Profile
Blog
Photos
Videos
Natten till måndagen anlände Melissa till vårat hotell och hon han knappt sovit ut innan vi hade rådslag på morgonen inför kommande äventyr. Jag och Eric har haft en bra tid i Kuta, men kände att det var dags att vidga vyerna lite och således taggade vi den nyanlände till att röra oss norrut. Efter den indonesiska frukosten serverad på palmblad tog googlandet fart och redan efter två timmar hade vi nästkommande veckas transporter och boende planerat.
Efter googlandet tog vi avsked av Kinatanten genom att äta en vällagad lunch. Ett glatt leende mötte oss som vanligt och ett lika glatt sa hejdå. Efter detta tog vi oss igenom Kuta innan vi baxade in våra rullväskor i säkert förvar i hotellets bagageavdelning. Jag frågade om man kunde ha väskorna där i nån vecka redan förra tisdagen, då sa de att det inte var några problem. Jag vågade inte fråga samma fråga igen utan lämnade hotellet med en förhoppning att den kommer stå kvar när vi nu kommer tillbaka.
Vi fick tag i en privatchaufför som tog oss genom landet till Tulamben, staden som enbart lever av dykturism. Han är nog inte så mycket att skriva om, men han blev förvånad när vi berättade att vi var 23 år och inte 36 som han hade gissat.
Tulamben är en gata. På gatan ligger det massa hotell och en market. Varje hotell har sitt egna dykcenter. Vi kom dit ovetandes om systemet och trodde att vi skulle kunna gå runt och glida på stan. Det visade sig att eftersom vi bodde där vi bodde anordnade de alla dyk och resor mm. Vi berättade att vi var taggade på att dyka morgonen efter och vips, då hade de bokat in två dykguider och vi skulle upp redan 06.30. Förvånade frågade vi varför vi skulle ha dykguider då vi hade feta dykarcertifikat, men de ville det på grund av våran låga erfarenhet. Inte helt fel, för det var dålig sikt, de visste vart man skulle och vad man såg de balla grejorna.
Vi hann således knappt gå och lägga oss innan tuppen på granngården började öva på stämbanden. Kul! Men men, vi tog oss upp, mötte upp med dykguider och tog oss ned till stranden. Vågorna var ganska stora och det var lite knepigt att ta sig ut till lugnare områden. Jag och Eric har dykcertifikatet "Adventure Diver" medan Melissa enbart hade "Scuba Diver". Således fick jag och Eric en dykguide som höll koll på oss och Melissa en, även om vi dök tillsammans. Vraket börjat på djupet tre meter och ligger på en sträcka av 120 m, vilket gör att andra ändan ligger nere på 30 m. Vi tog oss ned till ca 25 och såg massor av olika fiskar och koraller. Vraket i sig var inte särskilt häftigt, knappt urskiljbart, men man dyker där för djur- och växtlivet. Min och Erics guide låg först och visade vägen, höll upp "ok- tecknet" då och då. Melissa hade inte samma tur. Hennes dykguide ansåg uppenbarligen att om man bara är "scuba diver" är man även icke simkunnig och han höll henne ständigt i tanken alternativt i handen. Jag må säga att jag är otroligt imponerad av henne som hade ett såpass enormt tålamod och ändå njöt av dyket. Jag själv höll på att lappa till min dykguide när han ville ge mig en hand för att hjälpa mig av med fenorna, KAN SJÄLV! Trots detta var dyket väldigt häftigt och vi var alla imponerade och taggade inför nästa.
Nästa dyk var på "The Drop Off", en vägg som börjar under 40 m och går upp mot ca 5 m. Än en gång tog vi oss ner till 25 m och njöt av djurlivet. Denna gång såg vi en muräna och en hel del andra skitballa fiskar. Nöjda och glada, jajjemän!
De har även i detta land en helt knasig bild över jämställdhet, vilket faktiskt känns lite jobbigt. Jag vill inte skryta, eller lite, men jag har gått många mil med väldigt tunga ryggsäckar på min rygg. Jag är således kapabel att bära min tub med luft ner till stranden. Men nej, så gör man inte här. Istället skall de stackars flickorna bära dessa, och de bär de inte på ryggen, utan på huvudet. Som tur var hjälpt en snubbe till, men han körde ner dem med sin moped... Lata idioter.
Hotellet vi bor på är ett urfräscht hotell och vi har balkong som vetter ut mot Balis största vulkan, vilket inte är så tokigt, då vi spenderar mycket tid här och i poolen i brist på annat. De som jobbar här är trevliga och glada men har givetvis inte full koll på engelskan. En middag beställde vi alla Satay Chicken. Förvånade blev vi när den alldeles jätteglada lilla indonesiska servitrisen/kocken/städerskan kom med tre grönsakssoppor med kycklingbitar och ris. En god överraskning.
Morgonen efter ägnades inte i vattnet utan vi åkte iväg med en personlig chaufför på en runda i norra delen. Det första stoppet blev Watergardens som är någon form av ansamling dammar med asiatiskt inspirerade statyer. Snyggt. Detta följdes av ett stopp på en kaffeodling med liten runda efterföljt av en smakprovning. Detta mycket uppskattat och häftigt. Vi drack kockoskaffe, ingerfärate och bajskaffe, svinnice!
Sista stoppet innan lunch blev det största hinduiska templet på Bali där vi åkte på att betala för en guide, trots alla avrådan från detta. Dock gjorde det att vi fick se i stort sett hela templet, man behövde tydligen guide för att få gå in på vissa platser. Snyggt och häftigt och vi tog en hel del kort.
Snygg lunch och därefter besökte vi ett vattenfall. Vattenfallet höll långt ifrån den kvalitet som vi nu är vana vid efter 6 månaders resande, och det var tyvärr en liten besvikelse, men men.
Den sista dagen i Tulamben blev dagen för ytterligare två dyk. Vi splittade upp oss i två grupper. Jag och Eric körde två dyk på samma platser som förra gången, vilket var grymt nice även denna gång. Melissa fick en instruktör och efter vissa moment i först poolen och sen havet lyckades hon uppgradera sitt certifikat till Open Water. Hurra! Tytvärr var det riktigt dålig sikt i vattnet, men vi lyckades ändå få syn på Lion fish och andra häftiga arter.
Jag och Eric har dock ett problem med dykningen, luften tar slut alldeles för fort. Vi hade samma mängd som våran guide när vi plumsade i, men när vi kom upp hade båda vi under 50 bar medans guiden hade 140... Visst, han är en tanig liten spillevink, och ruttad, men ändå. Ni dykvana kanske kan skriva en kommentar eller två om hur vi skall kunna minska förbrukningen av luft under dykning?
Nu sitter vi här i kvällsvärmen, har precis packat och ska väl se ett eller fem avsnitt New Girl. I morgon blir det Gili Trawenga.
Hatsåfint!
- comments
Farmor birgitta Hej på er. Jag kan ju inte dyka men nog förstår jag det här med luften. Er guide har ju sett allting 1000 gånger förut medan ni ser allt häftigt nytt och då blir det ju " oj,snyggt, läskigt, kul" osv allt åtföljt av häftig inandning!! Så klart luften tar slut!! Vad beträffar er ålder, 36, jo jag tackar jag, det beror så klart på att allt det ni har gjort under detta halvår, skulle för en normal människa ta, just det-36 år!! KAN SJÄLV JAG VET har väl alltid varit dina ledord!! Det skulle 17 berätta nåt för dig när du var liten ditt svar var jämnt -jag vet. Bajskaffe kan inte vara nån höjdare!! Oj så härligt ni har det. Tur att ni tar foton !! Må gott dyk och njut allt ni kan men kela inte för närgånget med muränorna dom är inte att lita på. Jättekramar
HåkanBråkan Tarslutluft är ett känt fenomen när det gäller nyblivna dykare. Enda säkra sättet jag känner till att minska förbrukningen är att dyka mycket. Mer erfarenhet=mindre luft. Så är det. Man ska INTE hålla andan eller någe annat korkat. Dyk lugnt o hare bra.
Johans mamma Jag blev glad när jag läste om era dykguider, helt klart seriösa när de inte släpper er hur som helst. Det kan hända så mycket där nere så då är det bra att ha en van som har en extra koll på en. Fortsätt njut och räkna sköldpaddorna när du dyker bland dom. Hoppas sikten blir bättre och ha många sköna dyk på nästa ställe. Kramar