Profile
Blog
Photos
Videos
Vaknar på parkeringen i Rainbow av att det regnar in genom takluckan. Idag ska vi till Fraser Island på vår tvådagarstur. Det smattrar på taket och det är gråa moln så långt ögat når. Det är tre timmar tills vi åker så det ordnar sig säkert! Efter frukost är det växlande molnighet och solen säger god morgon. Två timmar tills vi ska iväg. Borstar tänderna och tar på mig mina blåa shorts. Känner för en löprunda längs stranden. Tidvattnet har gjort sanden tätpackad och sval, så jag låter löparskorna vara kvar vid bilen. Barfota tar jag mig ner till stranden och börjar jogga längs den långa regnbågsformade stranden med vinden i ryggen. Lite varstans i sanden sticker det upp söndriga snäckskal som glimrande rakblad i morgonsolen, så tyvärr vågar jag inte blicka mot horisonten alltför mycket. Riiiiktigt härligt att springa här. Lagom temperatur, vinden blåser och vågorna brusar in över strandlinjen. När jag kommer tillbaka till bilen det dags för de dagliga övningarna i "30 Day fitness challenge"-appen. Dag 25 - 105 push-ups, 160 squats, 60 crunches, 95 lunges. Börjar bli jobbigt nu. Lika bra att göra det direkt efter löpningen då jag ändå ska duscha innan vi samlas.
Regnet börjar falla när vi samlas. Det är problem med pengar för ett belgiskt par som inte blivit korrekt informerade av sin agentur. Vi tipsar om ett ställe nerför gatan där det finns Wifi så att de kan göra en överföring. Det är inte det som är problemet säger de. Tjejen tar sig för pannan och svär på franska. Vi erbjuder oss att lägga ut sålänge, så kan vi lösa det när vi kommer tillbaka, men det vill de inte heller. Efter samtal till någon av deras föräldrar verkar det lösa sig. Under tiden kommer det någon som frågar om Steve har tändare att låna ut. Han tar upp tändaren och håller fram den mot killen som ställt frågan. "I do, but answer me this! What is the difference between this and an elephant?" Efter en stunds förbluffad tystnad från samtliga utbrister han "This is a little lighter!"
Vi kan åka! Tjugo minuter försenade fylls den fyrhjulsdrivna bilen av fyra belgare, tre tyskar och två svenskar, samt vår förare/guide Steve, som är sjuk som fan säger han. Han har precis kommit tillbaka från en femdagarstur där någon i gruppen gett honom en förkylning från helvetet. Hur som helst så kör vi till färjan och Steve lyckas ändå få oss att skrocka lite med sina ordvitsar och torra skämt som håller samma klass som det med tändaren. Det ska bara ta typ tio minuter att åka över, men om man har tur kan man se delfiner, hajar, eller sjökor. Vi går ur bilen och spanar vid relingen men idag är inte en sådan dag. När vi sätter oss i bilen informerar Steve oss om att bältena ska vara på "at all times". Så slipper han säga det fler gånger! När vi landar med färjan skumpar vi ut i sanden och det första djuret vi ser här är en havssköldpadda som kravlat upp på stranden. Den är död. Liket utgör nu en trafikmarkör för vad som är vänster- och högerfil inför båten. Steve trampar på gasen och bilen drar fram över stranden i typ 80 kmh. Vi passagerare skumpar omkring, det finns inga trepunktare här bak. Vi ser någon i regnet som går och drar en bunte fiskhuvud i ett snöre längs strandkanten. Steve bromsar in och berättar att mannen ifråga jagar mask. Just den här mannen är väldigt duktig, säger han. Normalt sätt behöver folk två händer för att dra upp de meterslånga (!) maskarna ur den våta sanden, men den här jägaren håller ständigt snöret i ena handen, med en påse på samma arm och drar upp maskarna så fort de visar huvudet i tron att de ska få käka fisk. Alla hamnar de i påsen, och tydligen säljs dessa maskar som bete för 3 dollar stycket! Bara under den minuten vi stått och tittat har han dragit upp tre stycken. Återigen trampar sjuklingen på gasen och vi kör igenom små bäckar så vattnet stänker åt alla håll och vi nästan slår huvudet i taket. Men alla skrattar, det känns lite som en karusell! Vi får en uppgift. Om en timme ska vi presentera någon annan i gruppen, som vi inte känner sedan tidigare. En bra isbrytare, då vi satt ganska tysta dessförinnan.
När vi ska svänga bort från stranden och in mot ön och vårt läger står det en bil i vägen. Nån idiot (Steves definition på en person som kör här på Fraser Island med vanlig bil) har fastnat i sanden. Vi går ut och knuffar bort bilen från de mjuka sandspåren den sjunkit ner i. Regnet gör sig åter tillkänna. Vi anländer till vårt camp där den som sitter i framsätet får äran att gå ut och öppna grinden. Den har låga strömtrådar som löper från ena sidan till den andra för att hålla dingos på avstånd ifall något skulle gå fel med grinden. Vi ska sova i tält inatt! Belgarna hittar stora spindlar när de inspekterar sitt tält. Utrustade med pinnar får de till sist ut dem, och samtliga får låna vår Bushman-spray från fastlandet. Detta sprutas generöst längs med blixtlåset i tältöppningarna. När vi installerat oss drar vi iväg med jeepen igen, mot Eli Creek. Här kan man gå längs träbryggor och trappor upp längs bäcken för att sedan gå ner i det grunda, strömma 15-gradiga vattnet och ta sig tillbaka ner. Jag passar på att leka krokodil i strömmen. Ligger på magen och glider med strömmen med stöd av händerna. Fan! Slår handen på en stor sten som ligger fastkilad i botten. Känns som att ett litet ben i handen pajade där. Har ont på båda sidor av handen när jag senare test-trycker med den andra. När vi kommer ner till där vi började är stämningen ljummen. Vädret tillåter inte oss att frodas på denna plats. Det är molnigt och lite blåsigt och vattnet är lite för kallt för de flesta. Så Steve drar nåt skämt och sen drar vi vidare för att göra en liten vandring upp på en dyna där det finns källor. Steve hostar och gräver en grop där det rinner, som så småningom rensar ut gruset och ser rent ut. Jag sticker ner handen och tar upp en näve vatten. Smakar minsann bättre än på fastlandet! Inget klor i källvatten, jippie :)
Väl tillbaka i lägret grillar Steve burgare medan vi andra sitter vi bordet. En av belgarna börjar plötsligt presentera en tysk - uppdraget vi alla hade glömt bort. Sen kör vi laget igenom. Folk ta på sig lite extra och myggmedel sprayas febrilt. Vi har fått besöka en affär (den enda affären) för att köpa lite alkohol och annat man kan "behöva". Steve annonserade i lägret att han skulle berättat det tidigare när vi var på fastlandet: allting kostar dubbelt så mycket här. Han ursäktar sig och menar att det han blev distraherad av belgarnas pengaproblem och sin förkylning och därför glömde det. Det blir dock ett sexpack för min (och vissa andras) del, och det finns lådvin som någon lämnat kvar sedan dagarna innan.
"Goon". Redan på vårt hostel i Cairns fick vi höra talas om den mystiska alkoholdrycken som en rälig blandning av druvor, fisk, ödlor, spindlar, och/eller annat som är överkomligt här. "Man blir full som fan men det smakar skit!" ungefär som nån häxblandning från tidiga tonåren föreställer jag mig, fast något typiskt australienskt, vilket innebär att jag måste smaka innan jag lämnar landet som en del av min jorden runt-upplevelse. Det ska tydligen ge en rejäl bakfylla och vara räligt. Här på Fraser Island blir vi informerade om att Goon är (såvitt jag förstått det) helt enkelt billigt lådvin. Som helt riktigt kan innehålla spår av ödlor och diverse insekter men dock i flytande form efter processande. Det kommer dock paketerat i en tjusig box á la vilken box som helst på Systemet. Blir lite besviken: tänker att räligt lådvin har jag ju smakat innan. Jag hade tänkt mig nån grådaskig sörja nån blandat hemma i sin mixer, men detta var något helt vanligt. Vi smakar ändå förstås, men eftersom jag inte är något vinkännare tycker jag att det smakar som...vin.
Mörkret har fallit över oss för länge sedan och molnen har skingrats. Därför är det dags för "Stargazing" som det stod i schemat. Vi går ner mot stranden, och Steve visat lite blommor och blad. Det finns en som heter "pigs face" som jag och Heidi är först med att smaka. Ser ut lite som fikon i miniatyr och smakar sött och gott. Vi tittar på stjärnorna från stranden i säkert en halvtimme. Heidi försöker som vanligt hitta Karlavagnen.
Steve har en astronomi-app där han kan rikta sin smartphone mot himlen och se vart alla himlakroppar (tyvärr inte stjärnbilder) befinner sig. När vi är klara går vi tillbaka och dricker lite diverse drycker. Jag frågar Steve om hur "The Boxgame", som han pratat om tidigare, går till. Han är motvillig att leka den leken och påpekar åter hostande sin förkylning, rökandes som en skorsten. Vi insisterar, så han tar fram ett tomt coca-cola-flak och ställer på golvet. Det är alltså boxen. Leken går ut på att man ska plocka upp boxen med tänderna utan att röra marken. Efter varje runda rivs en del av boxen bort så att man måste bocka sig längre och längre ner för att få tag i den. Klockans håll. Jag är jävligt stel i kroppen så redan på tredje rundan fuskar jag snyggt som jag lärde mig på Malmö Högskola att man får göra, såvida det inte bryter mot sagda regler. Jag tar tag i en pelare med armen, biter tag och häver mig upp med armen. Steve protesterar men jag hävdar skrattande att jag inte brutit mot hans regler. "Did I touch the ground!?" Han tillägger regeln att man inte får röra något och leker fortsätter. Boxen blir lägre och självfallet åker jag ut nästa runda. Steve ursäktar sig varje omgång med att han inte är så bra som han brukar, men är ändå kvar till sista omgången där boxen blott består av sin botten och folk nästan skrapar ansiktet i marken.
- comments