Jag lurade med Jenny på det värsta hon någonsin utsatt sig själv för. Det var jättekul.

Fem på morgonen gick vi upp för att inleda vår bestigning av San Pedros gigantiska vulkan. Jenny hade tanken att "hajk" innebar bil upp på vulkanen och sen knata sista lilla biten upp på toppen. Hon insåg rätt snart att så icke var fallet. Tänk er liksom trappmaskinen på Sats (??), på trögsta nivån, men utan den där möjligheten att kliva av och gå in o spy på toaletten efter en timme. Till och med Illman den fitte hade klivit av. Men nej, här bangar man inte halvvägs, utan ska man bestiga en vulkan då ska man banne mig se kratern (visade sig självklart sen att kratern inte gick att se, men va fan). Utsikten var i vilket fall fantastisk när toppen väl nåddes, och väl värt mödan anser Arvid. Jenny har inte riktigt bestämt sig.