Sitter mitt i allt reseplanerande och hittar en liten lugn stund. Har precis fixat bloggen jag hade tänkt uppdatera under min resa. Svårt att säga hur jag känner just nu. Det är fortfarande 10 dagar för långt bort för att jag ska förstå vad som händer. Det är fortfarande snart 20 års brist på livserfarenheter bakom mig som försöker dra mig tillbaka till tryggheten hemma. Försöker förstå att om två veckor befinner jag mig på andra sidan jordklotet. Vi pratar +11 timmar, vilket kan vara bra att hålla reda på (sebastian, mamma). Det mesta är fixat, endast ett par små bagateller kvarstår. Försöka fundera ut vad jag ska ha med mig, packa resväskan, ordna visum osv. Som sagt, bagateller. Just nu känns saker och ting helt klart stressiga. Men jag tror att det bästa med en sådan resa är just att allt löser sig. Allt kommer lösa sig alldeles fint.