Profile
Blog
Photos
Videos
Idag har jag vågat vandra omkring lite mer. Jag bestämde mig imorse för att gå neråt mot Damaskus Gate (går man igenom den så kommer man in i gamla stan). Där möttes jag av mängder med soldater och poliser så jag valde att gå åt andra hållet. Köpte mig 3 nektariner till frukosten och satte mig och åt dem. Sedan gic jag runt hörnet och hittade, förutom ännu mer poliser, busstationen! Så jag satt en stund där och läste på bussarna vart de gick (stod oftast bara på arabiska). Hittade buss 21 men såg att den gick till Beit Jala. Kanske går den till Bethlehem också, det får vi se. Annars verkar 124:an gå till Bethlehem.
Satt där en stund och tittade tills det kom en pojke springande. Efter honom kom hans far och hötte med en lång pinne. Pojken sa något som lät retfullt på arabiska och fadern gormade och slog efter honom. Sedan vände han sig till mig och sa något som jag inte förstod, antigen ville han ha något från mig eller så bad han om ursäkt. Jag sa "I'm sorry" och gick. Följde efter några andra turister och gick igenom en polisavspärrning. Ett väldigt pådrag verkar det vara.
Så gick jag ner längsmed muren, satt en stund i skuggan och vilade mig och bara tittade på folk. Sedan gick jag så långt som till Herodes Gate där det var massor av poliser och soldater. Ridande poliser fanns det också¨och jag tror en av hästarna var en Frieser. Fick en bild på dem sen. Men jag kände inte för att gå vidare där så jag vände om och gick tillbaka till busstationen. Där fanns en skylt om The Garden Tomb som jag undrade om jag inte skulle ta och titta på. En arabisk man med huvudduk sa till mig att det var Garden Tomb, very nice och välkomnade mig till Jerusalem. Så jag gick in där, det var gratis men man kunde ge en gåva när man gick ut. Där hakade jag på en engelsk tour, ledare för den var Roy från Storbritannien, en ganska skojig man. Han jobbade där gratis för att han älskade Jesus så. Amen.
Han berättade att den här graven mycket väl skulle kunna vara graven där Jesus begravdes. Han lade fram några bevis, men sade alltid efteråt "but we're not sure". Jag fick veta att Golgata betyder "Place of the skull" och han visade en bild på berget precis bredvid trädgården där håligheterna fick en del av berget att likna en döskalle. Hur eller hur tyckte Roy att det viktiga inte var var Jesus begravdes, var han korsfästes eller var han uppstod, utan ATT han uppstod, Amen.
Trädgården var fin och det var onekligen intressant att se Jesus potentiella begravningsplats. Det var skönt med lite skugga och jag stannade tills de stängde för lunch kl.12.
Nu bestämde jag mig för att gå längsmed muren åt andra hållet. Jag passerade Notre Dame, en kyrka som jag tog kort på lite snabbt. Sedan New Gate där det var mycket soldater och till slut kom jag till en plats där muren svängde. Där satt jag en stund och drack vatten och tittade på folk tills jag kom fram till vart det skulle bära av härnäst. Det blev så att jag följde muren ner till Jaffa Gate, där tittade jag runt lite och till slut kunde jag inte motstå att gå in där. Jag följde efter några turister och tänkte att om de kommer in så gör väl jag. Att passera porten är som att gå in i en helt annan värld, mer liv och rörelse och massor av affärer.
Inne i Basaren träffar jag Zayyed som gärna vill att jag tittar på hans smycken och sjalar. Jag tittar lite, vill inte vara oförskämd, och bestämmer mig för att köpa några örhängen. Han vill bjuda på te (Te! I denna hettan!), okej sa jag till slut. Jag hittade fyra olika örhängen som jag tyckte om, såg till att pruta ner priset ordentligt (25 kr paret kan det väl vara värt för mig) och så gav han mig en Hamsa-hand med onda ögat i. För att jag är trevlig.
Sedan frågade han om jag varit uppe på taket, nej det har jag inte, så han erbjuder sig att visa mig. Därifrån har man utsikt över hela stan, väldigt fint. Han visar sig vara Druz, muslimsk sådan. Han var väldigt trevlig och inte alls påträngande som försäljare kan vara men han hade något sorgset över sig. Han sade att han gillar Jerusalem för det mesta men inte alltid. Jag frågade varför men han sa bara att det kan vara så rörigt. Han tyckte jag såg blyg ut och undrade varför jag var det. Tusan tänkte jag. Jag är inte blyg, sa jag. Det är bara såhär jag ser ut, jag är född sånhär. Ser jag blyg ut?!
När vi gick tillbaka tyckte han att jag skulle gå till den kristna kyrkan och se den. Han visad mig vägen och det visade sig vara The Church of The Holy Sepulchre. Det var väldigt fint men oh so crowded med turister. Ska visa bilder.
På vägen därifrån (jag undrade hur jag någonsin skulle hitta tillbaka till Jaffa Gate) mötte jag en Israel, han hade en såndär liten mössa bak på huvudet. Han frågade om jag sett klagomuren. Nej sa jag, inte ännu. Då sa han att han ville veta min åsikt om en sak och berättade en historia om hans vän som varit tillsammans med en tjej. Dessa gjorde slut och tjejen var jätteledsen. Hon tog Kabbala-lektioner (judisk mysitik?) och stoppade in en önskan i muren. Och vet ni vad? Nu är de tillsammans igen! Hans fråga till mig var om jag trodde att det var den heliga kraften som fört dem samman igen eller om det bara var psykologiskt. Svår fråga tyckte jag, men nej jag tror det är psykologiskt. Jag är ingen believer ännu sa jag. Så frågade han om jag ville se klagomuren men jag tyckte han var lite skum så jag tackade nej och sa att jag skulle möta en kompis på lunch. Precis när jag skulle gå frågade han om jag hade en Israelisk mobil - nej, det hade jag inte!
Jag gick tillbaka och hittade Zayyed igen, satte mig en stund med honom och pratade lite om Jerusalem, Sverige och min studie. Han tyckte sedan att jag skulle gå och se det Armeniska området. Det ligger åt det hållet, rakt fram, sväng höger in på samma väg som leder till taket och sen höger igen. Tack sa jag. Kom och hälsa på igen sa han, ha en bra dag. Jag hann inte långt förrän jag blev infångad av Zayyeds kusin (tydligen) som undrade om Zayyed varit trevlig mot mig och om jag inte ville komma in och titta i hans affär. Visst visst. Han sålde sjalar, souvenirer och Kartor! Jag som tänkt att jag skulle vilja ha en karta från varje ställe jag besöker. I affären fanns också en kille som äälskade sverige, han var där för några veckor sedan och han älskade det. Han har en flickvän i Sverige och hon är naturligtvis svensk. Han älskar ju Sverige.
Jag hittade tre kartor och frågade hur mkt de kostade. 40 shekel var (=80 kr styck). För mycket, ge mig bättre pris sa jag. Okej, du får de där tre för 120 shekel. Nja, för mycket. Bättre pris tack. 110 sa han då. Hundra? Undrade jag (som om jag interiktigt hört vad han sa). Hmm, okej då. Bara för att du är så trevlig. Jag funderade lite och tyckte egentligen att det var dyrt fortfarande. Jag säljer dem till amerikanerna för 100 shekel styck sa han. Stackars amerikaner... Det slutade med att jag betalade 100 shekel för tre datortryckta kartor (som var väldigt fina). Du är en hård kvinna sa han. Det måste jag vara sa jag.
Nu är jag på mitt Hostel igen och funderar på om jag inte skulle ta och hitta lite mat. Börjar bli hungrig.
Ha det nu så fint! Vi hörs! Kommentera gärna här på bloggen!
Kramkram
- comments