Profile
Blog
Photos
Videos
Halla! Vi har antligen tagit oss i kragen och hyst in oss pa ett (for en gangs skull KALLT) internetcafé for att uppdatera er om var varld, och oss sjalva om var varld.
Det borjar bli svart att halla ordning pa dagar och datum i huvudet. Kanske beror det pa alltfor mycket sol, eller for att vi pa allvar har vaggats in i reselunket dar det inte ALLS stalls nagra som helst krav pa oss fran omvarlden (naja, VISSA krav stalls det val). I alla fall, for nagra dagar sedan var planen att vi skulle ta oss fran Nicaragua direkt till La Fortuna i Costa Rica, for att spendera nagra dagar i djungelaktig nationalpark med vulkaner etcetera. Vara planer blev reviderade innan vi ens hunnit kliva av bussen. Det har med att bussar ska halla tiderna, det verkar inte finnas pa kartan dar vi befinner oss. Star det att en resa ska ta fem timmar, da maste vi rakna med sju timmar. Det ar ungefar som att resa med SJ hemma i Sverige. Naval, pa grund av forsening missade vi var anslutningsbuss i Costa Rica, som skulle ta oss till La Fortuna. Istallet satt vi kvar och akte hela vagen till slutstationen som var huvudstaden San José. Till en borjan skeptiska, vi hade hort mycket skit om San José och ja, faktiskt om hela Costa Rica. Manniskorna gillar inte turister, de ar dryga, de stjal och liknande. Efter att ha tillbringat en natt i San José kunde vi inte skriva under pa nagot av pastaendena. Vi tyckte istallet att det var skont att for forsta gangen pa ganska lange vistas i nagot som kan klassas som en riktig STAD, aven om den bitvis var full av misar, med mycket uteliggare och fattigdom.
Mer an en natt i huvudstaden blev det inte, och eftersom vi inte hade natt vart tankta mal med Costa Rica hade vi en ny fraga att besvara: Vad fan gor vi istallet da? Efter nagra snabba sokningar pa Google och Tripadvisor kom vi snabbt fram till ett gemensamt svar som stavas Montezuma.
En 30 cm B.M.T senare satte vi oss pa en buss som skulle ta oss tillbaka till Stillahavskusten. Vid forsta anblick later ju Montezuma inte som nagor sarskilt trevligt stalle (ni som forstar, ni forstar), men det ar verkligen en skon liten stad som ligger inte mer an ett halvt stenkast fran ett ljummet Stilla havet. Innan vi kom hit hade vi hort massa historier om hur dyrt Costa Rica skulle vara, och att backpackers varlden over har kommit hit med hoga forvantningar men tvingats fly hals over huvud fran landet med sinande reskassa, och kanske med en kamera eller laptop mindre. Detta har vi dock inte heller upplevt som nagot problem. Vi bor bokstavligt talat pa stranden pa ett hostel som heter Lucy. Om vi var riktigt spanstiga skulle vi kunna DYKA ratt ner i havet fran verandan. Men varken jag eller Louise har vagat oss pa det (annu). Som for att gora saken 1000 ganger battre bor vi for endast 120 kronor per natt vilket far ses som ett kap med tanke pa vad vi far for pengarna (strandlage, kluckande vagor att somna till, naturlig vackarklocka i form av soluppgang over hav och liknande).
Tiden i Montezuma har mestadels kantats av strand, sol och bad, aven om vi lyckats klamma in en gnutta aventyr i paketet. Stranderna ar som sa manga andra strander i Centralamerika vita, palmbekladda och VARMA. Standard ar val ungefar 30 grader i luften och 25 i vattnet. Lite for varmt for var smak men det fungerar anda... ;)
Forutom strandhang har vi gett oss ivag pa en egenhandig vandring genom djungeln, som tog oss hela vagen till Montezumas beromda vattenfall. For er som satt bilderna i vart Guatemala-album kan vi beratta att det paminde en hel del om Semuc Champey, med tillagget att fallhojden mellan poolerna var cirka 20 meter hogre. Har hade vi en harlig dag innefattandes bad, sol, lianklattring, vandring, klipphoppning och rope swing. Om nagra andra backpackers skulle lyckas hitta till var blogg sa kan vi bada skriva under pa att vattenfallen ar klart vart ett besok.
Innan inlagget borjar spara ur till en kortare roman maste vi beratta om Louise och att hon har fyllt 25 ar (igar narmare bestamt). Det ar svart att vara diskret nar man bor tva personer pa fem kvadratmeter bostadsyta, men sa gott det gick forsokte jag (Kristoffer) smyga ivag till affaren for att kopa farska bakelser till frukost, och overraska Louise med fodelsedagssang och present pa sangen. Det gick sadar, men Louise blev nojd anda.
Enligt onskemal spenderade vi dagen pa stranden, dar vi ytterligare forsokte jobba pa vara brannor. Solmosiga kom vi sedan hem for att gora oss i ordning infor kvallens restaurangbesok pa Playa de Los Artistas, som vi bade hort och last gott om. Vi hann aven med att dela pa en flaska rosé vilket efter en hel dag pa stranden gjorde sitt ganska snabbt. Restaurangen, som for bade mig och Louise ar en av de mysigaste vi nagonsin besokt, ligger pa stranden sa pass nara havet att man titt som tatt kan kanna av saltstank fran det. Inspirerade av narheten till vatten bestallde fodelsedagsbarnet en carpaccio pa fisk till forratt och till huvudratt en ravioli med fisk och spenat som enligt en senare recension smakade gudomligt. Matta, belatna och lite smalulliga krop vi tillbaka till vart hostel dar vi skulle mellanlanda innan vidare barhang i Montezuma downtown. Sa langt kom vi aldrig, eftersom bada tva dackade pa sangen runt en halvtimme innan midnatt, och vi kan numera titulera som farmor och farfar!
En halvtimme har detta inlagg tagit mig, vilket ar alldeles for mycket tid att vistas inomhus nar solen fortfarande skiner och vagorna ar hoga.
Vi saknar alla dar hemma! Ma gott, sa hors vi snart igen. Kram fran Louise och Kristoffer
- comments
Hans Harryson Vad härligt det verkar flyta på bra. Glöm nu inte den 4 ca 17 00.Må så gott ni båda.
Alice o Janne Hej igen! Vad kul det var när vi skypade på Louises 25-årsdag. Ni verkar ha det hur bra som helst och verkar verkligen ta till vara på er semester och kopplar av som som vi alla borde göra. Fortsätt så!!! Många pussar och kramar från ma o pa i Tibro.
Bror Åh vad bra det låter, fortsätt att njuta nu ni båda!