Ni hao!

För er som inte vet betyder det hej :) Vi har försökt oss på lite mer kinesiska och det går väl sådär.. Inte många som förstår oss på vilket språk vi än provar.
Det är det hederliga kroppsspråket som får komma in och reda ut alla oklarheter, gärna med lite rekvisita så att det förstås bättre.

Igår letade vi efter ett ställe som sålde pekinganka men av någon anledning hamnade vi på en lokal dumplings/fyllda degknyten ställe där personalen roade sig gott åt mina försök att äta de hala jävlarna med de extra hala pinnarna. Det räcker inte att jag är blond och lång som för övrigt gör att folk behandlar mig som en slags kändis. Känner mig som en enhörning i storstaden, då en kamera flyger upp så fort jag står still i mer än två sekunder. Roligt ibland och se hur folk försöker dölja att de fotar mig på olika sätt. Måste säga att det föredras när de kommer fram och frågar om de får ta en bild i sådant fall. Några sk selfies har det blivit med random kineser.

Johan blev kär i just en av de som frågade, en ung kille och hela hans släkt bestående av gamla mostrar, kusiner och Gud vet vad. Ville följa med dem på utflykt och hoppades på en inbjudan till residenset på middag. (Johan vill nu tillägga att de tog bilder med honom också och att tanterna var extra förtjusta över hans längd och skandinaviska ståtlighet)

I övrigt är livet bra här, lååånga avstånd så det blir mycket knatande vilket innebär tidiga kvällar för oss hitills, och släng på lite jetlag på det också så har ni två zombies vid kl 8 på kvällen.

Dvs är klockan 21.44 nu och vi ligger i sängen redo för natten. Puss på er och god natt!