Dagarna går fort i storstadsruset.

Tunnelbanan är dyr men fortfarande det smidigaste sättet att ta sig långt, fötterna är dock det prefererade färdmedlet och även om vi ibland måste stressa för att hinna med och jag sabbar planeringen lite för alla födelsedagsbarn så är det värt det. På dagarna framöver shoppar vi en del och spanar runt på attraktioner som London eye, House of parliament, Westminister abbey och Towern. Vi hinner åka färja på Themsen till london bridge och vi får därigenom se the city of London, dvs det riktiga, ursprungliga Londonium och inte Westminister (den egentliga majoriteten av staden vi kallar London). Vi stannar allteftersom för mat och förfriskningar och får äta en hel del pubmat, något som saknas efteråt. Öl och dryck har inte fokus utan maten får ta förtur och vi testar fish and chips (osalt självklart eftersom NaCL inte existerar i britternas kök) och olika burgare, friterade godsaker och sandwiches. Vi dricker spännande läskeblask för att hålla sockerhalten uppe och springer av och an på Piccadilly circus och Covent garden tills ångan är slut och varvar därefter ner med gemensam middag och kaffe/kaka. Middagarna är spektakulära med stopp som Angus steakhouse och Brasserie blanche där vi äter väldigt lyxigt krubb. Det känns ovant att sitta i kavaj och skåla med fördrink, äta krabba med vitt men det är extremt gott sällskap och extremt god mat, när Bo säger att det är den bästa krabba han ätit så vet man att det på allvar är bra skit man stoppar i munnen. Alla kvällar avslutas på Strand Palace Hotel med Kaffe Karlsson eller Te beroende på hur mycket tröst man behöver efter dagens äventyr. Vi får till och med äta en afternoon tea av bibliska proportioner där vi mer eller mindre spoilar kvällens aptit, en fantastisk tradition vi verkar ha anknytningar till i Sverige där "gofikan" regerar.

På tal om att regera: Det är helt klart roligast att se de historiska platserna för mig, att se parlamentet, maktcentrumet för världsimperiet från 1800-talet imperiet eller medeltidsslottet towern där kronjuvelerna nu ligger och har legat nästintill ostörda (undantag när de faktiskt burits och ett halvlyckat stöldförsök). Några av dyrbarheterna är från mitten på 1600-talet och de innehåller de mest värdefulla ädelstenarna som hittats, att se dem igenom lite glas är så overkligt att det känns som leksaksjuvelerna på Barnens hus. Det är dock blandade känslor när jag ser dessa mäktiga symboler för västvärldens makt, rikedom och dominans för oavsett deras prakt så är många av dem mer eller mindre stulna från andra besegrade imperier. Afrikas stjärna plockat från Sydafrika eller Kleopatras nål från antika Egypten. Kronjuvelernas sjuka mängder guld fullkomligt skriker av de stackars själar som tvingats eller lurats av dess otaliga karat, när en regent får sådan rikedom endast för symbolisk makt är det svårt att inte bli lite delad över dess egentliga innebörd. Till på köpet får jag även se London aquarium så att jag sett ett akvarie i mitt liv med. Det är inte lika läskigt som att gå på zoo och det är väldigt intressant att få se större havsvidunder än jag fick simma med i Kambodja. Jag tror bilderna säger mer än jag kan göra om dessa platser och ting.

En slutlig sak jag vill diskutera är prins William. Den mannen har det läskiga leendet (om man ens kan kalla det ett leende) av någon, någonsin. Bildbevis följer. Jesus man, get a grip.