Kl.7.15 blir vi hämtade en kvart för sent av en aussie vid namn Rodney. Han har en blå tröja, shorts och en söndrig, svettfläckad tyghatt på huvudet. Han hälsar oss och frågar om vi är svenskar. Vi svarar jakande. "Fy fan", säger han på svenska. Han verkar vara vid gott mod och vi ger oss av. Vi ska hämta upp fler passagerare. Vi kör tre varv runt King's Cross innan vi lämnar stadsdelen för en annan. Två tyskar hoppar på. "Grüss Gott!" hälsar Rod. Sen tittar han på oss och säger "Jävla tyskar" med ett leende. Rod ringer runt till de som ska med. Varför är de inte här? Snart kommer Rod underfund med att vissa fått fel tid. De har blivit meddelade att de ska bli hämtade kl.8ish, vilket är helgtiden för upphämtning. Det är långfredag och röd dag, så det har blivit förvirring där då vissa hävdar att det är söndag. När klockan är 8.30 skulle vi vara i nationalparken Blue Mountains. 8.30 lämnar vi istället Sydney efter en och en halv timme i minibussen. Rodney har under sina tolv år i tjänst snappat upp en hel del ord på diverse språk och skojar med turisterna på svenska, tyska, franska och nåt östeuropeiskt som kan ha varit bulgariska. När de sista hoppat på och dörren till minibussen står öppen reser jag mig för att stänga den. "Nänä, sitt ner. Det är automatiska dörrar", skojar Rod om det gamla rostiga fordonet. Jag sätter mig och han trampar på gasen för att sedan tvärbromsa. Dörren svänger igen med en duns av rörelsen och alla småskrattar lite åt lustigkurren. Ingen är arg för att vi är försenade. På Blue Mountains är vi hela dagen och går omkring och myser och tittar. Namnet har det enorma området fått för den blå dimma som lägger sig över dalarna - resultatet av eukalyptusolja som avdunstas av de många eukalyptusträden här.

Sen eftermiddag kommer vi tillbaka och förbereder oss för avfärd kommande morgon. Vår tysta och trevliga roomie Rachel beslutade sig för att åka hem till USA lite tidigare så hennes säng bör stå tom tills imorgon, vilket innebär att vi är ensamma i rummet och inte behöver bry oss om att vara tysta när vi går upp kl.4.45 inatt för att sticka till flygplatsen. Dessvärre tar man (förståeligt) chansen att tjäna en extra peng och hyra ut sängen dubbelt. Kl.20 kommer det in en bitter nederländare (trodde inte att det fanns!) i sleten t-shirt och hatt som luktar illa av stark svett och svär. Han beklagar sig över det snobbiga [diverse könsord] folket i Sydney som han menar ser ner på andra, i synnerhet backpackers. Vi vet inte riktigt vad han snackar om och menar att vi inte har den uppfattningen alls. Berättar att vi ska upp tidigt och han ber mig väcka honom då också så han kan duscha innan han ska vidare. Ganska snart ger han sig ut på stan och ska dricka öl. Han kommer tillbaka runt midnatt och är mer avslappnad och tyst.