Profile
Blog
Photos
Videos
The Annapurna Circuit
Det var en rolig kansla av att vara den enda utlanningen pa lokalbussen pa vag till vandringens startpunkt. Da jag inte ville slanga upp vaskan pa taket av bussen fick jag kriga mig langst bak i bussen tillsammans med den. Da bussen inte var till for personer med min langd sa var det rena rama hinderbanan a la military style.
Satter mig pa golve for att senare fa chansen till en stolsplats, da far jag en unge i knat de resterande 3 timmarna, en i mangden, fast ando inte
Jag kom till byn Besisahar, fixade min klocka (kande mig stolt) och satte mig pa annu en buss. Men har tog jag vatten over huvudet. Pa nagorlunda jamna vagar ar det inga problem. Men nu var varenda kvadrat millimeter av bussen fylld av manniskor. Sand/grusvagarna var helt fortstorda av regn, stenar, vattenfall.
Hoppade av och vandrade min forsta dag av 15 totalt. Fann det med en gang valdrig skont att vandra ensam. Dagarna jag vandrade ensam var definitivt da som jag upplevde naturen som narmast. Endast mina egna tankar distraherade skulle kunna distrahera mig fran upplevelsen. Men det gjorde dom verkligen inte. Jag kanner alltid en dragningskraft till Naturen inom mig. Vare sig moder jord vill frysa ner mig for framtida anvanding eller blasa bort mig fran jordens yta sa ar det i naturen mitt sinne trivs som bast. Dar det ar mitt sinne rofyllt och narvarande.
Sag att ett kraftverk holl pa att byggas pa vagen till Bhulbule. Jag fragade nagra av byborna vad dom tyckte om det. Uppenbarligen sa gillar ju inte turisterna detta. Mamman med dotter sa att det ar 50% good 50% bad. Forstoeligt. Jag stotte ofta pa elavbrott och i manga av de tehus jag overnattade sa hade de tagit ur 1 av 2 glodlampor i rummet da elen inte rackte till.
At min forsta Dal Bhat (nepals nationalratt som nastan alla nepaleser ater tva ganger om dagen). http://en.wikipedia.org/wiki/Dal_bhat
Tillsammans med Claire och Sara fran Australien.
Hatade knabojs-toaletterna i borjan men nu foredrar jag dom istallet, mer effektivt for en toalett softare som mig
Dagarna som foljde var kravande. Mycket uppfor i varmt klimat dock fantastiska miljoer. Du borjar i Tarzan liknande djungelmiljoer. Grona kullar omger dig pa bada sidor. Den starka floden ar narvarande hela tiden. Om du inte ser den sa hor du den. Vattnet ar isblatt och kommer fran smaltande glaciarer.
kanner mig som Frodo. Pa vandring, pa vag, manga dagar kvar men jag ser standigt vart jag ar pa vag. Jag ser de snokladda jattarna framfor mig redan forsta dagen.
_____________________________________________________________________________________________
Denna sota tjejen bodde i en by som jag inte kommer ihag namnet pa. Traffade henne pa en av de mest anstrangade av strackorna. Hon gick den varje dag till och fran skolan och medan jag drack 2 flaskor vatten fuktade hon lapparna nagon enstaka gang.
_____________________________________________________________________________________________
Vandringen fortsatter och klimatet blir mer alpint, mer svenskt och naket. Vandringsstrackorna gar uppat hela tiden. Men det ar fantastiskt vilken vana man far. Helt plotsligt ar det fullt normalt att vakna 7 varje morgon och vandra de nasta 7 timmarna utav dagen.
Dagen da vi (Jag, Alejandra och 2 spanjorer) kommer till Humde har vi glidit in i en skogsmiljo med orange,bruna kontraster.
Packasnor, hastar och getter passerar vi med jamna mellanrum. De, tillsammans med The sherpas (bararna) ar de riktiga hjaltarna uppe i bergen. Asnor som packas fulla med utrustning till bergsklattrare men ocksa med ravaror. Ibland levereras ravaror och drycker med jeepar men ibland far sonerna ta sig en 2-7 dagars vandring ner till Besisahar for att inhandla nodvandigheter.
The sherpas, bararna. De som ar anstallda och for betalt for att bara packning. De har ryggsackar ihopbunda med mer ryggsackar som de sedan bar med en sele de satter i pannan. Vikten kan ga upp mot 60kg trots att det inte ar tillatet.
_____________________________________________________________________________________________
Nepaliska kvinnor och barn ar valdigt vackra, fotogensika. Kvinnorna uppe i byarna ser starka och halsosamma ut. Fraga mig inte varfor, men de ser enastaende ut.
Alejandra och en guide vid namn (?) som skulle bestiga en bergstopp som aldrig bestigits forut, tillsammans med nagra engelsman. For att trana sina lungor som yngre sprang hann uppe pa hoga hojder, varje dag, i fyra ar.
Och nu borjar det bli kallare och kallare. Speciellt pa natterna da det kravs dubbla understall, sovsack och en vattenflaska med kokande vatten i sovsacken for att holla varmen. I humde traffade jag Lucy och Deep. Ett par som jag fastnade for direkt. Lucy fran Australien hade varit ute och rest i ett ar och Deep fran Kathmandu som gav mig nummer till studion dar jag gjorde min tatuering. Ett harligt odmjukt par som inte bjod pa nagon form utav drama.
Precis innan Manang pa 3550m hojd fick jag syn pa djuret Yak. Hariga bufflar som lever uppe i bergen. De ror sig langsamt och har lite smatt galna laten. Move like a yak - tipset om hur man ska rora sig pa hoga hojder. Yaks gar valdrig langsamt. Funderade pa om jag skulle ha en vilodag i Manang, det rekommenderas for att aklimatisera sig till hojden. Men jag kande mig reko sa jag fortsatte till Ledtar dagen efter.
Men jag va nojjig, nar jag var framme i Ledtar kande jag mig yr, hade huvudvark och var distra. Men det gick bra, mat och te botade detta.
Motte upp Lucy och Deep i Ledtar och vi holl ihop till vandringens nast sista dag.
Dagen innan vi skulle korsa passet Thorong La sov vi i Thorung Phedi. Vi hade en feast, at massa gott och spelade JENGA (sjukt roligt) och President and a******. Varfor kallar vi spelet Neger och President egentligen? haha..
Lucy blev dalig samma dag men hon klarade passet ando. Vi gick upp 0430 och satte pa oss pannlamporna. At en stadig frukost bestande av havregrynsgrot och apple.
Vi nastan klattrade i en snigelfart, dunjackor och pannlampor, i 3h. Det var riktigt brant men nar man ror sig som en Yak bemastrar man sin andning och det hela blir mycket lattare. Den som var samst i magen fick ga langst bak.
Vi kom till High Camp och tog en paus. Lucy var sa disorienterad vid detta laget att vi trodde hon akt pa hojdsjukan. Hon vill spy och vi var tvugna att leda henne in till matsalen for hon gick runt i cirklar.
Men trots det klarade vi att fortsatta, det var ca 1000m kvar till toppen pa 5416m / 5 timmar.
Uppe pa Thorung La, antligen! Masala Tea och kakor firade vi med... Haha!
Vi trodde det skulle bli en latt match harifran till nasta by. Men det var brant nedforsbacke med is, grus och lera i 6h. Vi var totalt och helt javla as utmattade nar vi antligen var framme! Kom fram till Hotell Bob Marley och njot av den forsta varma duschen pa ca 5 dagar, den forsta duschen pa 5 dagar overhuvudtaget tror jag. Skon vibe pa resturangen och en annu en god Dal Bat.
Pa vagen ner fran Thorung La till Muktinath:
Hastliket var en absurd syn. Lucy och Deep sag samma lik samtidigt som en flock pa ca 10 hastar stod runtom den forlorade kamraten. Man sag sorgen i deras ogon. Huvudena riktade nerat.
Muktinah var forsta introduktionen pa the Hippie side av trekken. Delar av denna stracka kallas for appelpajtrekken. Efter alla hippies som forr i tiden borjade chilla i Himalaya, roka chillum och ata appelpaj.
Klimatet fran Muktinah till Jomsom var torrt deluxe. Stora kala kullar och berg overallt. Stenar och damm som virvlar i den starka vinden. Efter nedgangen fran passet sa tog benen oerhort mycket stryk. Alla delar av benen och fotterna varker pa nagot satt. Svarare att njuta av den otroliga omgivningen. All fokus gick at till att ens klara av vandringen. Packningen kanns tyngre nu, ryggen sager ifran efter manga dagars belastning. Mina halar som jag hade problem med redan hemma paminner mig om att jag inte ar ododlig.
Appelpajen i Jomsom var plaster pa saren. Men morgondagens happy apple orgasm skulle bli annu battre. Marpha en liten, jattemysig by, efter Jomsom. Ar kanda for deras applen och for deras skona atmosfar.
Tanken var att hyra en mountainbike fran Jomsom och avsluta trekken pa tva hjul. Men det politiska valet i Nepal satte stopp pa all trafik uppe bland byar. Inga bussar, jeepar eller cyklar tillgangligt. Fran Jomsom gick vi vilse till nasta destination...
Nar vi gick vilse hamnade vi pa ett stenigt och ojamnt underlag. Vara redan omma och varkande ben var inte tacksamma. Dagen blev oerhort lang och tuff. Forsokte se det som ett test for mig sjalv. Vem vill jag vara i denna situationen? Forsoker se hela grejen fran ett tredje perspektiv och forsoker peppa mina kamrater och halla modet uppe lite till. Och hela tiden forsoker jag peppa mig sjalv.. Till slut sa ser jag bara bilden av en delicious Dal Bhat framfor mig.
Vi spolar fram tiden lite.
Tva dagar efter dagen da vi tappade bort oss hade vi lyckats med prestationen att ta oss till Tatopani, dar vi bestamt oss for att ha en extremt efterlangtad vilodag. Min forsta vilodag pa hela trekken.
Pa vag till Tatopani. Klimatet har skiftat igen och understallet ar av, shortsen pa. Man borjar i detta regnskogsklimat aterigen se vattenfall fran de grona kullarna. Du kollar ner pa floden. Den extrema energi och kraft som strommen i forsen genererar ar slaende. Kanner mig liten kraftlos och ynklig och min respekt for naturen och moder jord expanderar. Vilodagen i Tatopani spenderades 1/3 i den varma kallan som fanns, 1/3 President and a****** 1/3 mat. Perfekt vilodag.
Byarna har har mer frihet och ravaror an vad byarna hogt upp hade. Livet ar mer easy going och man kanner lattsammheten i luften och tar delvis del av den. Samtidigt borjar huvudet svava at Indien och att komma tillbaka till Kathmandu.
Jag har en kansla av att jag ar klar med trekken och borjar mentalt soka mig till nagot annat som jag annu i skrivande stund pa Kudle Beach i sodra Indien annu inte har hittat. Den sista trekkdagen var fantastiskt. Det kandes som om jag gick igenom regnskogsavdelningen inne pa Universeum. Kristallklartvatten i floden och kristallklart vatten i de sma dammarna som blev till. Tjock regnskog och du hor aplaten och du hor dom i traden pa andra sidan floden. Sag sjukt manga intressanta djur och faglar som jag behover kolla upp. Djurarter jag aldrig tidigare har sett som behover kopplas till ett namn for att kunna arkiveras i min biologiska databas.
Sista dagen bestod av den brantaste nedstigningen. Men jag tog mig fran Ghorepani till Pokhara pa en dag vilket jag sag som en bra prestation.
Jag kande mig lite sallskapssjuk i Pokhara. Sag fram emot att traffa Petter och Nadia i Indien. Men samtidigt ville jag inte lamna Nepal. Tror jag har gatt och foralskat mig lite i detta vackra land. Hade nagra till dagar i Kathmandu da jag traffade ett skont gang som jag hangde med. Nationaliteter fran Sverige, Kanada, Danmark och Tyskland. Mycket fokus pa God mat under dessa dagar. Cookie Walla, som gjorde godaste efteratten. Western Tandori vars naan brod med tillhorande currys slog det mesta och ett mytomspunnet bageri med goda kakor. Jag madde lite for bra dessa dagar.
Sista dagen i Kathmandu sa fick jag lana en cykel av Edvin. Jag och en annan svenska som heter Karl cyklade till den gamla staden utanfor KTM som heter Bhaktapur. Dar blev vi valkomnade och fick se en religios offringsritual. En frodig get offrades. Blod sprutade ner tempelvaggarna. Huvudet blev till en ljusstake och den kvarvarande kroppen anvandes for att markera en cirkel av blod runtom templet. Det var chockerande och javligt intressant att beskada detta. Om inte aningen absurt ocksa.
Jag testade deras beromda "Curd" = Yoghurt. Den var god. Sag lite gamla byggnader och gammal konst.
Onskar att jag kunde visa er lite mer bilder fran den sista tiden i KTM och borjan av min nuvarande vistelse i Indien men min iPhone blev stulen tillsammans med kontanter. Fran mitt egna rum medans jag lag och sov, var helt avtuppad da jag hade oturen att bli magsjuk andra dagen i Indien.
Man kan val saga att jag under dessa 2 veckor i Indien fortfarande inte riktigt kanner att jag hittat ratt. Jag har varit i Goa, testat Yoga, festat, softat och traffat skona manniskor medans jag tagit det lugnt i solen. Tanken var ju att uppleva det riktiga Indien men samtliga handelser far mig att kanna att det kanske ar en annan resa. Jag avvaktar och turistar runt lite har i Gokarna. Kanske aker soderut till Kerala eller spenderar 2 dagar i Mumbai innan jag aker till Thailand for att traffa gubbarnaaaa! Det ska bli roligt att dela upplevelser med varandra.
Mitt sinne ska koppla av nu.
- comments
Pappa Peter Jätteroligt att läsa om din fantastiska resa. Kanske svårt att smälta även Indien efter all upplevelse och kontraster i Neapel. Försök att ta lite bilder i Indien också även om de inte slår Neapalbilderna. Softa och se fram emot reunionen med kompisar i Thailand. Love u
Mia Alverman Äntligen kom det
Mia Alverman Fantastiskt roligt att läsa om dina upplevelser mitt hjärta:) Om du öppnar dina gröna så finns det säkert massor att fotografera.. eller hur
Mia Alverman Tredje gången gillt! Allt som jag skriver kommer inte med.. Så nu skriver jag bara att jag tänker på dig varje dag och älskar dig.puss
Jerker Ah! Låter ju underbart på alla sätt. Minus magåkommor (obligatoriskt) och stölder (nästan lika obligatoriskt) . Vilka fina bilder! Man kanske skulle ta en sväng förbi Nepal någon dag? Ha en fortsatt skön tripp. Och drick mycket te. Med vänlig hälsning, Jerker som sliter med snön och flisen
Angelica Jättevackra bilder och målande beskrivning. Vi följer dig med spänning. Kram
mormor morfar Det är imponerande att se och läsa om dina upplevelser , förvara dom i ditt hjärta tills du kommer hem , det hjärta som du visar att du har är både stort och varmt , ser fram emot tills vi kan krama dej igen