Profile
Blog
Photos
Videos
Nedräkningen börja för länge sedan...
Tror de var runt 50 dagar kvar då jag laddade ner och startade "countdaown appen" på mobilen för den 27 november 2012.
Hursom, idag är de 5 dagar kvar tills jag sätter min fot på tåget för att sedan ta mig upp till Stöten, Sälen för en säsong som skidlärare och de glädjer mig enormt.
Jag kommer fortfarande ihåg dem där hopplösa tankarna som for runt i huvudet på mig och som gav mig den där känslan av omöjlighet då jag satt och fyllde i jobbansökningarna upp till de svenska fjällen.
Ja, ni vet säkert hur den negativa rundgången brukar gå i huvudet och peta på den där självkänslan och självsäkerheten: "Jag har inte tillräckligt med meriter", "hur kan jag av alla 1000 ansöningar passa bäst för dessa jobb?"
Allt började med att jag klickade på "skicka" på min mail och sedan fortsatte de med ett telefonsamtal, elr faktiskt tre stycket telefonsamtal. Ett från en jätte trevlig tjej, Kattis som hade hand om anställningsintervjuerna för Skidshopen i Kläppen. Sedan två samtal från Stöten: ett från Henrik, ansvarig för receptionist anställningsintervjuerna samt d*** som höll i anställningsintervjuerna för skid -och snowbordlärarna plus liften.
Som många av oss ansökande blev jag tillkallad till intervju den där måndagen i augusti i Örebro.
Började med Kläppen.. Nervositeten kändes i magen och de enda jag hade som råd till mig själv var: "Gå in och va dig själv med glimten i ögat" efter att ha intalat mig dem orden om och om igen var de min tur. Mycket prat om hockey och lite om mina tidigare arbetserfarenheter.
Jag gick ut från intervjun med frågan: "Vad prata vi om egentligen?" och konstanterandet: "De där gick inte alls bra".
Jag visste att jag hade två till chanser den kommande måndagen då jag skulle träffa d*** och Henrik, en intervju på morgonen å en på eftermiddagen.
Inte lika nervös som måndagen innan slängde jag mig i bilen vid 5-tiden på morgonen och körde ner till Örebro för de två sista chanserna för ett jobb i de svenska fjällen.
Min intervju med Henrik började tidigare då jag var först samt vääldigt tidig.
Intervjun kan jag beskriva med ett ord: Utmanande!
Många frågor fick jag: om hockeyn och för första gången många frågor om jobbet jag sökt, svåra sådana eftersom min tidigare erfarenhet av detta jobb inte var dem största men de underlättade enormt då han var väldigt vänlig!
Denna gång som jag lämnade intervjun var min tanke: "Ohh s***! Snacka om utfrågning..."
Med lite virvlande tankar hörde jag av mig till min kära kusin Ellen som bor i Örebro och vi bestämde att käka lunch så en vandring hem till mina kära kusiner å deras föräldrar slutade med en riktigt trevlig lunch!
BUT! PÅ G tillbaka till min sista arbetsintervju ser jag att Kattis från Kläppen hade ringt och mitt hjärta börja bulta. Jag ställde mig in på att hennes röst skulle uttala orden: "Tyvärr, vi har tilldelat platserna redan men tack för din ansökan".
Men så var de inte! Hon berättade att jag hade pratat med hennes man på min intervju under morgonen och att hon inte ville chansa på att någon annans skulle sätta klorna i mig och att hon jätte gärna ville arbeta med mig under vintern.
Ärligt! Jag jubla i trappan jag stod i vid Örebror tågstation och Kattis skrattade i telefonen. Min kropp tror jag lyste av GLÄDJE!
Såå när jag gick in på min sista intervju tänkte jag: "De spelar ingen roll hur detta går, för jag har fått ett jobb!"
Med dessa ord i huvudet å den där känslan i kroppen kunde jag utan problem gå in och verkligen va den jag är och dessa två människor jag träffade... Ahhh, fy fan va sköna dem va!
Vaddå jobbintervju? De va som att sitta i baren å prata om vädret!
Efter den intervjun gick jag ut med: FY FAN VA JA E BRA, FÖR JAG HAR FÅTT ETT UTAV JOBBEN JA SÖKTE å fan sista intervjuen gick ju kanon."
Efter en bilresa på 3½ timme kom jag innanför dörren och han å berätta nyheten för mina föräldrar då min telefon ringer och jag får förfrågan om jag vill jobba som skidlärare (fast att jag egentligen är snowboardåkare).
Eftersom jag i just denna stund blir erbjuden ett jobb jag har drömt om länge tar jag beslutet att tacka jag och avböja de där glädjande beskedet jag fick av Kattis.
Dessa två veckor gjorde mitt år, veckor av glädjebesked!
Så om några dagar står jag i backen för att lära mig åka skidor.
Håll alla tummar å tår för mig att mina skidor inte åker ihop och fäller krokben på mig samt att stavarna håller sig på sin plats! ;)
It's just the beginning! /MadeleINE
- comments