Hur ska man samla tankarna egentligen, okej, hmm, ah, let's go.

Absurd kansla direkt efter avskedet av familjen pa landvetter. Inte kant mig nervos eller overdrivet spand tills kon till passkontrollen. Trodde jag skulle spy av nervositet. Spanningen att ensam lamna familjen och polarna for att ge sig ut i nagot man brukar kalla for det okaenda.

15h senare paborjar jag i Delhi en 15h vantan pa nasta flygplan.

Tankte som alla andra som kastar sig ut i varlden.

Vart ar jag pa vag?
Kommer jag klara det?
Vart i helvete ar min vaska?!?

Funderande pa om det kanske var karmakontot som redan nu andrat min resas ode. Ar det meningen att jag ska ge mig ut i varlden utan packing eller storre agodelar? Ar det nagot slags kall fran nagot som ar storre an mig?
Jag accepterade sitauatuionen och tanka pa nasta steg.

-Men mannen, vafan du ska ju vandra. Du behover dina prylar.

I kathmandu hann jag uppleva blandade kulturer, ett annorlunda samhallssystem, vanskap, brutalitet, lurendrejerirer, gastvanlighet och god mat.

Kathmandu ar kaotiskt men anda ett orginal. Stadskarnan har mycket karaktar. Finns mycket saker som funkar daligt men manniskorna som lever i Kathmandu, Nepal ar duktiga pa att utnyttja sina resurser.

I granden bakom mitt hotell forsta natten. Ett gang ungar hanger bland soporna. Mamman var i narheten och tvattade klader.

Hahaha! Detta tycker jag ar fullkomligt fantastistk!

Lyckades p**** in Dwhali festivalen. Det firar ljus med massvis av farger och saklart, ljus.

Pashuptinah. En helig plats for manga. Har pagar dagligen ceremonier for att hedra de bortganga. Kroppar branns pa pedestaler langsmed floden. Manga kringliggande tempel omger platsen.


_________________________________________________________________________________________


Onsdagmorgonen den 6e November lag jag och drog mig i sangen med en oro i magen. For mig var det omojligt att slappna av nu.
Till slut ringde flygbolaget.

- Hamtade vaskan pa flygplatsen
En timme senare satt jag pa Bussen till Pokhara, Besisahar och min vandringsstart.
En vag av lattnad foljde med mig under resten av resan fram tills jag vandrat over 3000m. En lattnad som gjorde att det var latt att ha min tunga vaska i knat i inklamnd langst bak i bussen under 7 timmar.

Snubben brevid mig, Rick, berattade mycket om Nepal och om Mustang (ett vackert omrade som ar relativt skyddat fran all turism). Han berattade ocksa om sin status som svart far. Mandomstestet gick ut pa att hugga huvudet av en get med endast 1 hugg med kniven/yxan. Vilket han efter 8 forsok inte hade lyckats med. Men Rick alskade verkligen sitt land, nagot jag faktiskt kan forsta.

First I saw this in a small streethouse. Then this fella standing next by it.