Profile
Blog
Photos
Videos
Pyykkikatastrofi
Keskiviikko aamuna noustiin yhdeksän maissa hieman paremmin nukutun yön jälkeen aamiaiselle. Käytiin heti kysymässä että onko meidän pyykit tulleet takaisin että päästäisiin häipymään hotellista. Pyykit eivät olleet vielä saapuneet, mutta tulevat varmasti 10-11 aikaa. Aamiaisen jälkeen oltiin hetki koneella ja sitten mentiin laittamaan kamat kasaan ja mä pyöräilin vuokra fillarilla ensimmäisen kuorman tavaroita meidän uudelle hotellille. Sanna jäi respaan kyselemään pyykkejä kello oli 11. Kun tulin takaisin Sanna odotteli respan sohvalla ja tiesin etteivät pyykit olleet vielä tulleet. Kyseltiin ja kuumotettiin respan tomppelia tasaiseen tahtiin ja pian herra manageri tuli myös respaan selvittämään pyykki ongelmaa. Pian hän ilmoitti että meidän pyykit ovat matkalla hotellille ja ei mennyt kuin muutama minuutti kun mies pussillinen pyykkejä kädessään asteli respaan. Näin kauempaa että pussi oli samanlainen kuin meidän ja mun keltainen paita näkyi pussista läpi. Lähemmän tarkastelun jälkeen ei pussissa ollut yhtäkään meidän vaatetta. Manageri jatkoi asian selvittämistä ja me istuskeltiin respan sohvilla tietokonetta katsellen. Puolitoista tuntia oli kulunut ja mua vitutti jo aivan suunattomasti. Kaunis aurinkoinen päivä meni hukkaan kun Papaya Playa paska hotelli oli hukannut meidän pyykit ja herra manageri ei tyhmän työntekiänsä kanssa saanut selvitetyksi missä meidän pyykit ovat. Varsinainen puupääkaksikko, nuija ja täysnuija.
Kello yhden jälkeen aloin jo korottaa hieman ääntä ja vaadin selvyyttä asiaan. Manageri sanoi korvaavansa jos vaateita ei löytyisi, samaan aikaan etsin netistä myös vakuutusyhtiön numeroa jonne soitin kysyäkseni neuvoa. Onneksi asiassa ei auttavan puhelimen mukaan pitäisi olla ongelmaa vaan matkavakuutukseni kattaisi aiheutuneet vahingot. Helpottavan tiedon saatuani halusimme häipyä hotellilta pois mahdollisimman pian. Olihan jo noin neljä tuntia hienosta päivästä mennyt hukkaan katsellessa managerin, Franciscon, rumaa naamaa. Pyysin Franciscolta paperia joka todistaisi että hän hukkasi vaatteemme ja tulisimme myöhemmin iltapapäivällä vielä kysymään josko vaatteet olisivat löytyneet. Hän kaivoi esiin pienen paperin palan ja kysyi "tälläinenkö"? Ajattelin että voiko tää jätkä olla tosissaan, ei vittu mikä urpo. "Ei, vaan virallinen paperi hotellin leimalla tai logolla" "ei minulla ole leimasinta tai virallista paperia" "no kirjota sit meili". Hän rupesi työstämään meiliä ja sekin meni päin persettä, kun pösilö sai kirjoitettua meiliin että lupaan etsiä vaatteitanne ja olla hotellilla sovittuun aikaan. "en mä tämmöstä pyytäny, kirjota uus jossa sanot että hukkasit meijän vaatteet?" "en kirjota, siinähän lukee niin ku pyysit"... Väiteltiin asiasta hetki mutten lopulta saanut uutta meiliä. Päätettiin olla pilaamatta meidän koko päivää ja lähdettiin hotellilta pois. Myöhemmin iltapäivällä käytiin vielä kysymässä pyykkejä, mutta niitä ei ollut löytynyt. No vakuutus korvaa ja ne olivat kuitenkin vain parikiloa likaisia vaatteita, ei se niin vakavaa loppujen lopuksi ollut. Päästiin vielä nauttimaan päivästämmen Maya raunioilla ja illalla syötiin vähän parempi illallinen. Papaya Playalle ja Franciscolle voin ennustaa synkkää tulevaisuutta. Me ei oltu ainoat joilla oli ongelmaa hotellin kanssa. Respassa vietetyn aamupäivän aikana tiskillä ramppasi väkeä kokoajan valittamassa jostain. Vain yhtenä helmenä mainitakseni: He muumuassa antoivat uusille asiakkaille sisään checkauksen yhteydessa avaimen mökkiin jossa oli jo asiakkaita, pian he palasivatkin respaan ja ihmettelivät että siellä oli joidenkin muiden ihmisten tavaroita. Tuli vaan mieleen että mitä jos nämä uudet asukkaat olisivat olleet pitkäkyntisiä ja tyhjentäneet vanhojen asiakkaiden arvotavarat taskuihinsa kun Francisco & co tarjosivat siihen oivan mahdollisuuden. Ei pojat näin bisnestä tehdä...
Adios aasit.
Heikki
Tvättkatastrof
På onsdag morgon steg vi upp vid nio, den här natten hade vi sovit lite bättre. Innan frukosten frågade vi efter vårt tvätt så att vi kunde åka från hotellet genast efter att vi ätit. Tvätten hade inte kommit än men kommer vid 10-11. Efter frukosten var vi en stund på datorn och sen gick vi till stugan och packade resten av sakerna. Jag cyklade med en del av väskorna till nya hotellet medan Sanna blev vid reseptionen och frågade efter tvätten. Nu var klockan vid 11. När jag kom tillbaka väntade Sanna vid receptionens soffa så jag visste att tvätten inte ännu var där. Vi hetsade honom i receptionen ofta och snart kom chefen på plats. Han började undersöka saken. Men det tog inte länge när chefen meddelade att vårt tvätt är på väg från tvättfirman. Och strax efter det kom det en tvättkille men likadan påse som vårt hade varit i och ja kände igen min t-shirt genom påsen. Men när vi kollade närmare var inget i påsen vårt. Chefen fortsatte och fixa tvättproblemet medan vi satt vid soffan och väntade. Efter ca en och en halv timmes väntade var jag tok irriterad och fittig på hela hotellet. Varma och soliga dagen hade gott helt förbi när vi bara satt där och väntade på att chefen med sin idiotiska arbetstagare försökte hitta vårt tvätt. Riktiga idioter båda två!
Klockan ett väntade vi fortfarande och då började jag höja rösten, jag ville få veta var vårt tvätt var. Chefen sade att han skulle betala vårt tvärr ifall de inte hittades. Med samma ringde jag till min försäkring och kollade med dom hur jag skall göra, och vänliga killen i andra ändan telefonen sade att det inte borde vara nåt problem att få pengarna tillbaka av reseförsäkringen. Efter samtalet kunde vi igen andas lite och nu ville vi bara bort från hotellet, vi hade ju spenderat fyra timmar där och kollat på chefens, Franciscos, fula ansikte. Jag ba Francisco att skriva ett papper åt oss var han förklarade att tvätten var försvunnen, så att vi kunde komma senare på eftermiddagen tillbaka och kolla om tvätten hade hittats eller inte. Och med ett officiellt papper kunde vi spendera resten av dagen i lugn och ro. Han tog fram en liten papperslapp och frågade "en sådan?" Han kan inte mena det, vilken idiot! "nej, utan ett officiellt papper med hotellet logo eller nåt" "jag har inget sånt" " men du har väl e-mail, skriv ett sådant". Han började skriva ett mail och där stod inte vad vi ville, han skrev att han lovar söka fram vårt tvätt och vara på plats vid hotellet den tiden vi kom överens. "du skrev inte var vi bad dig skriva, skriv ett nytt var du säger att ni har tappat bort vårt tvätt". " nej ja skriver inte, där står ju det du ad mig skriva". Efter all diskussion blev det till slut så att vi fick inget nytt mail. Men v får ju tillbaka allt från reseförsäkringen så egentligen var det ju ingen panik. Vi åkte därifrån och njöt av resten av dagen vid Maya ruins och på kvällen åt vi en bättre middag.
Till Papaya Playa och Francisco önskar jag en mörk framtid. Vi var inte heller dom ända som var missnöjda med hotellet. Under dom timmarna som vi spenderade i receptionen var det många andra som gnällde om nåt. Tex ett par fick sin nykel, men dom kom strax tillbaka och sade att den stugan var upptagen, någons saker var där. Tänk om dom skulle bara ha tömt stugan med alla värdesaker nu när hotellet gav en bra chansch till det. Killar killar, så här gör man inte bussiness....
Adios losers
Heikki
- comments