Profile
Blog
Photos
Videos
19/4
Efter ha rest i 15 h, sovit i 5h för att sedan överrumplats av Delhis elände sitter jag äntligen ner och dricker vatten och väntar på middagen. Kände att det var på tiden då det var tio timmar sen jag åt sist. Man blir inte direkt hungrig när man ser alltifrån spädbarn till gamla avmagrade människor äta hur stora sophögar, ligga utslagna längs med vägarna och grillas i 40 graders värme. Jag visste att detta skulle vara långtifrån ngt annat jag tidigare sett. Jag visste att misär och elände är de adjektiv som beskriver staden bäst. Jag visst att det skulle vara psykiskt påfrestande, men hade aldrig kunnat föreställa mig detta! Det gör ont att se hur den största delen av Indiens befolkning lever. Och att sedan se den bisarra kontrasten när vi i Väst åker hit och lever som kungar, för att sedan gå på marknaderna, "Shoppar loss" och därefter åka tillbaka hem och leva i ännu mer överflöd av materiella ting än vad vi tidigare gjorde! Jag är fullt medveten att jag själv tillhör denna kategori som bygger lycka på saker! Men anser fortfarande att det är ett sjukt beteende. Men varför har vi ett sådant ha begär egentligen såklart man inte blir lyckligare av att ha 10 par skor ist för 2, de säger ju sig själv!men tyvärr har människan alltid strävat makt, och makt kommer med rikedom som i sin tur menas med att leva i överflöd!
Men om ja nu ist ska övergå till vad har gjort under mina första 15h i Indien. Idag ägnade jag större delen av dagen åt att försöka fixa tåg biljett till Agra( Taj Mahal) och sedan flyg till Chennai! Men som alla vet har jag inte världens flyt i mitt liv så tågbiljetter fanns det inga. Det är ca 20 miljoner indier som varje dag tar tåg åt olika riktningar och biljetterna släpps 4 månader i förväg så när en jag då lite nonchalant tror att jag ska kunna ta tåget till Agra om 24h tror jag Heeelt fel! Jag började med att fråga på hotellet om de kunde boka tåget men efter att jag läst i Lonley planet att många hotell som utger sig för att vara ärlig resebyråer totalt lurar en var jag extra uppmärksam. Det hela blev inte bättre av att de var fyra män som stirrade och stod omkring mig och skulle hjälpa till. Har för övrigt kommit på att jag förmodligen bor på en mansgata, det krylar av män, men har inte sett än enda kvinna! Det känns skönt att jag iaf är längst i hela Delhi. Har nog aldrig gått med så stora kliv i rask takt med spikrak rygg. Försöker skaffa mig lite pondus, visa att den enda blonda kvinnan på gatan inte är ngt att ge sig på;)
Efter att Männen på hotellet sagt att de inte fanns några tåg till Agra den 20 April förutom en biljett i första klass AC beslutade jag mig för att ist gå till den enda 100% pålitliga resebyrån i Delhi, den är statlig styrd( så 100% pålitlig kanske är lite väl blåögt att tro) men jag gick iaf min väg. Hade svårt att inte le när jag gick ut på gatan och välkomnades av Indiens otolig charm, trots dess fattigdom, finns det en aura som inte är av dess like. Alla färgklädda kvinnor och barn, punjaberna med sina turbaner och tuktuk förare och taxi chaufförer med sina brittisk liknande taxibilar. Och ljud. Ljud från, hundar, motorer och människor och musik. Här blir man verkligen inte förvånad över att invånarantalet är 20 miljoner. Men försökte sätta på mitt stoneface(som jag aldrig lyckas ha) och extra svårt blir det när varenda person stirrar på en och pekar. Även om det var samma i Kina så blir det på ngt sätt annorlunda nu.
Jag gick och gick och fann ingeting. Tillslut gick jag in på ngn suspekt turistbyrå frågade lite frågor men när jag insåg att han hade en data från datorernas begynnelse och var tvungen att starta om den pga av att det var för många sökfält uppe kände jag att detta inte kunde vara den 100% pålitliga statliga turistinformationen som Lonley planet menade. Så nu stod jag vid ngt förfallet torg med massa byggare och kände mig totalt vilseledd! Efter att mina ögon tittat sig om kring fann jag hotell SAS radisson( en väldigt konstig placering av ett fint hotell enligt mig) jag halv sprang dit och efter en säkerhetskontroll fick jag gå in på hotellet. En otrolig skön lättnad blev det när en det en tjock glad indisk medelålderskvinna satt bakom disken på resekontoret inne på hotellet. Jag slog mig ner och väntade på min tur. Efter en stund blev turen min och jag förklarade min situation. Men några tågplatser fanns det då inte! Hon frågade mig sedan om ja ville ha lite kaffe så medan vi drack kaffe åt några otroligt smarriga kokoskex började vi rabbla upp alla mina alternativ. Efter 1,5 h kom vi fram till att mitt bästa alternativ var att ta 06:00 tåget till Agra den 21 april(vilket innebär att ja måste stanna i Delhi ytterligare en dag) sedan sova över i Agra en natt för att ta tåget 06:00 tillbaka till Delhi dagen efter och därefter ta flyget till Chennai 17:40 samma dag! Så så fick det bli!
Jag hade köpt ett hop on- hop off pass( som tar en runt till många av Delhis alla sevärdheter) på mitt hotell men eftersom biljettfixandet tog längre tid än vad ja trodde kände jag för att det skulle vara bättre för mig att få en överblick av några områden i Delhi än att stressa till Konstmuseet. Jag stannade alltså på bussen hela tiden och åkte runt staden i två timmar. Lärde då känna guiden Sagar och chauffören Mr Singh. De var otroligt sälla och sociala och stannade till för att köpa lite chai, som de sedan bjöd mig på! Gott men sött. De flesta människorna som hoppade på bussen åkte bara ngn station så under den största delen av turen var det bara Sagar, Mr Singh och jag längst fram i bussen och småpratade. Jag med min kamera, Mr Singh bakom ratten och Sagar med sin mick. En väldigt trevlig liten tur måste jag säga. Rekommenderar den starkt. Kan vara jobbigt att gå då alla är väldigt på en och man kan helt plötsligt märka att man kliver över magrade människoben. Det som var skönt med bussen var att man fick uppleva allting, men från ett lite avstånd och på så sätt få en mer helbild över Delhis som stad och folket situation där.
Efter turens slut stannade jag kvar på bussen med Mr Singh som körde mig närmare till mitt hotell. Jag gick av och fastnade på en marknad där jag köpte lite indiska kläder. Tänkte försöka smälta in lite. Dock blev det väldigt konstiga storlekar på det jag köpte och sämsta kvalitén som jag vet att jag kommer rinna bort i(38 grader och strålande sol är ingen hitt när man har långa tjocka tighta och en tjock viskos tunika). Jag träffade två killar från Paris i hissen på väg till mitt rum. En av dem har jag nu socialiserat mig med i ett par timmar uppe på hotellets takrestaurang. Vi har pratat om alltifrån Indien till olika typer av konststilar! Han kom ursprungligen från Italien (vilket märktes på sättet men inte på utseendet) men har bott i Paris de senaste sex åren. Tyvärr har de redan varit i Indien i två veckor och åker tillbaka till Paris imorn. Inge resesällskap där inte:, jättetråkigt då han var oerhört lätt att prata med! Väldigt ironisk, tror det eller ej;)
Imorgon ska jag gå på en rundtur i Delhis slumområdet med en kille som själv växte upp där som gatubarn. Kommer nog bli väldigt psykiskt jobbigt..
Efter det ska jag ta en matlagningskurs och påbörja min omvandling till indier.
Igår under mellanlandningen i Shanghai träffade jag ett jättegulligt medelålderspar som bodde utanför Delhi. Jag fick deras visitkort som jag kan ringa när som helst! Det ironiska blir då att jag inte har ngn telefon. Eller rättare sagt ngt simkort som fungerar. Jag skulle egentligen ha bott hos dem imorn men eftersom jag ska ta tåget 06:00 dagen efter har kommer inte metron ha öppnat än så ja får lov att bo kvar på hotellet ist. Ligger ca 10 min bort från tågstationen! Det hade dock varit väldigt roligt att övernatta hemma hos ett indiskt par.
Allting är bara bra här! Indien är verkligen fantastiskt på samma gång som vidrigt. Väldigt glad att jag åkte hit. Hoppas ni nu iaf inte behöver oroa er för mkt! Går inte ut efter mörkrets infall iaf!
Puss och kram
- comments
cia Häftigt! Pussen
Faster Underbart att läsa om dina erfarenheter. Klok flicka! Sköt om dej!
Erika Åh min älskade tack för uppdateringen! Skönt att höra att du mår bra och har fått prata av dig lite. Känns konstigt att vara hemma och läsa om dina äventyr, du skulle övertalat mig bättre att åka med! Puss
Pappa Verkar härligt att du får uppleva "din dröm". Fortsätt vara rädd om dej
maria landin älskade lilla dotter, låter påfrestande allt som du berättade om på skype o i din blogg, tuffa upplevelser och du vill ju detta... Hoppas du fixar att hitta rätt tåg, låter stökigt milt uttryckt. men du löser det på nå´t sätt:) hör av dig från Agra imorgon, håller mina händer på ditt hjärta Mamma