Profile
Blog
Photos
Videos
Jag känner en outtalad förväntan från er som har läst min blogg att jag ska skriva ett sista inlägg innan jag far hemåt mot Norden igen, så här kommer det.
Det är ju som bekant ett tag sen jag skrev mitt senaste inlägg så det finns lite att berätta. För tre veckor sen åkte vi upp till Marlborough Sounds som ligger på norra delen av Sydön, vi tog in på ett hostel i Picton, varifrån man också kan ta färjan över till Wellington och Nordön. Men det gjorde inte vi, istället utforskade vi naturen runt omkring och vandrade två leder där uppe. Ganska likt Abel Tasman. Under veckan därpå var vi på nya Hunger Games, en typisk mellanfilm.
Helgen för två veckor sen gjorde vi inte så mycket, iaf inte jag. på lördagen var vi hemma oss ett par från labbet och grillade. På söndagen åkte Robban och Cissi till Hanmer Springs och badade i de varma källorna, eller snarare i utomhusbadet som utger sig för att vara varma naturliga källor. Jag stannade kvar i Chch och inhandlade julklappar och gjorde lite labbjobb.
Förra veckan var vi ute och käkade på en restaurang där man fick sin köttbit serverad, så gott som rå, på en het sten så man fick steka den själv till den konsistens man önskade. Lite annorlunda, men gott.
I torsdags förra veckan åkte Robban och Cissi hem till Sverige medan jag åkte över till Aussie och Tasmanien för att hälsa på släkten. Min kusin Anna bor i Hobart med sin man Han-Wei. De jobbar också på ambulansen så vi gick ner till stationen för att kolla igenom ambulansen och jämföra lite. Det mesta var sig likt, same same but different ungefär. Här läser man tre år för att bli paramedic, oavsett om man är sjuksköterska i botten eller inte. Dock håller de tydligen på att utveckla en mix av utbildningarna så man kan få båda examina. Vi åkte även till ZooDoo och hängde med såväl australiensiska som icke-australiensiska djur såsom känguru, wallaby, struts, tasmansk djävul, lejon och zebror m.fl. Det var på fredagen det, på lördagen körde vi norrut längs med östkusten till Coles Bay där vi gjorde en vandring ner till Wineglass Bay, fantastiska stränder som hade gjort sig ännu bättre än de gjorde om vädret varit det rätta. Men en skön vandring blev det iaf. På kvällen åkte vi hem till några vänner till Anna och Han-Wei där vi åt pinfärsk australiensisk lax, havsöra och brax. Oförskämt gott.
På söndagen paddlade vi havskajak på förmiddagen för att sen fara vidare till Perth där min morbror Hans och hans fru Kirsten väntade för att ta över vårdnaden. De bor en liten bit utanför Devonport på nordsidan av Tasmanien. Vi gjorde en liten vandring i Narawntapu national park, uppör Archers k*** och längs ännu en lång vit orörd strand. På tisdagen kom min kusin Erik och hans fru Hijiri ner från Melbourne. Jag hade inte träffat Erik på 17 år, kom vi fram till, så det var väldigt roligt. Vi gjorde en mindre roadtrip till bl.a. Sheffield, ett klassiskt turisthak i Tasmanien vad det verkar. Sen på onsdagen tog jag flyget norrut till Sydney där jag hade några timmar till övers innan flyget gick vidare till NZ igen. Så jag åkte in till centrum och kollade in operahuset och harbour bridge som sig bör när man är i Sydney. En trevlig stad, men jag är inte jättemycket för städer, gillar mer naturen och vildmarken.
Sista veckan här i Chch bor jag hos Elisabeth och John, de kommer från England, Elisabeth jobbar på labbet. Jag försöker mest skriva så mycket som möjligt på uppsatsen innan jag åker hem så jag får ledigt över jul. Vi är klara med alla experiment iaf, våra resultat om någon nu skulle vara intresserad visar att vitamin C inte påverkar cytostatika vilket förstås är bra eftersom man då kan ge båda två till cancerpatienter. Eller åtminstone till möss, eftersom det är celler från möss vi har tittat på. Vitamin C påverkar inte immunförsvarets reaktion på tumören, inte heller hur dess kärlförsörjning ser ut eller hur mycket cellerna delar på sig. När det gäller proteinet HIF som ökar vid hypoxi så är våra resultat högst oklara, vi hade behövt göra fler experiment men till synes hinner vi inte med det så det är som det är. Vi får vänta och se vad vår handledare kommer fram till.
Den här sista helgen ska jag inte göra så mycket imorgon, för att på söndag åka till ett ställe som heter Lake Coleridge och gå uppför ett berg, vid fint väder ska utsikten vara ytterst njutsam.
Det är väl ungefär det som är, på torsdag åker jag hem igen. Jag har blivit väldigt förtjust i Nya Zeeland, och även Tasmanien. Fantastiska ställen. Så hit lär jag åka igen.
- comments