Profile
Blog
Photos
Videos
Vad kan då ha hänt sen sist? Jag har hittat ett gäng att spela korpfotboll med, dock är det fem-mannalag på konstgräs så det känns mer som futsal, men det är grymt kul. Vi har haft lunch i parken med kubb, vilket är lite av en överraskning att det spelet har hittat ända ner hit. I onsdags försökte vi oss på swedish movienight jag och Robban, vi (läs mest jag) försökte oss på något förhållandevis svenskt; köttbullar med klyftpotatis och äppelyoghurt. Egentligen ville vi bjuda på köttbullar och potatis med lingonsylt men vi hittade ingen lingonsylt här (ingen större överraskning kanske) så det fick bli en lite modifierad köttbullsmiddag. Sen hade vi med stor förväntan tänkt visa en svensk film för våra utrikiska vänner men skit-TV:n på övervåningen ville inte spela upp den från hårddisken så vi fick klara oss utan film... men det får kanske bli en annan gång, trevligt var det iaf.
I helgen hyrde vi ånyo bil och körde västerut över de Södra Alperna, målet var lite vandring i Arthurs Pass. Vädret var riktigt deprimerande på lördagen så vi tog det ganska lugnt på morgonen och förmiddagen med lite kafferaster och ett stopp i Castle Hill där det finns en massa coola formationer av kalksten. När vi väl var framme i Arthurs Pass så var det riktigt skapligt väder men då det var lite för sent för att påbörja en vandring så fortsatte vi västerut till kusten och Greymouth. Greymouth är stendött en lördag kl.18, alla som någonsin varit i Sävsjö en lördag kväll vet hur det är när det är stendött. Så vi stannade inte där särskilt länge utan körde tillbaka till Arthurs Pass och spenderade natten på ett hostel där. Förhoppningen och tron var att vädret skulle vara bättre på söndagen, åtminstone var det vad väderleken hade lovat. Men om det är något jag har lärt mig så är det att aldrig lita på väderprognoserna här nere. När vi vaknade hade molnen slukat bergen i en grå, trist dimma. Vi gav oss ut på en kortare led till ett vattenfall med förhoppningen att dimman skulle lätta. Men icke!
Vid kl.11 ser vi en kvinna med sin (typ) tre-åriga son ge sig upp på just den leden som vi hade tänkt. Då förstår ju vem som helst att vi inte bara kunde sitta och vänta utan vi ger oss också iväg, uppför, bara uppför, hela tiden uppför. 1100 höjdmeter med skiftande landskap och underlag. Till slut kommer vi ifatt kvinnan med sonen, en fransyska som enligt henne själv är lite galen, vi är inte på något sätt främmande mot att hålla med. En blandad känsla av att vara imponerad men också ganska knäckt. Det ska ändå sägas, hon gick inte ända upp till toppen, dock berodde det på en del snö som gjorde det ganska vanskligt att ta sig de sista 100 metrarna eller så. När vi kom upp till toppen så börjar till slut molnen att skingra sig något och även om klarblå himmel hade varit optimalt så var det riktigt fina vyer.
Planen var att käka lunch uppe på toppen men tändstickorna hade glömt att lägga sig i väskan så någon mat på stormköket blev det då icke. Bananer och müslibars fick bli färdkosten vilket inte är så katigt. Efter 6,5 timmes vandring så smakade den där pizzan nere i byn oförskämt bra.
Imorgon ska vi till Queenstown och vara där ända till måndag, det kommer bli vansinnigt. Vansinnigt!
- comments