Profile
Blog
Photos
Videos
Travels
Connan Mockasin - Faking Jazz Together (Michael Mayer Remix)
Tar här farväl av mina sista resekamrater som nu hade kokat ner till två, har varit trevligt att ha någon med på det mesta man hittat på men samtidigt rena välsignelsen att inte samtidigt ha någon att dag och natt underhålla. Vi firar av genom ett besök till Kuang si med picknikmat, vattenfallen där är nämligen anledningen att många besöker Luang Prabang om inte Laos överhuvudtaget. Jag säger det en gång till: Tack och lov för lågsäsong, få människor vid de annars packade turistmålen är sannerligen en välsignelse. Här har jag hört att man får armbåga sig fram för att nå vattnet men när vi kommer dit så är det trots den sena timmen lite människor på plats.
Vattnet skiftar mellan vitt skummande och stilla turkos, det är perfekt svalkande och det finns flera olika terrasser med pooler man kan välja och vraka mellan. Klättrar man hela vägen upp så får man vid toppen av fallen utsikt över dalgången, utmattning och värmen man bygger upp gör dessutom att doppet sedan blir en rikligare belöning. Vid den största av poolerna kan man dyka ned från den ovanstående terrassen, dvs slänga sig ut igenom vattenfallet fyra meter upp och utöver detta så finns där en repgunga i ett väl placerat träd. Eftermiddagen fylls därav till min stora glädje av mollbergare och volter ut i den tropiska simbassängen. I vattnet finns flera klippor och grunda vatten där man kan chilla och ta en bira, fruktshake och äta något gott, det finns bord och sopkorgar så terrängen är ren och behaglig. Medan man sitter i vattnet så blir man knaprad på av småfiskarna i dammarna, de har lärt sig att turister med luggslitna fötter mer än gärna blir av med hudflisor och annat. Där man sitter blir man alltså putsad, en unik ompyssling jag såg flera betala för i Kina. Detta är utan att tveka den bästa badplats jag besökt i mitt liv och om ni åker hit ta med vänner och bege er tidigt, timmarna blir till sekunder, you can trust me on that.
Luang Prabang har annat att erbjuda förstås, tidigt på morgonen kan man stiga upp för att se de buddhistiska munkarna tåga längst gatorna och få mat av ortsbefolkningen, deras ljust orangea dräkter står i sådan kontrast till omgivningen att de känns overkliga och hämtade mer ut målningar än riktiga livet. På kvällen slår en fruktansvärt mysig nattmarknad upp dörrarna och det serveras en legendarisk buffé för nio kronor exklusive dricka, den är fantastisk på alla sätt och jag käkar där varje kväll i närmare en vecka. Det lugna tempot och den blygsamma storleken på staden gör att besökare varje kväll dras ned till marknaden för en fruktslushie och en snabb titt på trähantverk, silversmycken och tygkreationer. Här finns det även ett nattliv, något jag inte sett skymten av sedan jag och mina andra två ögonstenar var i Japan. Även om det fortfarande i många delar av Laos mer eller mindre är dött när klockan närmar sig tolv (gatorna är tomma, ljus släcks och folk fortfarande följer det gamla officiella utegångsförbudet) så har turisterna ökat behovet av barer och annat som håller dörrarna öppna betydligt längre. Jag nattbowlar i neonljus och vi vilar fötterna i liggsoffor på den oasliknande baren Utopia med mera. Det är alltid happy hour någonstans längst med Mekongfloden och här finns det tillräckligt med "2 för 1" erbjudanden att till och med vi som ska upp och träna tidigt nästa morgon inte kan hjälpa att en eller två Mojitos råkar sig ned i magen.
Drogerna börjar falla in nu med, jag trodde det var mer i Thailand och Vietnam där det riktigt skadade nattlivet skulle infinna sig men det är redan här det tilltar märkbart. Tuk-tuk chafförerna förvandlas till knarklangare på kvällen och frågar ogenerat om du vill ha lite Cannabis eller annat mysko, stannar du och lyssnar så erbjuds du på 10 sekunder alla droger du kan namnet på hela vägen upp till Kokain och Heroin. Först är det såklart rena mardrömmen och du slänger dig hals över huvud ifrån alla som nämner droger (här är det ju trots allt inte snälla straff för de som ertappas ha något med det att göra) men efter ett tag så inser man att ingen verkar bry sig och därigenom ignorerar man det bara i den mån det går. Folk rullar joints på bordet i nattklubbarna så det är svårt att inte ha det i ansiktet förstås men så länge du inte röker, käkar eller dricker något du inte själv köpt är du utom egentlig fara. Helt klart ett av de större minusen med sydostasien enligt mig, många du möter är nämligen inte här för att ta en drink och ha en trevlig kväll ute. De kommer hit för att dricka sin helt redlösa eller så drogar de ned sig tills de är katatona och inte till nytta eller glädje för någon alls, vet dock inte om jag ska skylla det på drogerna eller på "resa och festa" mentaliteten många turister har. Cannabis och alkohol kanske inte är de tyngsta drogerna men då det är sådan enorm konsumtion så känns det som att det tar upp lite för mycket fokus. Självklart gör inte alla detta och jag är för det mesta i gott och någorlunda nyktert sällskap men märkbart är det att resenärerna blir mer och mer intresserade av annat än omgivningens sevärdheter. Vi försöker hålla oss någorlunda på spåret och stämningen blir därför mest bara mysig men jag tror inte att jag under högsäsongen skulle vilja komma i närheten av flera städer i Laos, Vietnam eller Kambodja. Faktum är att jag stannar här resten av min tid i landet, mina andra två mål, Vang vieng och Vientiane skippar jag helt. Det förstnämnda är en plats uteslutande byggd för att dricka skallen av sig och det andra är en storstad och inget annat, så jag känner att jag inte missar något direkt. I Vang vieng blandar många alkohol/droger med det lokala nöjena tubing och linbaneåkning, vilket inte är så vasst. Medan jag är i Luang Prabang får jag höra att en tjej slagit ihjäl sig på fyllan där nere då hon åkte linbana in i en sten, detta förstärker mitt val om att skippa stället. Nattklubbarna och festerna i huvudstaden verkar inte heller lockande, har du med dig nära vänner tror jag absolut festandet skulle vara väldigt roligt men när du knappt känner människorna du dricker med från dag till dag är det svårt att lägga in själen i det hela och du blir snabbt uttråkad.
Det är alltså utan att ljuga en upplevelse att vara här och det är minst sagt skönt att få ta det lugnt dag efter dag utan att behöva skynda till nästa plats. God mat, kalla duschar, sol och oändliga mängder frukt reparerar kroppen väldigt fort och sinnet tyglas till ett behagligt lugn. Jag har redan läst ut en bok, jobbar på den andra och lyssnat igenom en tredje, förmiddagarna på verandan är himmelriket.
Highlight: Vakna upp på natten efter att ha somnat framför en film utav pip och tjut när två arga geckoödlor slåss på mina ben. Hillarious.
Lowpoint: Hängmattan gick sönder med mig i så jag kläckte mitt ägghuvud mot backen, ägaren tröstade dock med lite Laolao. Hillarious.
Tar här farväl av mina sista resekamrater som nu hade kokat ner till två, har varit trevligt att ha någon med på det mesta man hittat på men samtidigt rena välsignelsen att inte samtidigt ha någon att dag och natt underhålla. Vi firar av genom ett besök till Kuang si med picknikmat, vattenfallen där är nämligen anledningen att många besöker Luang Prabang om inte Laos överhuvudtaget. Jag säger det en gång till: Tack och lov för lågsäsong, få människor vid de annars packade turistmålen är sannerligen en välsignelse. Här har jag hört att man får armbåga sig fram för att nå vattnet men när vi kommer dit så är det trots den sena timmen lite människor på plats.
Vattnet skiftar mellan vitt skummande och stilla turkos, det är perfekt svalkande och det finns flera olika terrasser med pooler man kan välja och vraka mellan. Klättrar man hela vägen upp så får man vid toppen av fallen utsikt över dalgången, utmattning och värmen man bygger upp gör dessutom att doppet sedan blir en rikligare belöning. Vid den största av poolerna kan man dyka ned från den ovanstående terrassen, dvs slänga sig ut igenom vattenfallet fyra meter upp och utöver detta så finns där en repgunga i ett väl placerat träd. Eftermiddagen fylls därav till min stora glädje av mollbergare och volter ut i den tropiska simbassängen. I vattnet finns flera klippor och grunda vatten där man kan chilla och ta en bira, fruktshake och äta något gott, det finns bord och sopkorgar så terrängen är ren och behaglig. Medan man sitter i vattnet så blir man knaprad på av småfiskarna i dammarna, de har lärt sig att turister med luggslitna fötter mer än gärna blir av med hudflisor och annat. Där man sitter blir man alltså putsad, en unik ompyssling jag såg flera betala för i Kina. Detta är utan att tveka den bästa badplats jag besökt i mitt liv och om ni åker hit ta med vänner och bege er tidigt, timmarna blir till sekunder, you can trust me on that.
Luang Prabang har annat att erbjuda förstås, tidigt på morgonen kan man stiga upp för att se de buddhistiska munkarna tåga längst gatorna och få mat av ortsbefolkningen, deras ljust orangea dräkter står i sådan kontrast till omgivningen att de känns overkliga och hämtade mer ut målningar än riktiga livet. På kvällen slår en fruktansvärt mysig nattmarknad upp dörrarna och det serveras en legendarisk buffé för nio kronor exklusive dricka, den är fantastisk på alla sätt och jag käkar där varje kväll i närmare en vecka. Det lugna tempot och den blygsamma storleken på staden gör att besökare varje kväll dras ned till marknaden för en fruktslushie och en snabb titt på trähantverk, silversmycken och tygkreationer. Här finns det även ett nattliv, något jag inte sett skymten av sedan jag och mina andra två ögonstenar var i Japan. Även om det fortfarande i många delar av Laos mer eller mindre är dött när klockan närmar sig tolv (gatorna är tomma, ljus släcks och folk fortfarande följer det gamla officiella utegångsförbudet) så har turisterna ökat behovet av barer och annat som håller dörrarna öppna betydligt längre. Jag nattbowlar i neonljus och vi vilar fötterna i liggsoffor på den oasliknande baren Utopia med mera. Det är alltid happy hour någonstans längst med Mekongfloden och här finns det tillräckligt med "2 för 1" erbjudanden att till och med vi som ska upp och träna tidigt nästa morgon inte kan hjälpa att en eller två Mojitos råkar sig ned i magen.
Drogerna börjar falla in nu med, jag trodde det var mer i Thailand och Vietnam där det riktigt skadade nattlivet skulle infinna sig men det är redan här det tilltar märkbart. Tuk-tuk chafförerna förvandlas till knarklangare på kvällen och frågar ogenerat om du vill ha lite Cannabis eller annat mysko, stannar du och lyssnar så erbjuds du på 10 sekunder alla droger du kan namnet på hela vägen upp till Kokain och Heroin. Först är det såklart rena mardrömmen och du slänger dig hals över huvud ifrån alla som nämner droger (här är det ju trots allt inte snälla straff för de som ertappas ha något med det att göra) men efter ett tag så inser man att ingen verkar bry sig och därigenom ignorerar man det bara i den mån det går. Folk rullar joints på bordet i nattklubbarna så det är svårt att inte ha det i ansiktet förstås men så länge du inte röker, käkar eller dricker något du inte själv köpt är du utom egentlig fara. Helt klart ett av de större minusen med sydostasien enligt mig, många du möter är nämligen inte här för att ta en drink och ha en trevlig kväll ute. De kommer hit för att dricka sin helt redlösa eller så drogar de ned sig tills de är katatona och inte till nytta eller glädje för någon alls, vet dock inte om jag ska skylla det på drogerna eller på "resa och festa" mentaliteten många turister har. Cannabis och alkohol kanske inte är de tyngsta drogerna men då det är sådan enorm konsumtion så känns det som att det tar upp lite för mycket fokus. Självklart gör inte alla detta och jag är för det mesta i gott och någorlunda nyktert sällskap men märkbart är det att resenärerna blir mer och mer intresserade av annat än omgivningens sevärdheter. Vi försöker hålla oss någorlunda på spåret och stämningen blir därför mest bara mysig men jag tror inte att jag under högsäsongen skulle vilja komma i närheten av flera städer i Laos, Vietnam eller Kambodja. Faktum är att jag stannar här resten av min tid i landet, mina andra två mål, Vang vieng och Vientiane skippar jag helt. Det förstnämnda är en plats uteslutande byggd för att dricka skallen av sig och det andra är en storstad och inget annat, så jag känner att jag inte missar något direkt. I Vang vieng blandar många alkohol/droger med det lokala nöjena tubing och linbaneåkning, vilket inte är så vasst. Medan jag är i Luang Prabang får jag höra att en tjej slagit ihjäl sig på fyllan där nere då hon åkte linbana in i en sten, detta förstärker mitt val om att skippa stället. Nattklubbarna och festerna i huvudstaden verkar inte heller lockande, har du med dig nära vänner tror jag absolut festandet skulle vara väldigt roligt men när du knappt känner människorna du dricker med från dag till dag är det svårt att lägga in själen i det hela och du blir snabbt uttråkad.
Det är alltså utan att ljuga en upplevelse att vara här och det är minst sagt skönt att få ta det lugnt dag efter dag utan att behöva skynda till nästa plats. God mat, kalla duschar, sol och oändliga mängder frukt reparerar kroppen väldigt fort och sinnet tyglas till ett behagligt lugn. Jag har redan läst ut en bok, jobbar på den andra och lyssnat igenom en tredje, förmiddagarna på verandan är himmelriket.
Highlight: Vakna upp på natten efter att ha somnat framför en film utav pip och tjut när två arga geckoödlor slåss på mina ben. Hillarious.
Lowpoint: Hängmattan gick sönder med mig i så jag kläckte mitt ägghuvud mot backen, ägaren tröstade dock med lite Laolao. Hillarious.
- comments