Profile
Blog
Photos
Videos
Kinesiskt nyår! Numera verkar det vara standard att sova till lunch. Vi försöker fixa lite grejer online så vi letar efter ett lunchställe med WiFi. Måste köpa flygbiljett till Tagbilaran på Bohol (Filippinerna). Nekar tre ställen enbart pga att de inte har WiFi, vilket känns lite konstigt och ett dåligt kriterie för att inte köpa deras mat. Men nu är det som det är! Hittar ett koreanskt ställe där de har uppkoppling. Det visar sig väldigt svårt att hitta kinesisk mat när man är i Kina, kanske som att hitta husmanskost i Sverige nuförtiden? Beställer i alla fall flygbiljetter och bokar dessutom boende i Manila och på Bohol. Efter de två timmarnas lunchpaus ger vi oss ut i trängseln. Paraden är på gång. Vääääldans massa människor. Sådär många så att det inte ens är trevligt med en nyårsparad, utan att det mest är jobbigt och sjukt irriterande. Trängseln är enormt påträngande (ha!). Människor gråter när de kommer ur människohavet. Vi ser i princip ingenting av paraden, men selfie-pinnen jag fick av svägerskan blir plötsligt bästa vännen i vimlet. Tyvärr har jag inte provkört den innan så jag filmar med fotosladden inkopplad vilket innebär att ljudet är inkopplat till micken (som inte finns), så sambamusiken från paraden kommer inte med över huvud taget. Tråkigt. Mitt i allt stim kommer vi ihåg att vi har släpat med oss två par lys-glasögon som min syster Linda donerade till mig för väldigt länge sedan. Vi knäcker dem så att de börjar lysa och sätter på dem! Känner oss liiiide coola i typ 10 minuter, och kineserna på plats verkar positiva till initiativet. När vi är på väg hem lägger jag ifrån mig mina lys-glasögon så att någon annan kan ta nytta av dem. Heidi tänker dock att vi ska ge dem till något barn istället, vilket såklart är en bättre idé. Barnen och deras föräldrar blir väldigt glada och tacksamma när de får vår nyårsgåva. Innan du slänger något, fundera om det finns någon du kan ge det till!
Nästa dag tar vi åter Star Ferry över floden. På andra sidan ligger ett härligt litet ställe som gör Fish and chips. De råkar också sälja en svensk cider som varken jag eller Heidi har sett tidigare som heter Älska. Vi testar en med smak av päron och litchi. Smarrigt! Är mycket nöjd med att man får en aioli som dipsås till pommesen. De har ingen koll på vad sås är i Asien! Mat serveras vanligtvis utan detta essentiella komplement, och som svensk med kött-sås-och-potatis-uppväxt känns nästan varje måltid halvdan. Denna måltid känns dock delikat i sin enkelhet.
Vi ska gå längs kusten till Victoria Park, som ligger ca en timmes promenix bort. Diverse byggarbeten tvingar oss att gå omvägar och det tar till sist nästan två timmar innan vi är framme, inklusive en liten paus. I parken finns många aktiviteter man kan pyssla med - tennis, volleyboll, fotboll, simhall, lekplatser, joggingspår, pingis, roller rink, basketplaner, gräsmattor och trädgårdar. Vi vandrar mest runt, tar foto, pausar med lite snacks och tittar på folk. En sån här park hade varit underbart att ha i sin närhet (både i egenskap av privatperson, men framför allt som idrottslärare). När vi är utanför parken inser jag att det här är den första destinationen vi befinner oss på sedan vi lämnade Sverige som INTE luktar avföring. Man har ju vant sig, men tänk att det skulle ta nästan en månad innan man andas ganska frisk luft igen!
Framåt kvällen är vi tillbaka i hamnen för att se fyrverkerierna. Vi har kommit till platsen tidigt för att få bra plats och står nästan ända framme vid relingen mot hamnen. Återigen en kärring som tränger sig (verkligen en 70-årig kvinna som fullkomligt hänsynslöst trycker sig fram, genom folk istället för runt) och ska ha med nån mer (misstänker att det är barnbarnet) som är i vår ålder, men då ställer jag mig i vägen och vägrar släppa förbi. Nu får det fantomme vara nog med att vara snäll svensk! Nu står jag här! Vi säger till att det inte finns mer plats. Kärringjäveln fortsätter att vifta fram sitt barnbarn men jag står kvar och blockerar resolut vägen med extra breda armbågar. När väl fyrverkeriet börjar märker vi att vi är på fel plats...vi är inte på första parkett om man säger så, men vi ser lite av det. Står kvar i ca 20 min och tittar. Går sedan in i det närliggande köpcentrat för att komma runt och hitta en bättre plats. Vi blir fångna där inne! Man kan inte gå ut samma väg, och förverkerierna pågår för fullt utan att vi kan ta del av det. Det går inte att hitta utgången (alla medel är tillåtna för att sälja mer onödiga prylar eller?). Vi frågar personalen på plats men det verkar som att knappt de vet. Man är glad att det inte brinner i byggnaden, för då hade det varit kört. Efter att vi letat i ca tjugo minuter och gått upp och ner för trappor hittar vi en utgång. Konstiga avspärrningar av gatorna. Går omvägar och hamnar på ett köpcentra till. Man hör i alla fall smällarna, det låter som att det är krig. Det är svårt att ta sig tillbaka till hostelet så vi bestämmer oss för att gå en runda i stan i väntan på att folket ska skingras innan vi går hem och lägger oss. Innan dess blir jag återigen erbjuden att köpa gräs.
- comments