Profile
Blog
Photos
Videos
En hel dag på stranden i Unawatuna! Det har varit jättevarmt idag, så det var tur att vi hade möjlighet att chilla på stranden och slapp vandra runt bland tempel och ruiner.
I dag har vi stiftat bekantskap med en 22-årig medicinstuderande lankes vid namn Nalin. Han och hans säkert tio kompisar hade ledigt idag eftersom det är någon form av helgdag, jag fick aldrig klart för mig vilken, eller kanske är det helt enkelt söndag? Jag är helt veckovill. Nalin berättade en massa om allt möjligt och han var väldigt intresserad av oss också. Vilket hotell vi bodde på, hur länge vi skulle stanna, vilka yrken hade vi i Sverige osv. Han berättade bland annat att han bodde tillsammans med sin pappa, som är bonde, några km utanför staden Galle, och att hans mamma och bror omkom i tsunamin. Vi var välkomna att följa med till hans hemby om vi ville. Han försökte bjuda på några lustiga snacks som han hade i en påse (vi var svårflörtade på den punkten). Han var jättetrevlig,. Men Ajiths ord ringde i öronen (han skickade ju med oss lite goda råd och varningar) "de försöker bli vänner med er först. Sedan slår de till". Så när Nalin frågade och frågade och berättade och berättade, och hans vänner samtidigt slog en ring runt vår ryggsäck och kameraväskorna, blev man onekligen lite nojig. Sedan såg vi till att en av oss vuxna satt med grejerna intill precis hela tiden för säkerhets skull. Ingenting hände, och de var säkert en grupp medicinstudenter som bara var trevliga och nyfikna. Hoppas jag. Filippa tyckte det var roligt att öva engelskan lite. Här nedan håller Nalin upp sina snacks.
Igår skällde jag ut en lankesisk hotelldirektör för första gången. När vi kom tillbaka från stranden var både dörrarna till våra rum och balkongdörrarna vidöppna. Jag blev inte så arg först, eftersom vi räknar med tjuvar och inte har något av värde på rummet, så det var ingen fara. Men när jag gick ner till receptionen för att fråga vad de höll på med, märkte jag att de bara skrattade åt mig och viftade bort det. Och då blev jag arg. Jag tvingade med hotelldirektören upp till rummen för att visa och jag var ganska barsk (jag låtsades att jag var någon annan än jag är, för att ingjuta respekt i den uppblåste mannen). Han och en annan lika uppblåst medarbetare försökte slå i oss att någon gäst lånat huvudnyckeln och hade tagit fel på rum... Inte en förklaring som gör det hela bättre, om man säger så! Hur som helst, det hela slutade med att hotellet bjöd på en flaska vin till middagen igår kväll och att vi ikväll blev hembjudna till hotelldirektörens hem i Bentota, en timme bort med taxi. Det skulle tydligen vara en stor buddisktisk parad där ikväll med utklädda elefanter och allt. Direktören skulle ordna middag åt oss hemma hos sig. Av olika skäl nappade vi inte på detta, men hade vi haft en längre vistelse här, skulle vi kanske gjort det! (Direktören gav oss en bättre ursäkt lite senare, den var helt annorlunda och lite mera trovärdig, även om den innebar att allt var den stackars städarens fel, (som inte städade hos oss, bara öppnade alla dörrarna och balkongdörrarna och glömde stänga dem...). En lite mindre, buddistisk parad än den i Bentota gick genom Unawatuna vid lunchtid idag så vi får nöja oss med den. I morgon ska vi upp tidigt, hoppa in i två tuk-tuks klockan sex på morgonen, för att åka några km bort till Mirissa. Därifrån ska vi sedan rakt ut i havet, på valsafari!
- comments
Sara Hjelm Bra Isabella! Det hade nog varit spännande att se hur en langkes lever.