphy, lägg det på minnet.
Det var förresten en råtta på bussen till Nha trang, trodde inte ens det var fysiskt möjligt.
- comments
Johan E Looking good. Nice scruffy beard. Ja det blev engelska