Profile
Blog
Photos
Videos
Klockan är halv 7 här i Argentina. För en halvtimme sedan vaknade jag och kände - jag måste ha vatten nu! Och nej, jag är inte bakis. Jag är superförkyld och när jag skulle gå för att hämta vattnet kände jag direkt att jag hade feber. Nu av alla dagar har jag faktiskt inte tid att ha feber. Idag på förmiddagen ska jag ut och upptäcka Cafayate (där jag är för tillfället) och efter det ska jag åka till Salta. Imorgon ska jag åka tillbaks till Tucumán eftersom jag ska träffa lite vänner nu i helgen. Vi ska ut och käka och antagligen dansa på fredagen och på lördagen ska vi ut och vandra i bergen. Jag vill bli frisk nu! Men av erfarenhet är det bara att ta det så lugnt som möjligt för att bli så frisk som möjligt. Lugnt var något jag inte tog det igår. Här kommer en utförlig rapport:
Igår hade jag ställt klockan på 6, vilket var ganska jobbigt eftersom jag vänt om dygnet som argentinarna har det. Jag somnade 3 på natten. Som tur var hade jag haft framförhållning och packat nästan allt förutom reselakanet och tandborsten. Så jag kastade mig iväg och på vägen ut finns det en dörr som låser sig när man stänger den. Problemet var bara att någon idiot hade låst en grinddörr precis vid ingången. Och eftersom jag hade så bråttom var det inget jag såg, så jag stängde dörren och försökte öppna grinddörren. Som såklart var låst! Och någon idiot hade satt ringklockorna (2 stycken!) utanför grinddörren. Detta resulterade i att jag fick stå och banka på den innersta dörren för att den personen som (ej bemannade utan låg och sov) skulle höra mig. Det hände ingenting på flera minuter. Till slut var det någon kille som hade vaknat av knackandet, sorry, och som kom och öppnade åt mig. Så jag kunde gå och väcka personen med nyckeln till grinden. Suck!
Trots att jag var supersnorig igår så envisades jag med att bära runt min väska och inte ta någon taxi. Jag kände mig ju inte dålig. Planen igår var att ta bussen längst en "omväg" upp till Cafayate och Salta. Denna omväg är ganska känd kring turister eftersom det finns mycket att se och upptäcka längst den. Den första sträckan gick till ett ställe som heter Tafí del Valle och är en stad på väldigt hög höjd och som ligger vackert belägen mellan väldigt höga berg. Ska kanske tillägga att jag är vägg i vägg med Anderna. När bussen klättrade i höjd på slingervägar åkte man genom en djungel, det var faktiskt häftigt, trots att jag sov 90 % av den tiden, vilket kanske var lika bra så jag slapp vara så rädd för att bussen skulle störta ner.
När jag väl kom till Tafí del Valle ville jag fortsätta vidare eftersom jag kände mig så trött och eländig. Men nej, det var slutdestinationen för den bussen, för att åka vidare var man tvungen att vänta i 3 timmar. Jag gjorde det bästa av situationen och tog på mig min väska och promenerade iväg för att upptäcka byn. Jag lyckades hitta en tröjaffär, ni vet en sån där specialiserad med ulltröjor och som har jättebra kvalité. Det blev tre tröjor, jag kommer dock inte kunna använda dem här, så jag får se om jag kanske skickar hem dem. Jag betalade under 300 spänn per tröja, hur billigt som helst. Den typen av tröja hade kostat minst 1000 i Sverige.
Nästa sträcka var mellan Tafí del Valle och Amaicha del Valle. Jag som hela resan. Tror det var lite berg och så i början. När jag vaknade upp däremot såg det väldigt annorlunda ut. Det var som man tänker sig Mexico. Ett öde landskap, torrt och med kaktusar som stack upp här och var. Det var några taggbuskar som försökte överleva, men de såg helt torra ut. Det var intressant att landskapet såg ut så med tanke på djungeln bara några mil längre bort, men det kanske har med höjden att göra?
När jag hoppade av bussen gick jag in i busstationshuset och frågade efter turistinformationen. "Han står där" blev svaret och kvinnan pekade på en man som stod utanför. Och mycket riktigt, han var turistinformationen, den enda i staden. Tyvärr så pratade han inte ett enda ord engelska, men det har gått så pass lång tid att jag faktiskt börjar förstå spanskan här. Äntligen! Anledningen till att jag åkte till Amaicha del Valle var på grund av att det finns gamla ruiner i närheten. Så jag åkte med turistguiden och 4 andra personer, såklart 2 par. Och ingen pratade engelska. Tyvärr så är det ju lite svårt att föra konversationer på spanska för mig så jag fick lyssna på spanska hela dagen.
Ruinerna var inte mycket att se, och jag skulle inte rekommendera någon annan att åka dit enbart för ruinerna, men eftersom det var på vägen för mig så var det ganska självklart att se. Eftersom jag hade en buss att passa så skulle jag bli avsläppt nere vid vägen där ruinerna fanns eftersom jag skulle spara 40 minuter på det än att behöva åka in till Amaicha. När vi var klara vid ruinerna var jag lite stressad, bussen skulle lämna Amaicha 19.20 och vi var klara den tiden. Bra tänkte jag, bara 7 minuter ner till vägen och då är det ingen risk att jag missar den. Medan jag kastade mig in i jeepen för att komma iväg får någon av de andra i gruppen för sig att han ska dricka mate. Det är typ deras nationaldryck, smaksatt te med en pikant smak. Väl iväg blev jag överlycklig när jag fick se Ruta 40 (vägen bussen åker längst med). Men vad händer då, guiden svänger av vägen och åker några hundra meter till en liten lerhydda. Där inne sitter en man och putsar på lerkrukor. Säkert jätteintressant om man inte har en buss som ska passas. Där sitter de alla och pratar snabb spanska, skrattar och dricker mate. Till slut kom vi därifrån och guiden kör som en tok mot ruta 40 och jag hoppades att bussen inte skulle ha hunnit åkt än, för det skulle innebära att jag var tvungen att ta den sista bussen den kvällen och den skulle inte gå förrän 21.30. Och är det någonting jag inte gillar att göra så är det att komma fram sent till ett ställe och leta efter hostel. I det här fallet hade jag bokat hostel redan. Men jag hade tur, bussen kom 4 minuter efter vi kommit upp till vägen. 4 minuter!? Marginaler i Argentina är minst 20 minuter plus minus! Väl framme i Cafayate, stället där jag skulle spendera en natt i så hittade jag faktiskt hostelet väldigt fort. Jag träffade en tjej i mitt rum (från Nya Zeeland) så vi gick ut och käkade middag. Det tråkigt var att jag var så himla snuvig och hade ingen lust alls att dricka vin. Cafayate är ett Mecka för vinälskare, men det hjälpte ju inte.
I morse vaknade jag som sagt 6 och kände "jag måste ha vatten, nu!" och inte för att jag var bakis, utan för att jag hade legat och febersvettats hela natten. Jag kollade aldrig vad jag hade för temp, men jag var ju helt varm, svettig och snurrig, så jag hade garanterat feber.
Klockan 10.30 var jag tvungen att checka ut från hostelet och jag begav mig för att köpa en bussbiljett till Salta. Jag promenerade runt lite och tog lite kort, men sedan var jag för yr för att promenera mer så jag gick till hostelet i väntan på att min buss skulle gå. Den var planerad till 13.30 (och jag tror faktiskt att den kom iväg exakt enligt tidtabell). 3,5 timmar senare anlände jag till Salta och här är jag nu. Med snuva, huvudvärk och yrsel. Dessutom har jag ingen möjlighet att ta en dusch eller ta på mig nya fräscha kläder förrän jag är tillbaks i Tucumán. Jag var nämligen så smart att jag lämnade in all smutstvätt innanjag åkte iväg för att jag skulle slippa bära runt på den. Men just nu skulle jag ge mycket för att ha en handduk och rena kläder. Min buss till Tucumán går 10.00 imorgon och ska vara framme efter 14 någon gång. Jag har redan bokat ett hostel och det känns jätteskönt, bara att åka dit från busstationen!
Ha det fint i kalla Sverige, här har det varit 34 grader och sol!
- comments